Miljöministeriet
Dnr VN/5603/2018
UTLÅTANDE ÖVER DEN NATIONELLA SKARVSTRATEGIN OCH DESS ÅTGÄRDSPLAN
SLC har bekantat sig med den nationella skarvstrategin och åtgärdsplanen.
Miljöministeriet tillsatte den 18 oktober 2018 en arbetsgrupp för att ta fram ett förslag till en nationell skarvstrategi och en åtgärdsplan för reducering av skarvskador. Målet med den skarvstrategi som tagits fram är en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar samexistens med skarven så att artens gynnsamma skyddsnivå bibehålls och skarvskadorna reduceras speciellt för fiskenäringen.
SLC anser att syftet med den nationella skarvstrategin, nämligen att hitta enighet mellan olika parter gällande uppgifterna om skarvbeståndets storlek och tillväxt samt undersöka behovet av och metoderna för att begränsa de skador som fåglarna orsakar samt föreslå fortsatta åtgärder, har varit god. Vi ställer oss dock kritiska till de åtgärder som föreslås. Det utbredda problem som skarvarna orsaker kan inte lösas genom de åtgärder som föreslås i åtgärdsplanen. Vi anser att det krävs mer konkreta åtgärder.
I skarvstrategin, avsnitt 3.2, konstateras att den förväntade handläggningstiden för dispens för skarvar och andra fridlysta fåglar är tre månader. Det påpekas att expertutlåtanden som krävs för att utreda förutsättningarna för dispens dels tar lång tid att få och dessutom är de motstridiga och situationsbundna. Vid myndighetsbeslut får inte dispensen vara beroende av vilken expert som tillfrågas, utan det är viktigt att man förlitar sig på fakta. Fakta kan inte vara beroende på vilken expert som tillfrågas.
Målet med skarvstrategin är att bibehålla en gynnsam skyddsnivå för skarven. I EU:s fågeldirektiv talar man däremot om att bevara fågelarter. Det bör påpekas att bevara och bibehålla inte har samma innebörd. Enligt EU:s habitatdirektiv definieras bevarande som ”de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla eller återställa en gynnsam status för populationer av arter av vilda djur och växter.” Bevarande kan alltså också innebära att skarvpopulationen minskas till en sådan storlek som är gynnsam i våra förhållanden, inte bara ur skarvens synvinkel men också ur befolkningens synvinkel. SLC anser att det inte finns fog för att målsättningen ska vara att bibehålla skarvbeståndet på den nuvarande nivån, utan målsättningen bör snarare vara att bevara en gynnsam nivå. En gynnsam nivå uppnåddes nämligen redan 2019 då skarvbeståndet uppgick till 136 000 individer. Den nuvarande nivån är inte gynnsam då man beaktar de skador som skarvarna orsakar i skärgården och på fiskebeståndet. Därför bör skarvbeståndet minskas, och man bör sträva till ett bevarande av skarvbeståndet snarare än ett bibehållande.
Redan år 2016 påpekade riksdagsledamot Anna-Maja Henriksson att skarvarbetsgruppen som hon lett (som tillsattes för att utreda hur man ska minska de problem som skarvar orsakar) med beaktande av de övriga Östersjöländernas erfarenheter och förfaranden enhälligt hade beslutat att föreslå större flexibilitet i dispensförfarandena. SLC vill lyfta fram att denna flexibilitet fortfarande saknas. Redan då föreslog skarvarbetsgruppen att en förvaltningsplan för skarv görs upp, men en sådan saknas fortfarande. Vi anser att skarvarbetsgruppens rapport från 6 april 2016 borde beaktas och att de förslag till åtgärder som de förde fram borde ha utgjort grunden för den åtgärdsplan som nu har lagts fram.
I regeringsprogrammet finns dessutom skrivet att ”En strategi för att begränsa storskarvsbeståndet och förebygga skarvskador ska utarbetas och genomföras. Beviljandet av dispenser för jakt på storskarv ska underlättas”. Därför bör också skarvstrategins målsättning vara att minska skarvbeståndet istället för att bibehålla skarvbeståndet.
I skarvstrategin har inte beaktats Vasa förvaltningsdomstols beslut från den 21 juni 2017. I beslutet ansåg förvaltningsdomstolen att NTM-centralen borde ha beviljat sökandena lov att inleda åtgärder omedelbart, bland annat eftersom artikel 9 i fågeldirektivet tillåter undantagsåtgärder som är avsedda att användas för att förebygga allvarlig skada. Förvaltningsdomstolen konstaterade alltså att undantagstillstånd bör beviljas i alla fall där det är mycket stor risk för att allvarlig skada uppstår om inte åtgärder inleds. I fallet ansåg förvaltningsdomstolen att åtgärder som att skrämma bort skarvarna inte var ändamålsenligt, eftersom det var mycket sannolikt att skarvarna bara skulle flytta till en närbelägen ö.
Slutligen kan konstateras att skarvarbetsgruppen inte har haft verkliga möjligheter att ge användbara förslag till åtgärder. Eftersom den gällande lagstiftningen sätter gränser begränsas även förslagen till åtgärder. Skarvproblemet kan inte lösas genom en dylik skarvstrategi utan att man samtidigt reviderar lagstiftning. Som konstaterats i Vasa förvaltningsdomstols beslut ovan möjliggör fågeldirektivet åtgärder för att minska skarvstammen.
SLC anser att dagens stora skarvbestånd är skadligt för såväl fiskebestånden, naturen samt invånarna och företagarna som bor och verkar i skärgården. Vi anser att det behövs konkreta åtgärder som möjliggör en minskning av skarvbeståndet. Dessutom anser vi att jord- och skogsbruksministeriet bör vara behörigt ministerium gällande skarvfrågor istället för miljöministeriet.
SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC R.F.
Jonas Laxåback Ellinor Sundqvist
verksamhetsledare jurist