Utlåtande om utkast till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om upphävande av 126 § i lagen om djurvälfärd och till lag om ändring av 17 § i lagen om medicinsk behandling av djur

Jord- och skogsbruksministeriet

VN/11996/2025


UTLÅTANDE OM UTKAST TILL REGERINGENS PROPOSITION TILL RIKSDAGEN MED FÖRSLAG TILL LAG OM UPPHÄVANDE AV 126 § I LAGEN OM DJURVÄLFÄRD OCH TILL LAG OM ÄNDRING AV 17 § I LAGEN OM MEDICINSK BEHANDLING AV DJUR

Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f. tackar för möjligheten att ge utlåtande om utkast till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om upphävande av 126 § i lagen om djurvälfärd och till lag om ändring av 17 § i lagen om medicinsk behandling av djur.

Allmänt

SLC välkomnar regeringens proposition om att upphäva djurvälfärdslagens 126 §, som förbjuder kirurgisk kastrering av svin från och med 2035, samt de föreslagna justeringarna i 17 § i lagen om medicinsk behandling av djur. Vi anser att förslaget är nödvändigt för att trygga den finländska svinproduktionens konkurrenskraft, säkerställa exportmarknaderna och samtidigt beakta konsumenternas förtroende.

Specifika kommentarer

126 §, SLC anser det mycket befogat att upphäva paragrafen utifrån följande fyra huvudorsaker:

1. Producenternas situation och kostnadstryck

Att kastreringsförbudet infördes i djurvälfärdslagen utan ordentlig remissbehandling skapade stor osäkerhet i näringen. Finland hade blivit det första EU-landet med ett lagstadgat förbud, trots att andra medlemsländer valt att utveckla praxis genom frivilliga och marknadsdrivna lösningar.

Smågrisproducenter strävar efter att på sikt avveckla kastrering, men det finns ännu inga alternativ som fullt ut fungerar i praktiken. Förbudet skulle ha orsakat betydande kostnader för slakterier och köttindustrin, uppgående till cirka 350 miljoner euro över en tioårsperiod. Dessa kostnader hade i förlängningen lett till lägre producentpriser och sämre konkurrensförutsättningar.

Producenterna inom svinsektorn påverkas i dag av en hel del kostnader som man har svårt att få mervärde för, djurvälfärdsåtgärder, salmonellaarbetet och andra produktionskrav. Salmonellaarbetet går nu i rätt riktning med en egen fond och startkapital av staten. Finland har i många avseenden strängare regler än flera andra EU-länder, vilket ökar kostnadstrycket och sårbarheten i en utmanande marknadssituation. Den finska svinsektorn hotas också av den afrikanska svinpesten (ASF) som är så nära som i Estland. Mot denna bakgrund är det en riktig och välavvägd bedömning att återta kastreringsförbudet för att säkra konkurrenskraft och undvika ytterligare ekonomiska bördor för producenterna.

2. Exportmarknadernas betydelse

En mycket stor del av värdet i den finländska svinproduktionen bygger på export. Enligt tullstatistiken för 2024 exporterades cirka 11 miljoner kilogram svinkött till Asien och cirka 320 ton till Amerika. Våra exportkunder har tydliga kvalitetskrav, där kirurgisk kastrering fortsatt utgör en förutsättning för marknadstillträde. Om förbudet hade trätt i kraft hade detta hotat hela värdekedjan, från producent till förädlingsindustri.

Att helt avstå från kastrering skulle också äventyrat exporten av viktiga sidoprodukter som saknar efterfrågan på hemmamarknaden men som har stort värde i Asien. För att säkra lönsamheten i hela produktionskedjan måste dessa exportmarknader skyddas.

3. Konsumentperspektiv och galtlukt

Konsumenterna är relativt väl insatta i vad kastrering innebär, men betydligt färre känner till fenomenet galtlukt. SLC framhåller därför att förändringar i kastreringspraxis måste ske i takt med att både konsumenter och handel är redo att acceptera alternativen, annars riskerar hela branschens trovärdighet och exportmöjligheter att skadas.

4. Internationell enhetlighet och frivilliga lösningar

Redan 2010 undertecknade branschens aktörer en europeisk deklaration om att på sikt fasa ut kirurgisk kastrering. Trots omfattande forsknings- och utvecklingsarbete har omställningen gått långsamt, och inget EU-land har hittills infört ett generellt förbud. Idag varierar praxis kraftigt mellan medlemsländer. Finland bör föra en pragmatisk linje där djurvälfärd utvecklas i takt med praktisk och marknadsförankrad acceptans — inte minst i ljuset av de strikta krav som redan gäller nationellt.

SLC vill framhålla att Finland redan idag hör till de länder med de högsta djurvälfärdskraven i Europa. Till exempel är svanskupering förbjudet i EU men rutinkupering är fortfarande vanligt i många medlemsländer. I praktiken är det endast Finland och Sverige som avstår från svanskupering inom EU. En större fråga för svinsektorn ur djurvälfärdssynpunkt är därmed varför svanskupering fortfarande tillåts i praktiken i många länder. Denna obalans i regelverk måste uppmärksammas på EU-nivå.

Utvecklingen mot bättre djurvälfärd ska fortsätta, men bör ske genom frivilliga, marknadsdrivna åtgärder och med hjälp av fungerande incitament, såsom ersättning för djurens välbefinnande (EHK). Dessa verktyg har visat sig effektiva för att uppnå förbättringar utan att riskera konkurrenskraften.

17 §, SLC betonar vikten av att ändringen i paragrafen görs tydlig och praktiskt tillämpbar. Injektionsbedövningsmedel kräver särskild kontroll, och utlämning bör kopplas till fungerande uppföljningssystem såsom Sikava eller motsvarande, för att säkerställa spårbarhet och tillsyn. Om inga närmare bestämmelser ges bör Livsmedelsverket ta fram detaljerade anvisningar för producenter, veterinärer och tillsynsmyndigheter för att säkerställa en enhetlig tillämpning. Utbildningen för producenter måste samtidigt vara högklassig och tillgänglig även på svenska.

Övrigt

SLC vill slutligen framföra att det är viktigt att Finland även i fortsättningen är en föregångare då det gäller hög djurvälfärd bland EU-länderna — men att de föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att balansera konkurrenskraft, lönsamhet och export.

SVENSKA LANTBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND SLC R.F.

Jonas Laxåback
Verksamhetsledare

Cecilia Nyholm
Sakkunnig

Mer från SLC