Nyligen publicerades den “röda boken” 2019, en 700-sidig rapport om djurarterna i Finland och hur de mår. I boken uppskattar man att 11,9 % av de 22400 arter (vilket är ungefär hälften av alla arter i Finland) man undersökt är hotade. Det är naturligtvis en hög siffra och berättar om att vi behöver värna om naturen, i Finland och i världen. Vi vill ha alla djur kvar i vår natur!
Det är ändå intressant att botanisera lite i rapporten, som i regel får negativa nyheter till stånd då den publiceras varje år. När det gäller skogen, vet vi att största delen av arterna i Finland lever i skogsmiljö. Samtidigt visar rapporten att att andelen arter som är hotade i just skogen är 9 %, med andra ord, skogsarterna är inte lika hotade som i de i övriga miljöer levande arterna.
9 % är samma siffra som senaste års rapport. Det har alltså inte skett någon försämring då det gäller arterna som lever i skogen. Rapportens index över hotade arter i skogen har heller inte förändrats märkbart under de senaste tio åren, skillnaden är endast 0,2 %. Det visar på att skogsägarnas och skogsbrukets naturvårdsåtgärder fungerar.
Ser man närmare på var de hotade arterna lever i skogen så finns 34 % i gammal skog, medan 45 % lever på lundmark (den allra bördigaste skogstypen som ofta karaktäriseras av lövskog). I Finlands skogar finns endast 1-2 % lundmark. Det innebär att de hotade arterna ofta lever på små, koncentrerade områden. Att lundmarksarterna i sig är hotade kan tänkas bero på att vi har så få lundmarksområden i Finland och därmed är också levnadsmiljön på kort för de här arterna. Det finns ingenstans att sprida sig för dem.
Tar man lunden som exempel är även här ett strikt skydd en dålig lösning. Om man inte sköter naturtypen, så leder den naturliga utvecklingen på lundmark ofta till att granen tar över så småningom och därmed hotas hela lundmarkstypen. Det visar också på att vi borde satsa på att särskilt vårda de nuvarande, skyddade lundmarksområdena istället för att etablera nya.
Naturvårdande åtgärder i skogen är viktiga och i skogsbruket har man redan länge jobbat på ett sätt som tar naturen i beaktande. Ett resultat av det är att vi idag i skogslagen har en egen paragraf om skyddande av särskilt viktiga livsmiljöer i skogsbruket, och hit hör till exempel lunden.
I det stora hela behövs ännu mer kunskap om naturvårdsåtgärder inom skogsbruket och på vilka sätt enskilda skogsägare kan förbättra naturens mångfald genom skogsvårdsåtgärder. Bland skogsägare är intresset för naturen, naturens mångfald och hållbarhet stort, och vi är förtjänta av en god dialog mellan skogsägare, experter och forskare som jobbar med skogen.
Läs mer på Finska Forstföreningens hemsidor:
