Ärende: VN/16188/2021
Utkast till Finlands CAP-plan för perioden 2023–2027 och tillhörande miljökonsekvensbeskrivning
1. Strategi och interventionslogik
Lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket har varit svag under nuvarande programperiod. Det är speciellt marknaden som sviktat och kostnadsstrukturen som lett till en försämrad lönsamhet. Den nationella strategin bör ta fasta på stödsystemens inkomstelement och stärka lönsamheten hos de producenter som aktivt producerar livsmedel. Satsningar i åtgärder som stärker producentens ställning på marknaden bör stödas. Ett övergripande linje i åtgärderna bör också vara att stärka jordbrukarnas samarbete. Detta bör synas i stödåtgärderna, investeringsstöden och i grunderna för projekt och företagsstöd.
3.1. Översikt över åtgärder som säkerställer en konsekvent och samordnad riskhantering
Under finansiering borde det också tas upp att unga tar en stor risk när dom börjar i en så kapitalkrävande bransch som jordbruket är. Beskrivningen av jordbrukets risker är omfattande, tyvärr så har riskerna inte beaktats i de åtgärder som föreslås i strategin. Att man i strategin stöder producentorganisationer och bildandet av dem är positivt och är ett nytänk i den finländska jordbrukspolitiken.
4.1. Definitioner och minimikrav
Definitionen av torvmark måste göras transparent av myndigheterna och jordbrukaren ska på ett enkel sätt kunna påverka definitionen. I de fall där torvmarken inte täcker ett helt jordbruksskifte bör tolkningen vara den att basskiftet är mineraljord.
Definitionen på aktiv odlare bör göras utgående från en uteslutningslista.
Kan nyröjda arealer uteslutas från CAP-stödet efter 2023 då stödrättssystemet upphör stöder SLC den möjligheten med det randvillkoret att den totala CAP-arealen bibehålls. Sjunker CAP-arealen och nyröjd motiverad areal finns ytterom kan den ges CAP-stödsduglighet.
Mindre arealkorringar bör kunna ges tillträde i alla stödsystem (CAP, LFA, miljöersättning, nationella stöd). Arealkorrigeringarna är arealer som kommer från bl.a. rörläggning av utfall, och uträtning av skiftenskanter.
För LFA stödduglighet kan i stöddugligheten tas med den areal som motsvarar den areal som fallit ytterom stödsystemet under åren efter 2004. Areal som fallit ytterom är areal som lagts under infrastruktur, tagits ur stödsystemen av jordbrukarna själva etc. Det vill säga att SLC föreslår en restriktiv linje. Stöddugligheten för de skiften som är ytterom skulle granskas årligen och inledas med den areal som är ytterom 2004 och sedan följande år tills ytterom arealen använts fullt ut. Undantag från denna princip är ägoregleringar där stödduglighet ges.
4.2. Villkorlighet
GAEC 4: det ska vara möjligt att punktbekämpa svåra ogräs
GAEC 7: SLC anser att en nationell flexibilitet måste sökas för höstbearbetningen. Villkoret för höstbearbetning med max 45 % plöjt av det totala höstbearbetade kan inte accepteras. Denna tolkning ger stora problem för bl.a. specialodlingar, utsädesodling, ekoproduktion och höstspridning av stallgödsel. Villkoret kommer även att leda till ett ologiskt behov av lättbearbeting. SLC föreslår att höstbearbetning bör kunna vara möjligt på 75 % av arealen. Detta ger även möjlighet till flexilibilitet mellan åren. SLC motiverar höstbearbetningsprocenten med att stödsystemet ska sporra användandet av fånggrödor och växttäcke.
GAEC 8: mindre gårdar bör kunna få flexiblitet i diversifieringen. Diversifieringenskravet bör gälla för gårdar med mer än 30 hektar. Detta för att få en vettig växtföljd och praktisk odling.
GAEC 9: SLC anser att den ickeproduktiva arealen bör hållas vid 4 %. Undantagsmöjliheten som ges ger inte den nationella flexibilitet och möjligheter för jordbrukarna att ha en vettig växtodling. SLC föreslår att villkoren för ett skogsunda för Nyland granskas i samband med en halvtidsöversyn av den nationella jordbrukspolitiska strategin. SLC anser det även orimligt att de Åländska odlingsförhållandena likställs med Egentliga Finland och Nyland.
Frivillig GAEC för nyröjda mineraljordar: SLC anser att kravet på vall bör endast gälla de torvmarker som röjs till odlingsmark.
5.1.1. Grundläggande inkomststöd
Systemet med gårdsstödsrättigheter kommer att upphöra under den kommande perioden. Detta kommer att påverka något stödnivån per hektar. SLC anser att man bör eftersträva att nuvarnade nivå på CAP-stödsduglig areal bibehålls. Detta betyder att ges det möjlighet att begränsa nyröjd areal från att bli CAP-duglig bör möjligheten tas i bruk. Finns det marginal till den nuvarande stöddugliga arealen under kommande period bör den arealen bli CAP-stödsduglig.
SLC anser att nuvarande stödindelning för gårdsstödet bör även gälla i den kommande programperioden.
5.1.2. Kompletterande inkomststöd till unga jordbrukare
SLC anser att arealstödet till unga jordbrukare bör betalas ut i fem år och att alla unga jordbrukare bör erhålla stöd oberoende av företagsmodell, även sammanslutningar. Detta behov av förändring har påtalats inför flera programförändringar och löfte om förändring har getts. Arealstödsnivån till de unga jordbrukarna bör tryggas för hela programperioden.
5.1.3 Ekosystemet
I strategin föreslås fyra åtgärder som ekosystems åtgärder. Dessa är växttäcke vintertid, gröngödslingsvall, naturvårdsåker och mångfaldsväxter. SLC föreslår att delar av växttäcke vintertid överförs till miljöersättningsåtgärderna i och med att den kräver en årlig aktiv insats genom en höstanmälan. Som ersättande åtgärd kunde en kolbindningsvall ingå i åtgärder för ekosystem. I kolbindningsvallen skulle ingå krav på fröblandning och skötselanvisningar.
SLC påpekar att för att ekosystemsåtgärder bör det vara möljligt att ifall att området slås att skörderesterna kan användas för biogasproduktion.
Datum som finns nämnda i förslagen till åtgärder kan begränsa vettiga åtgärder på berörda skiften. I datumen bör finnas möjlighet till flexiblitet pga av väderlek, följande odlingsväxt etc. .
SLC anser att miljöersättningsprogrammet är så pass omfattande att Finland bör yrka på en lägre procent för ekosystem än 25 %. Strategin utgår ifrån en nivå på 12,5 % vilket SLC anser vara högt.
5.1.4. Sektorverksamheten
Åtgärder inom biodlingssektorn
Stödmottagare och villkoren för stödberättigande
EU programmet till biodlare bör rikats till både fastlandets och Ålands honungsproducenter. Berättigade till stöd till biodlare bör alla föreningar, andelslag och producentorganisationer vara utan krav på lands- eller regionnivå. På detta sätt skulle kunna till exempel Ålands Biodlarförening ansöka stöd och genomföra själv programmets åtgärder på Ålands område under perioden 2023-2027.
SLC anser även att begreppet andelslag kan begränsa möjligheten till stöd. Speciellt när strategin förespråkar producentorganisationers bildande.
SLC föreslår som tillägg till andelslag en formulering som lyder ... eller en marknadsföringskanal där ägarmajoriteten finns hos biodlarna.
Den som söker om stöd behöver heller inte ansöka om ett program som täcker alla de åtgärder som i textförslaget finns beskrivna. En förening eller en representant för sektorn kan ansöka om den del (projekt eller åtgärd) som man anser sig bäst lämpad för och som ger resultat på nationell eller regional nivå.
SLC stöder alla åtgärder som finns i textförslaget. Framför allt åtgärderna för rådgivning, utbildning och tekniskt stöd på regionala nivå, arbete med unga biodlare eller skolor, åtgärder med marknadsorientering och produktkvalitetsförbättring och åtgärder som befrämjar utveckling av yrkesbiodling. CAP bör stöda aktiva professionella biodlare.
Representanter av bioodlingssektorn, inkl. från SLC och Åland, bör tillsammans med myndigheterna ses regelmässigt minst en gång per år för att det bästa upplägget för sektorn nås. SLC vill även bidra till den fortsatta beredningen av det nationalla programmet för 2023-2027.
SLC vill även lyfta fram behovet av att se över det nationella stödet till bisamhällen. Stöden bör bättre riktas till aktiva professionella honungsproducenter. En generationsväxling är på gång inom sektorn och den övergången av yrkesbiodlingen bör stödas på rätt sätt. SLC föreslår 50 övervintrande bisamhällen som miniminivå.
5.1.5. Kopplat inkomststöd
Nuvarande upplägg till produktionskopplade stöd till husdjurssektorn som är en del av det direkta stödet gjordes inför nuvarande programperiod. Förslaget i strategin innebär för husdjurssektorn en radikal förändring och speciellt för skärgårdshusdjursproducenterna och producenterna på Åland. Sammanslagningen av nuvarande stödgrupper till större grupper innebär även radikala förändringar som kan leda till oönskat resultat. Produktionen kan styras till en viss produktionsgren eller produktionen fortsätter att minska. SLC kan inte omfatta att stöden till får och get sektorn sammanslås till en grupp. Samma gäller även för nötsektorn. Slaktlammsbidraget bör bibehållas.
SLC föreslår att nuvarande stomme på husdjursstöden i dagens stödsystem bibehålls dock så att grunden är djurslaget som har en basnviå som gäller för AB och C -området. Till denna basnivå ges en procentuell stödförhöjning om produktionen sker på Åland eller i skärgårdsförhållanden. På detta sätts bibehålls den unika struktur som finns i vårt stödsystem och som har så här långt beaktat husdjursproduktionen i mindre gynnade områden på AB-området. Stöden riktas då även tydligare till rätt djurslag.
SLC vill även lyfta fram behovet av produktionskopplat stöd till frökryddor (tex koriander och kummin) som har en växande marknad men vars arealutveckling har varit svacklande. De föreslagna förändringarna i åkerväxtstöden omfattas.
5.2.1.1. Miljöersättningar
Miljöersättningens valbara åtgärder
De åtgärder som föreslås i strategin är tekniska och stöder i första hand spannmålsodlingen. SLC anser även att åtgärderna kunde gruppas in i tre större grupper. Grupperna är 1) Teknologi, 2) Jordbruksnaturens mångfald och biodiversitet 3) Markvård och markförbättring. Åtgärder kan inte enbart väljas från samma grupp.
SLC föreslår att till de valbara åtgärder tilläggs följande:
- släpslangspridning av svämgödsel. Åtgärden minskar markpackning och förbättrar användningen av näringsämnen
- radhackning. Denna åtgärd minskar behovet av växtskyddsmedel inom specialodlingen
- förbättra vattenhushållningen. I denna åtgärd går jordbrukaren igenom sitt dräneringssystem, märker ut spolningsdiken, brunnar och utlopp. Genom denna åtgärd kartläggs skiftets behov av dikningsåtgärder
- extra markkartering. Jordbrukare kan via åtgärden få kostnaden för extra markkarteringar delvis ersatta. Åtgärden förbättrar näringshushållet i åkerbruket.
- nollrutor i växtodlingen. Genom nollrutorna synligörs effekten av växtskyddsmedel och gödsling med tanke på kommande års växtodlingsåtgärder
Kompletteringar till valbara åtgärder:
- Skördekartläggning: För specialodlingen och friland följer man upp skördemäng via våg. En uppföljning av skörden för dessa produktionsgrenar via vågen bör även vara möljlig.
- Åkrar för pollinerande växter: Här kan kravet vara en viss åkerareal eller att det finns pollinerande växter på delar av åkern tex som remsor längs med åkerkanter.
- automatstyrning: med GPS så uppnås samma som med automatstyrning
De skiftesvisa åtgärderna:
-Fånggrödor: Den maximala arealen för fånggrödor kan höjas till 75 % om finansieringen för denna förändring tryggas.
-Växttäcke: SLC föreslår att delar av växttäcke åtgärden överförs tillbaka från ekosystem till miljöersättningen i och med att denna åtgärd kräver en årlig anmälan (aktiv insats av odlaren).
- Främjandet av cirkulär ekonomi: åtgärden för att förbättra användningen av flytgödsel har haft en synlig effekt på hur flytgödsel idag sprids. SLC anser att åtgärden kunde även omfatta spridning av gårdens egen fastgödsel och att man i kravet på spridningsteknik då kan kräva exaktspridare.
SLC föreslår som nya skiftesvisa åtgärder delad kvävegödselingsgiva och alternativa växtskyddsåtgärder för åkerväxter.
SLC vill framhålla kummin som en alternativ växt till markförbättringsåtgärden i och med pålroten och att kummin är en växt även lämpad för pollineraråkrarna.
Fågelåker åtgärden bör göras så obyråkratisk som möjligt och vara möjlig att delta i med mindre arealer. Odlare på områden med återkommande fågelskador ska kunna enkelt delta i systemet. Nu är villkoren något oklara för denna typ av områden.
