Text: Mia Wikström/Landsbygdens Folk
Böndernas fackliga organisering hade fått sin början redan under 1900-talets början, då cirka 70 procent av befolkningen var verksam inom jord- och skogsbruk. Det var nödår och i spåren efter första världskriget var det svåra tider. Situationen i det revolutionsdrabbade Ryssland ledde också till oroligheter i Finland.
”För lantbruket innebar förhållandena att produktpriserna var låga och avsättningen ojämn. Löntagarna hade genom sina fackliga organisationer redan tidigare visat att man kunde uppnå resultat genom ett enigt framträdande. Behovet av motsvarande organisering bland lantbrukarna var uppenbart, men ett gemensamt uppträdande var inte lätt att få till stånd.” Så beskrivs de finländska lantbrukarnas situation under 1900-talets första årtionden i inledningen av SLC:s historik som publiceras under 2021.
Livsmedelsbristen var svår, men trots det blev bönderna till och med på en del håll i landet med våld hindrade från att så. Läget var så allvarligt att lantbrukare från hela landet sammankallades till ett möte i Gamla studenthuset i Helsingfors under pingsthelgen 1917. Mötet resulterade i att Maataloustuottajain Keskusliitto MTK grundandes och genom detta ”pingstmöte” fick Finlands producentrörelse sin början.
Regional organisering gror på svenska
Försök till regional organisering inom landets svenskspråkiga jordbrukskretsar gjordes för första gången 1920 i svenska Österbotten, men försöken bar inte hela vägen.
Också bland de nyländska lantbrukarna började man inse nödvändigheten av att försöka organisera sig fackligt på svenska och i februari 1925 grundades organisationen Allmogeförbundet i Helsingfors.
Några år senare, 1928, ändrades namnet till Svenska Lantbruksproducenternas Förbund r.f. Avsikten var att förbundet skulle utvidgas att verka som en samlande fackpolitisk organisation i hela det svenska Finland, men avsikterna förverkligades aldrig.
Efter några år började organiseringstanken i Österbotten åter vakna till liv då lågkonjunkturen och lönsamheten för lantbruket blev allt svårare. I december 1934 fattades beslut om att grunda Svenska Lantbruksproducenternas Förbund i Österbotten.
Också i sydvästra Finland organiserade man sig något år senare på liknande sätt och 1937 bildades ett gemensamt Åbolands-Ålands lantbruksproducentförbund.
Centraldelegationen en första förbindelselänk
Samarbetet mellan de regionala organisationerna var till en början närmast obefintligt, men behovet av samverkan var stort. År 1941 grundades därför Svenska Lantbruksproducenternas Centraldelegation som en förbindelselänk mellan de regionala förbunden.
Samarbetsorganisationen lyckades dock inte uppnå den styrka man hade tänkt sig. Åter en gång var det de rådande exceptionella omständigheterna – denna gång kriget – som står att finna som främsta bromsande orsak.
Nystart efter kriget
Då krigstiden äntligen var förbi hösten 1944 beslöt man väcka nytt liv i samarbetet om att organisera sig mellan regionerna. Den 15 maj 1945 samlades representanter för de tre regionala producentförbunden i Helsingfors och beslöt bilda Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC, som en gemensam riksomfattande organisation för landskapsförbunden.
Under hösten sammankom den centraldelegation, som valts några år tidigare, för att behandla stadgar och andra frågor i anslutning till grundandet av centralförbundet. Enligt det förslag som utarbetades skulle centralförbundet ledas av ett centralråd.
Numera är det SLC:s förbundsfullmäktige som innehar det tidigare centralrådets högsta beslutanderätt inom centralförbundet.
Det nya centralrådet sammanträdde den 7 december 1945 till konstituerande möte och antog stadgar. Till ordförande valdes jordbrukaren Henrik Kullberg från Strömfors. Denna dag betecknas därmed som den officiella tillkomstdagen för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC.
Med tillförsikt ser SLC framtiden an
Ur årsberättelsen för det första verksamhetsåret står att läsa: "Centralförbundets verksamhet under det första verksamhetsåret har ådagalagt att förbundet fyller den uppgift som i stadgarna ålagts detsamma. Samarbetet mellan landskapsförbundens representanter i centralrådet och centralstyrelsen har varit gott och ägnat att utjämna tidigare förefintliga motsättningar mellan våra vitt skilda bosättningsområden. Härigenom har förbundets uppgift som samlande och sammanhållande organ för landets svenska lantbruksproducenter kunnat fyllas på ett glädjande sätt. Centralstyrelsen kan även med nöje konstatera, att förbundet under verksamhetsåret haft framgång i sin verksamhet för tillvaratagandet av medlemsförbundens och de enskilda lantbruksproducenternas intressen i pris- och reglementerings-, skatte- m.fl. fackliga frågor. Centralförbundet kan på grund av första årets verksamhet med tillförsikt se framtiden an."
Källor:
- SLC:s historik som publiceras 2021
- SLC:s årsberättelse Redogörelse för första verksamhetsåret 1946
Läs artikeln i Landsbygdens Folk 4.12.2020
