Finland fastställde 2019 ett nationellt mål för koldioxidneutralitet för 2035. För att styra mot målet stiftades en klimatlag som trädde i kraft 2022.
Diskrepansen mellan Finlands klimatmål och den prognostiserade utvecklingen av utsläpp och kolsänkor har i och med ny forskning blivit så stor att det är motiverat att sätta upp en ny tidtabell för klimatmålet. Det nationella målet för koldioxidneutralitet måste ses över för att säkerställa att finländska företag inte tappar konkurrenskraft och att arbetstagare inte förlorar sina jobb.
En granskning av det nationella klimatmålet är naturligt, eftersom man i samband med att klimatlagen stiftades även beslöt att koldioxidneutralitetsmålet och andra utsläppsminskningsmål utvärderas år 2025. Arbetet har redan påbörjats.
Sedan målet om koldioxidneutralitet fastställdes har många centrala utgångspunkter ändrats. Beräkningsgrunderna för kolsänkorna i markanvändningssektorn har ändrats jämfört med när målet om koldioxidneutralitet fastställdes. Uppgifterna om den betydande ökningen av markutsläpp var inte kända och gör det nu betydligt svårare att uppnå det nationella målet. Skogarnas åldrande har minskat trädens tillväxt och förmåga att binda kol. Sedan 2019 har mängden kolsänkor minskat, även om avverkningsmängderna inte har ökat (2019 jämfört med 2023).
Det har också skett andra betydande förändringar i verksamhetsmiljön. Till exempel ledde Rysslands invasionskrig i Ukraina till att virkesimporten och all energiimport till Finland upphörde, vilket har ökat den inhemska anskaffningen. Inom energipolitiken har försörjningstryggheten och självförsörjningsgraden med all rätt betonats allt mer.
Enligt basscenariot i klimatplanen för markanvändningssektorn ska skogsmark år 2025 binda 29,17 miljoner ton CO2- ekvivalenter. De preliminära uppgifterna från Naturresursinstitutet visar att skogsmarken år 2023 var en utsläppskälla på +1,12 miljoner ton CO2- ekvivalenter. Ordföranden för den finländska vetenskapspanelen för skogsbioekonomi har även påpekat (12.2.) att det är nödvändigt att omvärdera de mål för koldioxidneutralitet som Finland själv har ställt upp i fråga om kolsänkor.
En orealistisk klimatpolitik får omfattande konsekvenser i Finland
Om det ovan nämnda gapet i skogsmarkens kolsänkor ska täppas till på kort sikt, är den nästan enda snabba lösningen att införa begränsningar av avverkningar. Dessa skulle rasera skogsägarnas egendomsskydd och statsfinanserna. Begränsningarna skulle också ha bredare negativ inverkan på industrin och logistiksektorn. De skulle orsaka ett avverkningsläckage från Finland till andra länder.
Den internationella konkurrensen inom sågverks- och massaindustrin är hård och frågan är var i världen produkterna kan tillverkas på ett lönsamt och konkurrenskraftigt sätt. Inom sågverksindustrin konkurrerar finländska aktörer på asiatiska marknaden med t.ex. ryska och kanadensiska aktörer. Finland kan inte bedriva en politik som gynnar bland annat de ovan nämnda länderna och deras industrier genom export och arbetsplatser. Samtidigt skulle man straffa en klimatvänlig industri vars träprodukter binder kol under en lång cykel.
Nästan 50 procent av Finlands fjärrvärmebränslen är träbaserade. I det nuvarande osäkra säkerhetsläget ger bioenergin självförsörjning och stöder energins leverans- och försörjningstrygghet även inom elproduktionen. Till bioenergiproduktionen används biprodukter som det inte finns någon annan rationell och ekonomiskt lönsam användning för i industriell skala. Verksamhetsförutsättningarna för bioenergin måste tryggas.
Om det inte finns användning av energived finns det risk för att i synnerhet ungskogarna lämnas oskötta. Ett hållbart skogsbruk är därför en grundförutsättning för Finlands bioenergisektor. Det är också värt att komma ihåg att fjärrvärmesystemet erbjuder den snabbaste vägen till klimatvänlig uppvärmningsenergi i städer.
Logistikens konkurrenskraft måste säkerställas
En försvagad aktivitet inom skogssektorn skulle också ha en direkt inverkan på godstrafikens företag och maskinföretag.
Coronapandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina har ytterligare understrukit vikten av en fungerande logistik för Finland. På grund av olika faktorer har företagens logistikkostnader ökat. Enligt den senaste logistikutredningen stod logistikkostnaderna för 12,5 procent av BNP 2022, jämfört med 10,7 procent 2019.
Inom logistiksektorn kommer en omställning från fossila till förnyelsebara bränslen att ta tid. För tunga godstransporter kommer förbränningsmotorn att förbli den dominerande tekniken och diesel det huvudsakliga drivmedlet under 2030-talet. Även skogsmaskiner kommer att drivas med diesel under lång tid framöver.
Finland är logistiskt sett en ö och de långa transportavstånden till huvudmarknaderna innebär att åtgärder för att minska transportutsläppen har en större inverkan på konkurrenskraften i Finlands utrikeshandel än i konkurrentländerna. Finland måste se till att klimatmålen inte uppnås genom att oskäligt öka kostnadsbördan för logistik och transporter.
Tilläggsinformation:
Bioenergi rf, VD Harri Laurikka, 040 163 0465, harri.laurikka@bioenergia.fi
Maskinföretagarna rf, vice VD Simo Jaakkola, 040 900 9414, simo.jaakkola@koneyrittajat.fi
Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, ordförande Juha Marttila, 050 3413167, juha.marttila@mtk.fi
Finlands Sågindustri rf, VD Tino Aalto, 050 574 8713, tino.aalto@sahateollisuus.com
Finlands Transport och Logistik SKAL rf, VD Anssi Kujala, 0400 567 925, anssi.kujala@skal.fi
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f., ordförande Mats Nylund, 050 512 2191, mats.nylund@slc.fi
Läs uttalandet på finska på epressi.com eller på sahateollisuus.fi