Riktning av miljöersättningen
I förslaget till miljöersättning har nuvarande princip om styrningsområden fallits bort. Det finns forskningsresultat som stöder nuvarande prinicip med styrningsområden då det gäller att höja effekten av vattenskyddsåtgärderna. Styrningsområden skulle förbättra effekten av fånggrödor, skyddszoner och växttäcke.
Miljöministeriet har stött spridning av gips i landskapen Nyland och Egentliga Finland. SLC förutsätter att denna typ av åtgärder även fortsättningsvis i den kommande programperioden stöds av miljöministeriet och att åtgärden omfattar gips, strukturkalk och fiber.
5.2.1.2. Ekologisk produktion
Strategin utgår ifrån att målet för den ekologiska arealen är 20 % av den odlade arealen. SLC stöder detta. Arealen är ett lätt mått för att beskriva utvecklingen för den ekologiska produktionen. Resultatindikatorerna kunde även kompletteras med mätare på den inhemska andelen av ekolivsmedel och ekodjurantal.
Gällande ekohusdjursstödet anser SLC att stödet borde betalas ut på basen av djurmängder i registren. SLC förespråkar en förhöjning av djurenhetsgränsen per hektar till 0,5 de/ha. Betalas ekohusdjurstillägget ut per hektar bör den betalas ut utgående från en areal som husdjursproduktionen behöver för foder och betesgång. SLC konstaterar att det finns ett uppenbart behov av att se över grunderna för hur djurenheter bildas för olika djurslag.
SLC förespråkar att gårdar med ekologisk växtodling och konventionell husdjursproduktion i slutändan bedriver hela gården ekologiskt. Undantag från ekologisk husdjursproduktion kan ges mot intyg över att kött eller mjölksektorn inte tar emot nya producenter. Detta för att betona odlarens aktivitet för att även eftersträva att bli ekologisk husdjursproducent.
5.2.1.3. Djurens välbefinnande
Beredningen av stödåtgärden har gjort en radikal förändring av åtgärder per djurslag. Att åtgärderna kan övervakas har satts som grundkriterium då åtgärderna har utarbetats. Åtgärderna borde dock beredas utgående från djurvälfärden i första hand.
SLC uppfattar att stödnivån för vissa åtgärder ännu är i underkant. Speciellt då det gäller kostnaderna för betesgången (får och nöt). Stödvillkoren bör utformas så att den ger utrymme för husdjursproducenten att delvis uppfylla åtgärden på gården. Detta kommer troligtvis i slutändan att även betyda att hela gården uppfyller villkoren efter en tid. Detta gäller tex betesgången av nötdjur. I många fall är det inte lämpligt, praktiskt möjligt att ha hela den djurgrupp som föreslås på bete.
Inom gruppen svin bör även kostnaderna för smärtlindring vid kastrering och sjukboxar ingå.
Nötsektorn har i beredningen lyft fram klövvården som en åtgärd vilket SLC anser att är en åtgärd som bör beaktas i åtgärderna för nötsektorn.
SLC anser att stödnivå för åtgärden förbättrande av förhållandena för köttsvin är för lågt.
Det har även framkommit att fårsektorn behandlas på ett helt annat sätt än de övriga husdjurssektorerna då det gäller beräknandet av djurantal. Fårsektorn måste göra åtgärder för djur, lammen, som inte ingår beräkningen av djurantal.
5.2.2. Kompensationsbidrag
Förslaget till kompensationsersättning följer långt nuvarande system. SLC omfattar degressiviteten som föreslås. SLC vill dock påpeka att myndigheterna bör noggrannare följa upp och motverka att gårdbruksenheter som drivs som en helhet pågrund av degressiviteten spjälks upp i flera enheter. SLC föreslår att minimiarealen höjs till 10 hektar per stödmottagare. Undantag ges från denna nivå ges till skärgårdsjordbruk och specialodlingar.
Gällande kompensationstillägget till husdjursgårdar konstaterar SLC att stödsystemet bör bibehållas i och med att strategin inte ger husdjursproducenterna en motsvarande förhöjning via produktionskopplade stöd via gårdsstödet eller de nationella stöden. Den största stödminskningen som en följd av bortfallet av husdjurs-LFA skulle drabba den enmagade sektorn.
5.2.3.1. Investeringar i jordbruket
Investeringsstödet i den kommande programperioden följer upplägget i dagens stödsystem. SLC anser att det är viktigt att bibehålla bidraget, räntestödslån och statsborgen som element i investeringsstöden. För de unga är överlåtelseskattefriheten viktig.
