Handel med kolsänkor är förknippat med många utmaningar, visar en utredning som Helsingfors universitet gjort på uppdrag av miljöministeriet. Enligt utredningen är de utsläppsminskningar som uppstår med hjälp av koldioxidbörser inte nödvändigtvis bestående, och de kompensationer som görs med dem ger ingen additionalitet i förhållande till åtagandena. Dessutom är koldioxidläckage en verklig risk i samband med börser.
Med koldioxidbörs avses ett handelssystem för koldioxidutsläpp där det bedrivs handel med utsläppsenheter och med kompensationer genom kolsänkor. Ett företag kan exempelvis med enheter och gottgörelser kompensera utsläpp som verksamheten orsakar.
Om man vill skapa en trovärdig marknadsplats för kolbindning måste man kunna garantera att en ökning av kolsänkorna, t.ex. genom plantering av träd, verkligen minskar utsläppen och begränsar klimatförändringen. Om kompensationer genom kolsänkor i överensstämmelse med tanken om koldioxidbörser inkluderas antingen i utsläppshandelssystemet eller i arbetet med att fullgöra de nationella åtagandena, bör utsläppstaket och åtagandena skärpas betydligt jämfört med dagsläget.
Enligt utredningen är ett godkännande av kompensationer genom kolsänkor förknippat med vissa kostnader (s.k. transaktionskostnader) som i de system som hittills tillämpats har lett till att endast stora markägare har anslutit sig till systemen. En betydande brist i systemet med frivillig kompensation genom kolsänkor är det koldioxidläckage som detta medför, det vill säga att t.ex. avverkning i stället utförs på granntomten. Endast en obligatorisk politik för kolsänkor som är bindande för alla kan förhindra koldioxidläckage. En annan aspekt som bör beaktas vid kompensation genom kolsänkor är hur bestående utsläppsminskningarna är. Problemet kan lösas genom att man inför krav om långa åtagandeperioder för upprätthållande av kolsänkorna. Ett annat alternativ är att sänka nyttan av en temporär kolsänka och överlåta kompensationer enligt detta. I utredningen konstateras också att de system som hittills tillämpats och där kompensationer genom kolsänkor har ingått i själva systemet, eller kunnat tas med i systemet, inte tillhandahåller några lyckade jämförelseobjekt för en översyn av EU:s klimatpolitik.
Under det gångna året har koldioxidbörser nämnts i anföranden som hållits av såväl representanter för den finländska företagsvärlden som politiker och akademiker. Fortum och Compensate har öppnat konkreta marknadsplatser. I dagsläget baserar sig initiativen på frivillighet, och det är inte möjligt att genom kompensation av utsläpp ersätta aktörernas juridiska utsläppsminskningsåtaganden.
De initiativ som framförts i offentligheten har endast ytligt tangerat de teman som utredningen lyfter fram. Litteraturen och erfarenheterna utmanar därför initiativen till en mer ingående granskning. Om möjligheten till kompensation riktas till alla konsumenter, aktualiseras också frågan om konsumentskyddet i fråga om en produkt.
"Den privata sektorns engagemang inom klimatpolitiken är mycket välkommet", konstaterar Karoliina Anttonen från miljöministeriet. "Med utredningen ville vi lyfta fram aspekter som är viktiga ur miljösynpunkt. Utgångspunkten är att utsläppen först ska minskas så mycket som möjligt. Det som inte går att minska kan sedan kompenseras. Och då är det viktigt att säkra kvaliteten på de enheter och gottgörelser som används för att kompensera utsläpp."
Utredningen har gjorts av lektorn i miljöekonomi Väinö Nurmi och professor Markku Ollikainen vid Helsingfors universitet.
Utredningen finns bara på finska.
Mer information:
Karoliina Anttonen, regeringssekreterare, tfn 0295 250 065, fornamn.efternamn(at)ym.fi
