Hälsningstal på SLC:s fullmäktiges höstmöte 28.11.2017 kl. 10.30 i Vanda:
SLC:s fullmäktigeordförande Stefan Thölix: Brister i marknadsfunktionerna
Efter en av de bedrövligaste odlingssäsongerna i mannaminne är det dags för några summeringar. Sommaren karaktäriserades av sen ankomst, få soltimmar, låg värmesumma och ihållande regn. Skörden mognade sent och en betydande del blev oskördad. Kvalitetsförlusternas omfattning kan i detta skede ännu inte överblickas. Som alltid finns det stora variationer mellan produktionsinriktningar och mellan regioner.
Under dessa omständigheter är det av yttersta vikt att odlaren erhåller rimlig prisnivå för sina produkter. Speciellt i ett läge där statsmakten avslutat systemet med skördeskadeersättningar. Lönsamheten belastas även av markant förhöjda produktionskostnader. Marknadens roll som upprätthållare av livsmedelsproduktionen accentueras.
I och med Finlands EU-inträde 1995 hamnade vi in i systemet med direkta jordbruksstöd. För att hålla konsumentpriserna låga betalade EU stödpengar för att bönderna skulle kunna odla med förlust. Men redan i början av 2000-talet startade en målmedveten nedbantning av stödnivåerna. Denna process har sedan gradvis fortsatt, och minskningstakten kan komma att accelerera.
I konsekvens med detta har producentorganisationerna i över tio års tid fokuserat på marknadspåverkan och rättvisa priser. Direkta möjligheter finns inte för inblandning i prisdiskussioner, och några större framgångar har inte uppnåtts. Ett flertal kampanjer har genomförts och förståelsen hos konsumenterna för den inhemska livsmedelsproduktionen har tydligt ökat. Fortsättningsvis ligger vi i Finland på europeisk bottennivå beträffande priset på livsmedelsråvaror. Hur kan detta vara möjligt?
Med avstamp från den demonstration som hölls i Vasklot hamn 9.11 skall jag belysa de mekanismer, som utmärker den finländska marknaden och förhindrar en normal och fri funktion. Under en lång tid har spannmålspriserna i vårt land legat mera än 20 % under EU:s nivå. Odlarna har efter årets strapatsfyllda skördeår väntat på stigande priser. Då besluter sig Lantmännen Agro, tidigare K-Lantbruk, för att importera 3000 ton korn från Sverige. Kornet är det spannmålsslag som bäst klarat den gångna sommaren. Främst av den orsaken att kornet har den kortaste växttiden. I Österbotten finns rikligt med korn i odlarnas lager. På en fri och fungerande marknad skulle import ske, ifall varan då kunde fås billigare. Men kornpriset i Sverige är inte lägre än hos oss. Därtill kommer en betydande fraktkostnad. Lantmännen Agro använder nu en metod, som vi snart börjar se inom alla produktionsgrenar. För att hålla den inhemska prisnivån möjligast låg finns snabb beredskap till även förlustbringande import.
Tillvägagångssättet är mycket fult och används ofta. Det förekommer inom grönsaksodlingen, inom växthusbranschen, inom köttsektorn och även på skogssidan. Situationen i Finland, där vi på ena sidan har ett fåtal tunga marknadsaktörer, och på andra sidan ett stort antal enskilda producenter, möjliggör ett systematiskt manipulerande av den fria marknaden. I synnerhet tomatodlingen är ofta utsatt för detta spel. Importtomater kan säljas med låg eller ingen vinstmarginal blott prispåslaget på de inhemska tomaterna kan hållas tillräckligt högt. Konsumenten invaggas då ofta i den tron, att importprodukter är förmånliga.