Mindre investeringar ska vara möjliga att genomföra utan större byråkrati utan krav på lönsamahetsplaner.
SLC anser att det bör vara möjligt att på eget initiativ inleda mindre projekt för vilket man ansökt om investeringsstöd så som täckdikningsprojekt. För tex ladugårdsinvesteringar får projekten inte inledas innan stödbeslut erhållits. Samarbete kring byggnader och maskiner bör synas i investeringsstöden.
SLC anser att förändringen för tidsperioden för unga att göra investeringar bör vara 7 år, vilket också är förslaget i strategin. Investeringsstöden och det som godkänns som investering bör kunna lätt anpassa sig till näringens kommande behov. Trädgårdssektorn står inför ett omfattande behov av förändringar i energilösningarna. Framtidens energilösningar bör kunna stödas via investeringsstöden.
SLC ser ett stort behov av investeringar inom sektorerna miljö, djurens välfärd och cirkulär ekonomi. Biogasinvesteringarna har stampat på stället en längre tid och nuvarnade bidragsnivå har skapat ett intresse. Stödsystemen borde därför inte kraftigt ändras under en period.
5.2.4.1. Startstöd till unga jordbrukare
Startstödsbeloppet föreslåts höjas dock så nämns inte företagarinkomstens storlek. Inkomstkravet som gäller idag är redan utmanande för flera typer av produktionsinriktningar. Därav är nuvarnade nivå en lämplig utgångsnivå. I de fall där två eller flera unga företagare tar över en gård och det krävs att företagarinkomsten uppfylls för var och en av dem, skall även startstödet vara för var och en av dem.
I strategin nämns enbart en nivå för startstöd. Nuvarande system med två nivåer har fungerat bra. Strategin bygger på att ett startstöd för jordbruk /mångföretagsverksamhet som inte når upp till företagarinkomsten kan sökas via Leader. SLC föredrar att även detta stöd skulle sökas via NTM-centralen. Bidragets övre nivå kunde vara minst 15 000 euro.
5.2.4.2. Etablering av företag
Viktigt att kunna få stöd utan att genast behöva kunna sysselsätta minst en person, att kunna starta upp och utveckla verksamheten efter hand. Bör kunna bedömas att finns realistisk plan för att inom viss tid (3-5 år?) kunna utvidga verksamheten och sysselsätta minst en person.
Förutsättningen om att företagsverksamheten ska bedrivas på heltid och anställning av utomstående arbetskraft bör inte gälla flerbranschgårdar. Företagsverksamhet som komplement till jordbruksverksamheten bör stödas om dessa tillsammans sysselsätter företagaren eller anställda minst på heltid.
Bör kunna beviljas stöd även till områden som klassificeras som stadsnära landsbygd, även om stöd till företagsverksamhet i glesbygd och kärnlandsbygd bör prioriteras.
Vid poängsättning av ansökningar bör företagsverksamhet i anslutning till jordbruk som bedrivs under samma FO-nummer för att göra gårdens verksamhet mångsidigare behandlas skilt. Under senaste programperiod har de blivit i kläm och utan finansiering p.g.a. tyngdpunkterna i poängsättningen där de inte kunna hävda sig med renodlade företagsansökningar. (Poängsättningen som urvalsgrund har tillämpats främst i Nyland då övriga NTM-centraler inte haft samma brist på medel).
Stöd för anställning av första arbetstagare skulle vara viktigt då tröskeln för detta ofta är mycket hög.
5.2.5.1. Landsbygdens innovationsgrupper / EIP
EIP grupperna bör göras mera synliga under kommande period. Det finländska jordbruket behöver innovationer och dessa kan skapas via EIP och via nätverket med EU.
5.2.5.2. Leader
Leader har en viktig roll i utvecklingen av en livskraftig landsbygd. SLC anser att Leader grupperna bör engagera och göra lantbrukarna delaktiga i de lokala strategierna. I strategin föreslås ett försökstöd till företagare på landsbygden. Detta stöd kan riktas till etablering av verksamhet eller innovationer i produktionen. SLC anser att dessa två områden är viktiga och för en rättvis behandling i alla delar av landet bör stödbesluten tas av NTM-centralen. SLC anser även att stödbeloppet bör höjas från det föreslagna 2500-7500 euro där det övre taket är minst 15 000 euro. Via innovationsstödet ges möjlighet för tex specialodlingen att pröva på nya odlingsväxter som inte stöds av det traditionella stödsystemen.
