Finland har skickat sin långsiktiga strategi till Europeiska kommissionen. I den beskrivs utsläppsminskningsscenarier och konsekvensanalyser fram till 2050. Utgångspunkten för de scenarier som utarbetats är en strävan att nå klimatneutralitet år 2035.
Utarbetandet av den nationella långsiktiga strategin baserar sig på förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (s.k. förordningen om styrningen av energiunionen), enligt vilken varje medlemsstat ska utarbeta en sådan strategi. Det väsentliga i den är att presentera en vision för utvecklingen av växthusgasutsläppen och kolsänkorna fram till 2050.
I Finlands långsiktiga strategi granskas tre olika scenarier. Utöver det jämförelsescenario som beskriver den utveckling som åstadkoms med hjälp av nuvarande politiska åtgärder presenteras två alternativa lågutsläppsscenarier. Scenariot för kontinuerlig tillväxt och Sparscenariot beskriver alternativa sätt fram till 2050.
Per sektor bedöms också potentialen för och behovet av utsläppsminskningar på medellång (2035) och lång (2050) sikt för att Finland ska kunna uppnå sina utsläppsminskningsmål. Utgångspunkten för beräkningarna i den långsiktiga strategin är att minimera kostnaderna för utsläppsminskningen på riksnivå.
Den utarbetade strategin är inte en politisk riktlinje och i den föreslås inte vilka sektorer utsläppsminskningarna ska rikta sig till. Regeringen drar upp riktlinjer om inriktningen av utsläppsminskningar och politikåtgärder (inkl. markanvändningssektorn) som en helhet i samband med planen för den nya klimat- och energistrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt fram till hösten 2021.
I scenariot för kontinuerlig tillväxt är målet för utsläppsminskning av växthusgaser fram till 2050 (exkl. markanvändningssektorn) 87,5 % och i Sparscenariot 90 % jämfört med utsläppen år 1990. Båda scenarierna skulle dessutom uppfylla målsättningen om klimatneutralitet år 2035 i regeringsprogrammet för Marins regering. Detta förutsätter en avsevärt stor minskning av växthusgasutsläppen särskilt under åren 2030–2035 och dessutom att skogarna och den övriga markanvändningen som kolsänkor förblir tillräckligt stora för att täcka de återstående växthusgasutsläppen.
För att målet om klimatneutralitet fram till 2035 ska nås krävs omfattande och effektiva åtgärder och politiska beslut som minskar utsläppen inom alla sektorer och utvecklar nettosänkorna inom markanvändning.
Skillnaderna i scenariernas utsläppsbanor förklaras av bakomliggande teknikantaganden och å andra sidan antaganden om industrins, samhällets och hela ekonomins struktur. I Sparscenariot förverkligas koldioxidavskiljning och lagring (CCS) redan efter 2030. I scenariot för kontinuerlig tillväxt förverkligas inte CCS, vilket leder till ytterst stränga åtgärder för att minska utsläppen inom alla sektorer, inklusive jordbruket och industriprocesserna där en kraftig minskning av utsläppen enligt teknisk-ekonomiska bedömningar är svårast.
Den långsiktiga strategin är inte en plan som binder Finland, men inför framtida beslut ger den en heltäckande bild av vilken utmaning utsläppsminskningsmålet är och behovet av åtgärder inom alla sektorer. Viktigt med tanke på ekonomisk och ekologisk hållbarhet är den optimering av kostnadseffektiviteten hos utsläppsminskningsåtgärder som tillämpats i scenarierna.
Ytterligare upplysningar:
Petteri Kuuva, industriråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4819
Bettina Lemström, överinspektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4116
Markku Kinnunen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4792