Dylikt spel kan fortgå så länge den inhemska produktionen är den dominerande, och går att profitera på. I vårt västra grannland vände prisutvecklingen när självförsörjningsgraden på livsmedel sjönk ner mot 40 %. Vi får verkligen hoppas, att vi förmår vända utvecklingen i vårt land utan att den egna matproduktionen först måste halveras. Verktyg för detta ändamål finns. Strängare krav på ursprungsmärkning trädde i kraft nyligen, och underlaget till en ny lag om livsmedelsmarknaden är under arbete. Ett betydelsefullt framsteg skulle vara utökad insyn i prisbildningen på livsmedel. Påslagen i varje led i kedjan borde vara synliga.
Några ljuspunkter finns i alla fall inför framtiden. Ökande konsumentmedvetenhet och ökande kvalitetskrav gynnar inhemska livsmedel och framförallt närodlade sådana. På exportsidan finns numera växande efterfrågan på kvalitetsprodukter. Till exempel ekohavre, glutenfri havre, svin- och nötkött är produkter med stor potential. För ändamålet har regeringen reserverat extra anslag i årets tilläggsbudget. Närmast bör marknadsföringskompetensen höjas.
Skogsbruket har återigen oerhört stor nationalekonomisk betydelse i Finland. Hotbilder av olika slag finns det dock gott om. Med klimat- och miljöpolitik som honnörsord är EU i färd med att ta ett fastare grepp om skogspolitiken. Hittills har denna i princip varit en nationell angelägenhet.
Före årsskiftet kommer EU att fastslå sitt regelverk för skogens markanvändning, LULUCF. För Finlands del är dagsläget i högsta grad bekymmersamt. Avverkningskvoter föreslås fastställas enligt tidigare utnyttjandegrad av skogen, dvs. den som tidigare avverkat mycket får i fortsättningen avverka lika mycket, medan Finland, som starkt underutnyttjat sina skogstillgångar, inte tillåts öka sina uttag ur skogen. För privata skogsägare kommer följderna då att bli katastrofala. Landets skogsägarkår kommer att via sänkta virkespriser stå som betalare av EU:s klimatpolitik.
I EU bereds även ett direktiv för förnyelsebar energi, kallat RED 2. Skogsbruket berörs i hög grad. Någon form av kontroll av energivedsuttag kommer att införas, och framförallt för torvmarker föreslås stränga begränsningar. Här hamnar Finland med sina stora och kontinuerligt växande skogstillgångar återigen i ett ogynnsamt läge. På även miljömässigt felaktiga grunder kommer då skogssektorn att fråntas sina möjligheter att fungera som motor för en ekonomisk återhämtning i vårt land.
På skogssidan råder ännu större obalans på marknaden än på livsmedelssidan. Ett fåtal köpare har fullständig kontroll över utbudet, och kan lätt ställa prisnivån därefter. Massavedspriset är i dag så lågt, att det faktiskt hotar det finländska skogsbrukets hela existens. Lönsamheten i skogsbruket för skogsägarens del kommer nästan enbart från timmeravverkning. Med dagens bottenpriser på massaved lämnas en stor del nödvändiga gallringar outförda, eftersom dessa inte ger några pengar. Utan gallringar utvecklas just inga timmerträd och inte heller några framtida inkomster.
I över 20 års tid har skogsbrukets organisationer starkt kritiserat den skadliga virkesimporten. Då visste vi ännu inte fullt ut hur skadlig den var. Med ett skäligt prispåslag hade samma mängd lätt kunnat uppbringas i hemlandet. Enligt EU:s beräkningssätt hade denna mängd nu plussats på vår avverkningskvot. Ifall EU:s restriktioner förverkligas kommer virkespriserna att pressas mot nya bottennivåer. Alternativa användningsområden förhindras och nyetableringar skrinläggs. Tillgångar och utbud växer i vårt land medan efterfrågan stampar på samma ställe. Vi kan bara hoppas på sunt förnuft i EU:s beslutsfattande.
Tilläggsinformation:
Stefan Thölix, sittande ordförande för SLC:s förbundsfullmäktige under 2017, tel. 050 552 5392
