År 2012 publicerade Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna en revolutionerande upptäckt, den så kallade gensaxen (CRISPR-Cas9). Gensaxen sägs vara “genteknikens skarpaste verktyg”. Med hjälp av gensaxen kan man på ett elegant sätt utföra mutationer i specifika gener eller foga till DNA på ett kontrollerat sätt för att uppnå önskade egenskaper. Gensaxen ska inte förväxlas med GMO (genetiskt modifierade organismer) där man lägger till en bit arvsmassa från en främmande organism. Kristina Lindström är professor emerita i hållbar utveckling vid Helsingfors universitet. I drygt 40 år har hon intresserat sig för växtförädling och frågor kopplade till gener i växtvärlden.
– Det är en lång väg innan jordbrukarna får rent praktisk nytta av gensaxen. Först krävs det mycket grundarbete i olika laboratorier. Jag diskuterade nyligen med min kollega Fred Stoddard som jobbar med förädling av bondbönor. Han har tillsammans med tiotals andra forskare publicerat bondbönans alla gener i ett genredigeringsprojekt. De undersöker bland annat hur bondbönan kan bli resistent för den vanliga chokladfläcksjukan, men de intresserar sig också för sådant som har att göra med själva smaken på bondbönan, säger Kristina Lindström.
Rikard Korkman är ombudsman, specialiserad på växtodling vid SLC. Han är själv också odlare, specialiserad på äpplen. Både i egenskap av ombudsman och odlare följer Korkman noggrant med den nya utvecklingen.
– Det är skäl att komma ihåg att olika typer av växtförädling pågår hela tiden, till exempel för att utveckla spannmål för våra finländska förhållanden. De flesta jordbrukare är intresserade av sina växter och hur de presterar på olika sätt. Det här är en sak som jordbrukarna funderar på varje år när de väljer sitt utsäde. Angående gensaxen och andra genrelaterade verktyg tänker jordbrukarna dessutom mycket på hur konsumenterna ser på saken, säger Rikard Korkman.
Frågan om genförändringar i vår mat är ett eldfängt och inflammerat område. Frågan har många etiska dimensioner och också aspekter kopplade till miljön och vår hälsa. Bland annat därför står de europeiska länderna nu och stampar på stället.
– Lagstiftningen fastställs på EU-nivå och den nuvarande lagen är från 2001. Den lagstiftningen möjliggör inte gensaxen eller motsvarande tekniker inom EU, men de används redan nu i andra delar av världen. Vi konsumerar redan idag sådana produkter via vår livsmedelsimport. Den stränga lagstiftningen har väckt mycket kritik inom EU och det är speciellt länder som Ungern, Österrike och Polen som nu bromsar den nya lagen. Men sedan när den nya lagen en dag blir godkänd kan det gå snabbt, säger Rikard Korkman.
En annan aspekt på utvecklingen handlar om resurser. I dagsläget är det de stora och rika aktörerna som har resurser att jobba med anpassningen av den grundforskning som görs. De nya lagstiftningen tar sikte på att det skall vara lättare för små och medelstora växtförädlingsföretag att utnyttja de preciserade nya växtförädlingsteknikerna.
Men med ett uppluckrat regelverk och med en mer heltäckande grundforskning kan gensaxen skapa stora möjligheter för det finländska jord- och skogsbruket i framtiden.
– Jordbrukarna är överlag bra på att göra olika försök och på att iaktta sina grödor. Det är viktigt att de fortsätter med det och att de fortsättningsvis är öppna för nya metoder. Men då krävs det också att olika stödformer uppmuntrar till utveckling. En viktig komponent i hållbar utveckling är att vi forskare jobbar tillsammans med andra aktörer. Och våra bönder vet mycket. Vi forskare har mycket att lära av dem, säger Kristina Lindström.
---
Podcasten Framtidsodlarna hittar du på Podbean, Spotify, på slc.fi och på landsbygdensfolk.fi. I den nya säsongen söker Jens Berg svar på tio av de största framtidsfrågorna för det finländska jord - och skogsbruket. Serien produceras av SLC i samarbete med Montem Ab.
