6.11.2019
Nylands Förbund
Anmärkning om nylandsplanen 2050
Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund r.f. (SLC) ger följande anmärkning gällande Nylandsplanen 2050 och fäster uppmärksamhet vid följande frågor i den fortsatta beredningen av landskapsplanen:
De uppgifter gällande miljöinventeringar som utgör grunden för vilka områden som utmärkts som skyddsområden är alltför ojämn och bristfällig till sin kvalitet. Därför bör de områden som är viktiga ur miljöns synvinkel i huvudsak ingå som bilageuppgifter utan direkt rättsverkan eller få en annan beteckning än skyddsbeteckningar.
Efter det att planen varit på utlåtande i början av sommaren 2019 har materialet kompletterats med en sammanställning av de olika utredningsresultaten för gällande de på landskapsnivå värdefulla naturvärdena: (LUONTOSELVITYSKOHTEIDEN MAAKUNNALLINEN ARVO, Koosteraportti).
Det är bra och viktigt att ovannämnda sammanställning gjorts för att det skall vara möjligt att bilda sig en helhetsuppfattning om läget. Tyvärr visar emellertid sammanställningen på mycket stora olikheter i de insamlade uppgifterna. I samma korg läggs Zonation-analyser, natur- och miljövårdsplaner, olika gruppers och föreningars kommentarer, naturutredningar uppgjorda av konsulter på uppdrag av kommuner samt privatpersoners åsikter och observationer. En alltför brokig skara av olika former av naturuppgifter jämställs i sammanställningen och får samma vikt i planeutkastet oberoende av vad de baserar sig på, hur de uppgjorts, när de uppgjorts eller vilka den exaktare gränsdragningen för inventeringen är.
Zonation är ett - i sig värdefullt - instrument, men det baserar sig på teoretiska modeller och är känsligt för de parametrar som man lägger in i analysen. Dess värde ligger i att metoden är ny, man kan behandla stora mängder data och områden – men inte basera skyddsområden direkt på denna analys. I utredningen sägs det till exempel (stycke 1.2, sid 16): ”Käytävä-Zonationia kannattaa kokeilla eri käytäväleveyksillä ja käytäväsakon suuruuksilla. Menetelmä ei anna valmista ainoaa oikeaa vastausta: se on apuväline ekologisten yhteyksien tai niiden potentiaalin tunnistamiseen, ja sen tuottamat tulokset pitää aina tulkita muun kytkeytyvyyttä koskevan tiedon kanssa yhdessä.”
I vissa av bakgrundsuppgifterna hänvisas till exempel till att objektet är ett objekt inom ramen för § 10 i Skogslagen. Men skogslagen är inte en lag för att grunda skyddsområden och den enda instans som kan besluta ifall ett område uppfyller Skogslagens § 10 är Skogscentralen.
Dessutom finns inte alla gånger noggrannare hänvisningar eller uppgifter om bakgrundsuppgifterna är offentliga eller inte. Med tanke på markägarens rättsskydd är det ytterst betänkligt att hänvisa till, och göra besluten på basen av, inte offentliga uppgifter.
Då områden utmärks som skyddsområden är det ytterst väsentligt att dimensionera och skräddarsy skyddet enligt ändamålet med fredningen. Är avsikten till exempel att skydda en geografisk formation bör skogslagen gälla och normalt jord- och skogsbruk kunna bedrivas.
Myrskyddsprogrammet tillägg (soidensuojeluohjelman lisäohjelma) har aldrig godkänts. Nu har områdena i de utkast och utredningar som sedan lades ned ändå tagits med i planeutkastet. Vi anser att det här är anmärkningsvärt och mycket märkligt. Speciellt som det i regeringsprogrammet för Antti Rinnes regering talas om att utvidga det lyckade METSO-programmets metoder med frivilligt skydd t.ex. till myrmarker och till kulturmiljöer. Och som en följd av detta har miljöministeriet beslutat om att bilda det s.k. Helmi-programmet https://www.ym.fi/fi-FI/Luonto/Luonnon_monimuotoisuus/Luonnonsuojeluohjelmat/Helmielinymparistoohjelma . Det skulle vara betydligt bättre ur såväl naturens som markägarnas synvinkel att gå vidare på detta sätt och vi kräver att områdena från utvidgningen av myrskyddsprogrammet bör tas ur den slutliga planen. Att ta med dem i planen kan inverka negativt på markägarnas positiva syn till naturvårdsfrågor.
