Jord- och skogsbruksministeriet
kirjaamo.mmm@gov.fi
VN 26388/2024 MMM-1
Utlåtande om ändring av ikraftträdandebestämmelsen om temporär ändring av 33 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om zoonoser
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. tackar för möjligheten att ge utlåtande om ändring av jord- och skogsbruksministeriets förordning om zoonoser.
Den finländska svinproduktionen, slakterierna och livsmedelsindustrin har i åratal skyddat det finska folket ifrån salmonellasmitta. Bakom arbetet ligger noggrann övervakning och omedelbart ingripande genom hela kedjan, från foder till slutprodukt. Detta har lett till att andelen salmonellasmittor från inhemskt svinkött är mycket lågt. Trots att man kan kräva att nöt-, svin- och fjäderfäkött samt hönsägg som importeras utomlands ifrån måste vara salmonellafria, är ändå den vanligaste risken för att få salmonella i Finland från just utländska produkter.
I och med lägre ersättningar från försäkringar vid salmonellasmitta, samtidigt som enheterna växer och blir mer kopplade till varandra, kan salmonellasmitta på en gård i värsta fall leda till att de måste avsluta verksamheten. Fast gårdarna är de som tar den största ekonomiska smällen av en salmonellasmitta via de stora saneringskostnaderna, är det ändå en folkhälsofråga. Ifall man inte skulle avlägsna svin med salmonella ur livsmedelskedjan, skulle sjukdomsfallen troligen fyrdubblas hos människor i Finland (Luke 2024). Detta skulle inte bara förstöra Finlands rykte över rena och säkra produkter, utan även kosta staten stora sjukdomsräkningar och i värsta fall liv.
Det är alltså av allas intresse att minimera salmonellasmittan, men kostnaderna fördelas ändå ojämnt. Därmed är det mycket bra att svinproducenterna har kunnat erhålla partiell ersättning för avlivade svin med salmonellasmitta från och med år 2022 och nu med förslag till förlängning till utgången av år 2026. Ersättningen som producenten får är dock högst tre fjärdedelar av det marknadsvärde för djuret eller den standardersättning som återstår när djurets återstående bruksvärde dragits av. I och med salmonellasmitta på en gård finns det däremot betydligt fler kostnader som inte tas i beaktande genom detta system.
Därmed behövs en statlig salmonellafond så fort som möjligt för att trygga den inhemska svinproduktionen och livsmedelssäkerheten. Producenterna skulle även i fortsättningen betala en del av salmonellaersättningarna men fonden skulle inte fungera utan statliga finanser. Det statliga kapitalet som skulle behövas för fonden är enligt SLC cirka 15–20 miljoner euro.
SLC stöder den temporära ändringen 33§ av jord- och skogsbruksministeriets förordning om zoonoser (111/2022) för att förlänga ikraftträdandebestämmelsen till och med den 31.12.2026, men ser inte detta som en långsiktig lösning utan anser att en statlig salmonellafond bör utvecklas snarast.
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.
Jonas Laxåback
verksamhetsledare
Cecilia Nyholm
sakkunnig
