Det förändrade klimatet innebär utmaningar för matproduktionen i hela världen, också i Norden. Hur kommer jordbruket att se ut de kommande årtiondena och hur kan livsmedelssystemet anpassa sig till klimatförändringen, och för sin del begränsa förändringen? I juni samlades nordiska experter i Åbo för att jämföra olika länders mål och metoder för att jordbruket och livsmedelssystemet ska kunna anpassas till förändringen och växthusgasutsläppen minskas.
Utgångspunkten är den samma för alla i Norden: medeltemperaturen stiger, växtperioden förlängs, nederbördsförhållandena blir svårare att förutspå och extrema väderfenomen blir allt vanligare. Hur häftiga förändringarna blir hänger på hur man lyckas begränsa klimatförändringen genom att minska växthusgasutsläppen och binda kol ur atmosfären. Inom jord- och skogsbruket och fisket blir man också tvungen att begrunda klimatutmaningarna. Hur kan utsläppen minskas så att effektiviteten och ekonomin i matproduktionen inte lider?
Hanna Mattila, konsultativ tjänsteman vid jord- och skogsbruksministeriet i Finland betonar att produktionsresurserna bör användas ännu effektivare och att gårdarnas självförsörjningsgrad i fråga om energi och näringsämnen bör vara så hög som möjligt. När produktiviteten ökar kan utsläppen per producerat kilo minska.
Jord- och skogsbruksministeriets klimatprogram för jordbruk Steg mot klimatvänligare mat presenterar 76 åtgärder inom matproduktion och -konsumtion som ökar anpassningen till eller begränsar klimatförändringen. Dessa åtgärder baserar sig på nyaste forskningsrön och experters synpunkter. Programmet lyfter fram bl.a. kolbindningen i marken, en omsorgsfullare användning av gödsel, åtgärder som hänför sig till torvmarker, vikten av växtförädling och en minskning av matsvinnet.
Kan längre växtperioder innebära något gott för Norden? Enligt Hanna Mattila lönar det sig inte att tala om någon nytta av klimatförändringen i jordbruket, eftersom de produktions- och marknadsrisker förändringen är förknippad med är för stora.
Klimatplaner, utsläppsberäkningar och återvinning av näringsämnen
Livsmedelsimporten minskar Norges egna utsläpp från jordbruket, men ökar utsläppen i produktionsländerna. Därmed minskar inte den totala klimatbelastningen, påpekar forskningsdirektör Arne Bardalen från Norsk institutt for bioøkonomi. Norge försöker därför utveckla den egna jordbruksproduktionen så att utsläppen per producerat kilo minskar. I Norge satsar man på gårdsspecifika utsläppsberäkningar och klimatplaner, och man utbildar även jordbruksrådgivare i klimatfrågor.
– När det gäller anpassningen till klimatförändringen framhävs vikten av bättre markstruktur och fuktförhållanden i marken, växtodling, nya odlingstekniker och beredskap för eventuella nya skadegörare.
I Sverige fäster man vikt vid effektiv användning av kväve. Kväveutsläpp från marken utgör uppemot 40 procent av jordbrukets totala utsläpp, och därför lönar det sig att satsa på bättre hantering av gödsel och gödselmedel. Småskaliga test ger ofta värdefull information som behövs innan nya metoder kan rekommenderas för mer utbredd användning, konstaterar Lars Olsson från Näringsdepartementet i Sverige.
Islands handlingsplan för klimatanpassning innehåller tio åtgärder, av vilka två särskilt hänför sig till jord- och skogsbruket. Dessa är ökad beskogning och återställande av våtmarker och torvmarker till naturligt tillstånd. Största delen av jordbruksmarken på Island är vall, medan grönsaker, potatis och säd odlas endast på en liten del.
– Att mäta och konstatera utsläppen inom jord- och skogsbrukssektorn är problematiskt och för det krävs ytterligare satsningar, konstaterar Adalsteinn Sigurgeirsson från Islands skogsforskningsinstitut.
Danmark har lyckats minska utsläppen per producerat köttkilo och mjölkliter genom att effektivisera produktionen, och landet ligger i detta avseende i absoluta EU-toppen.
– I Danmark håller man på att precisera reglerna för lagring och användning av flytgödsel, främja användningen av gödsel för produktion av biogas och användningen av särskilda näringsämnen och grödor som binder kol samt begränsa användningen av torvmarker för andra ändamål än grönsaksodling, listar Kim Holm Boesen från Miljø- og Fødevareministeriet i Danmark.
Låt kunnandet cirkulera!
De nordiska länderna har mycket gemensamt, men också mycket att lära av varandra i klimatfrågor. Överallt framhävs forskningens centrala roll när det gäller att fastställa utsläpp och förändringar i dessa och ta fram klimatsmarta produktionssätt.
– I de nordiska länderna finns mycket kunnande och välfungerande institutioner. Det ligger på vårt ansvar att upprätthålla produktionen och se till att kunnandet bevaras, säger Bardalen från Norge.
När jordbruket tyngs av lönsamhetsproblem i hela Europa är det viktigt att man i planeringen av klimatåtgärder också beaktar hur lönsamheten i jordbruket kan förbättras, t.ex. genom att sänka kostnaderna eller höja produktiviteten.
På seminariet, som ordnades under årsmötet för Nordiska ministerrådet för fiskeri, havsbruk, jordbruk, livsmedel och skogsbruk, presenterade nordiska experter mål, metoder och finansiering i anslutning till respektive länders klimatprogram för jordbruket. I seminariet deltog representanter för de ministerier som har hand om jordbruksfrågor i Island, Norge, Sverige, Finland och Danmark och nordiska institutioner som representerar naturresursforskning.