Mest problematiskt är att det inte är säkert att alla de områden som märkts ut som skyddsområden i planen faktiskt uppfyller alla de krav som ställs på att grunda naturskyddsområden. Ifall kraven i § 10 av Naturvårdslagen vid en närmare granskning inte uppfylls blir planebeteckningen i landskapsplanen kvar, men markägaren får ingen ersättning. Flera av de SL-märkta områdena är dessutom mycket små områden på fem hektar. Det är inte befogat att ta med små områden i en landskapsplan. Finns det hotade arter så är området i varje fall skyddat utan beteckningar i en övergripande plan som skall möjliggöra en sund utveckling av samhällsstrukturen.
För att på ett enhetligt sätt kunna utvärdera och kartlägga de naturvärden som finns på planområdet samt på bästa sätt kunna skräddarsy de åtgärder som krävs för att bevara dessa naturvärden skulle inventeringen borda göras på ett enhetligt och transparent sätt med samma metoder över hela området. Besök i fält, utförda av samma person eller en liten begränsad grupp av experter, borde vara en självklarhet i denna metod.
Naturskydd bör grunda sig på lagstiftning och på beslut av miljöskyddsmyndigheter och bör inte ske via samhällsplaneringen såsom landskapsplaner. Markägarens rättskydd är i fara då utritade SL-områden i praktiken innebär att området inta kan nyttjas för ekonomisk verksamhet, men trots det kan det hända att miljöskyddsmyndigheten genom NTM-centralen inte ser ett skyddsvärde och då blir markägaren utan ersättning. Därför kan vi inte godkänna att skyddsområdena utvidgas på det sätt som föreslagits i planeförslaget.
Det är inte befogat att, på basen av så heterogena, oklart avgränsade och oändamålsenliga uppgifter, för årtionden framåt göra en så tung och begränsande beteckning som skyddsbeteckningen SL är. Beteckningen är helt orimlig ur den privata markägarens synvinkel. Det bästa sättet att råda bot på detta vore att planbeteckningarna gällande skyddsområden skulle gälla för högst t.ex. fem år. Då hade myndigheterna tid att utreda de verkliga miljövärdena och kunde fatta beslut om fredning och ersättning till markägaren. De områden som inte fredats enligt naturvårdslagen och inlösts skulle återgå till att vara jord- och skogsbruksområden. En annan möjlig utväg vore att områdena i huvudsak skulle ingå som bilageuppgifter utan direkt rättsverkan eller att ändra de nuvarande SL-beteckningarna till mera indikativa planebeteckningar.
SLC anser också att det funnits brister i själva processen vilka gjort det svårare eller t.o.m. omöjligt för medborgarna att följa med och påverka planeringen. Själva materialet bakom landskapsplanen, inklusive kartmaterialet är mycket svårt att tyda och förstå även för en som är van att tyda kartor och planer. Det borde i dag vara möjligt att göra betydligt mera lättlästa kartor som lättare kunde zoomas in och ut och där markägaren lättare, till exempel genom att använda sin fastighets registernummer, kunde se vilka beteckningar som finns på fastigheten. Det torde inte heller vara svårt att kombinera koden i fastighetsregister och beteckningarna i planeutkastet och på så sätt kunna informera markägarna om vilka beteckningar som planeras på hans/hennes mark. På det viset skulle Nylands Förbund tillämpa öppenhet och involvera medborgarna på ett helt annat sätt vilket skulle vara i linje med dagens riktlinjer för ett demokratiskt och transparent samhälle.
Vi anser också att det ur materialet klart borde framgå vilka förändringar som gjorts jämfört med planeförslaget i maj. De instanser som då noggrant bekantat sig med allt material och gett utlåtande måste nu på nytt lika noggrant gå igenom hela planen inklusive bakgrundsrapporter utan att ha en helhetsbild av vilka beteckningar, skrivningar och rapporter som är nya.
Trafikfrågor
Gällande förslaget till en stor järnvägsdepå i Mankby- Bobäck i västra Esbo och östra Kyrkslätt ställer vi oss mycket kritiska. Det är frågan om ett viktigt kulturlandskap som på detta sätt skulle totalförstöras. På området finns bosättning, några av de sista fungerande jordbruksföretagen i Esbo, kulturlandskap och skyddade vattendrag samtidigt som platsen som byggnadsmark antagligen är dåligt lämpad då det handlar om tidigare havsbotten som skulle kräva omfattande pålning för att hålla det stora trycket från en järnvägsdepå. Därför föreslår SLC att depån tas bort ur landskapsplanen för att en grundlig utredning skall kunna göras om fördelar och nackdelar för de olika placeringsalternativ inklusive t.ex. Ilmala och Getberga med flera.
SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC R.F.
Mats Nylund Anders Portin
Ordförande Skogsombudsman