5.2.5.3. Samarbetsprojekt
SLC stöder förslaget om finansiering till producentorganisationer. Det är mycket viktigt att Livsmedelsverket aktivt informer om möjligheterna med producentorganisationer. Det har framkommit att startskedet är för en producentorganisation svår. Ett ekonomiskt stöd i det inledande skedet är därmed betydelsefullt. Producentorganisationerna bör även kunna anlita utomstående expertis för att kunna pejla möjligheterna för en producentorganisation. Producentorganisationerna bör även ha möjlighet till investeringsstöd där även organisationens status noteras i investeringsstödet. SLC ser ett klart behov av producentorganisationer inom trädgårdssektorn (friland), ekoproduktionen, lammsektorn och växtodlingssektorn. För producentorganisationerna är de marknadsbefrämjande åtgärderna både med tanke på den inhemska och exportmarknader ytterst viktiga.
5.2.6.3. Rådgivningstjänster
Rådgivningstjänsternas användning har under de senaste åren vuxit kraftigt. SLC vill påpeka gällande rådgivningen att den rådgivning som erbjuds bör vara av hög kvalitet. Detta betyder i vissa fall att det bör kunna finnas möjlighet att anlita utländska rådgivare, tex inom någon specialproduktion eller område. Rådgivningsnätverket bör därför vara öppet och tillgängligt även för utländska rådgivare. SLC betonar även betydelsen av grupprådgivning som kunde vara en del av rådgivningspaketet. SLC vill även understryka att denna tjänst bör kunna kontinuerligt erbjudas jordbrukare. Under nuvarande period har det funnits tidpunkter då anslag inte varit tillgängliga. De rådgivningstjänster som kommer att behövas i framtiden är miljö och teknologi.
Verktyg för uppföljning av rådigivningsbesöken (i form av kort PM) bör utvecklas till nytta för odlare och rådgivare.
6. Mål och finansieringsplan
I och med jordbrukets svaga lönsamhet och de stora förändringar som strategin föreslår gällande miljö och klimatåtgärder anser SLC att finansieringsallokeringen bör prioritera jordbrukets inkomststöd, kompensationsersättning, miljöersättning, stöd till djurens välbefinnande, investeringsstöd och startstöd samt anslagen för rådgivning.
SLC konstaterer att finansieringsplanen inte innehåller en fullständig kompensation av bortfallet av LFA-husdjurstillägget. LFA-husdjurstillägget måste infogas till finansieringsplanen på nytt om JSM inte kan garantera kompensation via förhöjad produktionskopplade anslag till husdjursproduktionen och framförallt trygga stödnivån till den enmagade sektorn.
SLC motsätter sig att fördelningen av anslagen till landsbygdsutveckling ändras så att områden med växande bosättningsområden men dock ett starkt jordbruk lider. Dessa områden är bl.a. Nyland, Egentliga Finland och Österbotten.
SLC anser att anslagen till miljöersättning bör höjas från 203 milj. euro/år. Nuvarande nivå på ca 240 milj. euro är en nivå som borde nås.
SLC anser att nivån på anslagen reserverade för ekosystem kan sänkas och omfördelas inom gårdsstödet.
Ekosektorns resultatindikatorer kunde kompletteras med mått på sålda inhemska ekolivsmedel och ekohusdjur.
7. Beskrivningar av administrations- och kontrollsystemet
SLC vill påtala att det bör finnas en proportionalitet i stödbeskärningarna. I nuvarande stödsystem så uppstår det oproportionellt höga sanktioner. Early warning system och beaktande av unga jordbrukare bör finnas med. I strategin lyfts fjärrövervakning upp. Denna övervakning bör vara transparent och beakta jordbrukaren rättsskydd. JSM bör tillsammans med Livsmedelsverket utveckla den digitiala ansökan så att den kan hjälpa jordbrukaren med att följa upp stödvillkor etc. Urvalsuttagen övervakning bör även ses över så att systemet uppfattas rättvist av odlarkåren. SLC anser att kontrollsystem bör utvecklas så att de stöder den aktiva odlingen.
8. Organisering av AKIS och digitalisering
Arbetet med Agrihub har nyligen inletts. SLC anser att Agrihub är den finska AKISen. ProAgria och SLF bör ges tillräckligt med resurser för att kunna bl.a. förankra bland jordbrukarna forskningsresultat och nya produktionsmetoder. Den svenskspråkiga servicen bör säkerställas.
Jonas Laxåback
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.
