”I dag godkände vi propositionen med förslag till den tredje naturvårdslagen under Finlands självständighetstid. Propositionen baserar sig på den lag som godkändes 1996 och som föregicks av den naturvårdslag som trädde i kraft för nästan hundra år sedan 1923. Lagreformen är nödvändig, eftersom man inte har lyckats stoppa förlusten av biologisk mångfald. Nu uppdaterar vi naturvårdslagen så att den motsvarar nutiden", säger miljö- och klimatminister Emma Kari.
Den gällande naturvårdslagen har varit i kraft sedan 1997. Trots att lagen har stått sig rätt väl har flera ändringar gjorts i den. Naturvårdslagens verkningsfullhet behöver stärkas och sättet det fungerar på behöver förbättras, och dessutom finns det skäl att uppdatera och förtydliga lagen. Det har kommit mycket ny information om hotade naturtyper och arter och om tillståndet för naturen i Finland, förståelsen av klimatförändringarnas betydelse för den biologiska mångfalden har ökat, och övrig lagstiftning, styrmedlen och förvaltningen har förändrats under den gällande naturvårdslagens giltighetstid.
Den nya lagen tryggar naturen på ett stadigare sätt
Skyddet av naturtyper tar ett stort steg framåt genom den nya naturvårdslagen. Skyddet av vissa redan skyddade naturtyper stärks. I lagen skapas dessutom en författningsgrund för skyddet av hotade naturtyper, och ett förbud mot att försämra starkt skyddade naturtyper tas in. Artskyddet effektiviseras och förtydligas, och i samverkan med skyddet av naturtyper bidrar det till att trygga den biologiska mångfalden i Finland på ett betydande sätt.
Genom lagen strävar man dessutom efter att främja medborgarnas och privata och offentliga aktörers miljömedvetenhet för att trygga den biologiska mångfalden.
Bestämmelserna om naturskyddsområden förblir i stort sett oförändrade, men till exempel avlägsnandet av främmande arter på skyddsområden förenklas. Detta gäller till exempel de invasiva främmande arterna mink och mårdhund som är synnerligen skadliga för den biologiska mångfalden i Finland och som betydligt försvagar bestånden av vattenfåglar.
Dessutom förbjuds malmletning helt i nationalparker och naturreservat. Förutsättningarna för malmletning skärps i andra statliga skyddsområden. Begränsningarna som gäller malmletning har beretts i samband med reformen av gruvlagen.
Frivillig ekologisk kompensation tas med i lagen
Frivillig ekologisk kompensation tas med i lagen. I och med detta är det möjligt att kompensera den försämring av naturen som orsakas av ekonomisk verksamhet.
Ekologisk kompensation är ett ekonomiskt styrmedel som i enlighet med förorsakandeprincipen innebär att kostnaderna för de skador som orsakas den biologiska mångfalden inkluderas i kostnaderna för genomförandet av ett projekt. Markägaren får alltså producera naturvärden, och dessa kan verifieras av myndigheten. De naturvärden som produceras kan säljas till exempel till ett företag som vill kompensera de försämringar som dess verksamhet orsakar naturen. Den aktör som orsakar försämringen får å sin sida en bekräftelse på att kompensationen för försämringen är ändamålsenlig. Aktören kan alltså på ett transparent sätt visa för såväl det civila samhället, investerare och finansiärer att dess verksamhet genomförs på ett ansvarsfullt sätt.
Deltagandet och lagens sporrande effekt stärks
Syftet med den nya naturvårdslagen är att främja medborgarnas delaktighet i beslut som gäller den egna livsmiljön. Den allmänna miljömedvetenheten stärks och växelverkan ökas vid planeringen av naturvården.
I lagen stärks också möjligheterna att få ekonomiskt stöd för skyddsåtgärder, och det skapas en författningsgrund för frivilliga skyddsprogram, såsom programmen Helmi och Metso. Naturvårdens godtagbarhet stöds genom att bestämmelserna om ersättningar förtydligas och delvis utvidgas. Markägarnas rättigheter tryggas med hjälp av det nuvarande ersättningssystemet som utgår från principen om full ersättning.
Lagen stärker också samernas rättigheter genom att samernas rättigheter som urfolk beaktas bättre när naturvårdslagen verkställs. I förslagen ingår bland annat ett förbud mot att försämra samernas traditionella näringar och kultur.
Reformen har beretts genom omfattande samarbete
Förslaget till den nya naturvårdslagen har sedan ingången av 2020 beretts genom ett projekt som tillsattes av miljöministeriet. Olika ministerier, myndigheter, forskningsorganisationer, organisationer och intressebevakningsinstanser har deltagit i projektgrupperna och i projektets styrgrupp. För att stärka det vetenskapliga underlaget för beredningen tillsatte miljöministeriet tillsammans med vetenskapsrådgivningsprojektet SOFI en forskargrupp som hade i uppdrag att skapa en helhetsbild av lagreformens konsekvenser.
Avsikten är att den nya naturvårdslagen ska träda i kraft på sommaren 2023.
Ytterligare information:
Pasi Kallio
lagstiftningsråd
0295 250 251
pasi.kallio@gov.fi
Antti Heikkinen
miljö- och klimatministerns specialmedarbetare
029 5250 231
antti.heikkinen@gov.fi
I regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering uppställs målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald i Finland och uppnå målen i FN:s konvention om biologisk mångfald. I enlighet med regeringsprogrammet revideras naturvårdslagstiftningen utifrån en utvärdering. Naturvårdslagen är ett av de viktigaste redskapen när det gäller att trygga den biologiska mångfalden i Finland.