METSO-programmet har varit en succé. Målet är att på frivillig väg få skogsägare att skydda ekologiskt värdefulla områden i sina skogar. Tack vare METSO-programmet har de tidigare ibland ganska djupa skyttegravarna och misstron mellan skogsägare och miljömyndigheter åtminstone delvis suddats ut. Speciellt efter det klumpiga agerandet då Natura-programmet uppgjordes för flera år sedan, var det viktigt att hitta metoder som enade mera än splittrade – och framförallt metoder som har en betydelse ur naturens synvinkel.
Förutom att METSO har ökat förståelsen mellan parterna har man, med bestående eller tidsbundna skyddskontrakt, kunna värna om flera viktiga livsmiljöer samtidigt som man inom ramen för programmet också bedrivit forskning, information och utarbetat nya metoder för att värna om mångfalden.
Eftersom alla organisationer med anknytning till skog - oberoende av om de representerar skogsägarna, miljöaktivister, skogsindustrin, scouter, arbetsgivare eller arbetstagare - tyckt att METSO varit bra, har det tidigare i år lett till något så ovanligt som ett gemensamt ställningstagande mellan 21 vitt skilda organisationer med önskan om mera medel för att kunna svara mot efterfrågan på det frivilliga skogsskyddet. Regeringen har hörsammat detta och nu finns det ekonomiska resurser för att fortsätta arbetet.
Det frivilliga skyddet och att på det sättet göra markägaren till en aktiv aktör i stället för ett subjekt för skyddsprocessen har varit så lyckat att SLC och en del andra organisationer inför regeringsförhandlingarna föreslog att tillämpa metoden också på andra livsmiljöer som torvmarker, kulturbiotoper, fågelvatten och våtmarker med mera. Idén fick genklang i statsminister Antti Rinnes regeringsprogram och som bäst håller en arbetsgrupp vid miljöministeriet på att inleda arbetet med att utveckla Livsmiljöprogrammet Helmi som blir ett slags systerprogram till METSO och som skall utveckla mångfalden gällande de ovan nämnda livsmiljöerna men kanske främst för myrmarker.
Tyvärr verkar det som om inte alla myndigheter insett vikten av frivilligheten och betydelsen av att det är skogsägaren som fattar besluten. I landskapsplaner under beredning i olika delar av landet dyker nu upp objekten från den tilläggsdel till myrskyddsprogrammet som stoppades av en tidigare regering och aldrig godkänts. Det kan inte vara en tillfällighet att just de här områdena plötsligt utritas som skyddsområden i vitt skilda delar av landet utan det hela tyder på en stark styrning från centralt håll. Programmet har alltså aldrig godkänts av statsrådet och markägarna har därför inte informerats på vederbörligt sätt. Nu lägger staten sin hand på områdena via samhällsplanering och struntar samtidigt i frivilligheten i Helmi-programmet som regeringen Rinne skissat upp i sitt regeringsprogram. Inte precis det bästa sättet att förvalta ett förtroendekapital eller att marknadsföra miljöskydd till skogsägarna.
Anders Portin
Skogsombudsman, SLC
Texten har publicerats i Skogsägaren, december 2019
