Trots att det är erkända forskare som tagit fram rapporten kan man fråga sig om det som mäts och värderas är korrekt. Som kostnader för skydd räknas till exempel enbart virkespris och skogsmarkens värde men man glömmer det betydande förädlingsvärdet på virket. Det är värt att notera att rotpriset, det vill säga virkespriset då virkesuppköparen utför både avverkning och virkestransport, för virke ur de finska skogarna är cirka 3 miljarder euro per år medan värdet på skogsindustrins produktion ligger på cirka 20 miljarder euro per år.
Om rapporten är försiktig på kostnadssidan så är den desto frikostigare med vad man räknar som inkomster från skogsskydd. Som ekonomisk nytta av skyddet räknar man de ersättningar som betalats till skogsägare i Metso-programmet, men också summor tagna ur förfrågningar om hur mycket folk skulle vara redo att betala för att skydda skog. Det senare är alltså rent subjektiva uppskattningar.
Den andra stora inkomsten från skogsskydd är enligt rapporten kolsänkan i de skyddade skogarna. För kolsänkan räknas en nytta på 80 euro per bundet koldioxidton. Dessutom räknar man med att den årliga kolsänkan skulle öka fram till år 2050 i de skyddade områdena. Med andra ord skulle trädens höga ålder inte inverka negativt på kolsänkan. Den bedömningen kan med fog ifrågasättas eftersom gamla och murknande träd släpper ut koldioxid.
Enligt rapporten skulle ett skydd av 100 000 hektar mera skog fram till år 2050 inbringa ett mervärde på 186 miljoner euro. Det här är baserat på en räkneoperation som inte är utförd i riktiga pengar. Även om uträkningen vore rätt, kan jag konstatera att 100 000 hektar skyddad skog till motsvarar ungefär en halv procent av skogsmarken i Finland. Enligt en rapport gjord av konsultbyrån EY om skogsindustrins ekonomiska effekter i Finland är enbart skatteintäkterna från skogssektorns värdekedja 3,8 miljarder euro per år. Tar vi bort en halv procent av den här summan visar det sig att vi på enbart tio år går miste om mer pengar enbart i skatteintäkter än vad rapporten beräknar att skyddet skulle inbringa.
Trots att rapporten är gjord med vetenskapliga metoder, förhåller jag mig kritiskt till ett medvetet styrt urval av basinformation. Naturvärden och kolsänkor är värden som egentligen inte går att mäta i pengar. När man försöker omvandla biodiversitet och klimat till euro i statsbudgeten hamnar man lätt fel. Minskade skatteintäkter och uteblivna inkomster ökar snabbt på underskottet i statsbudgeten medan imaginära nyttor klädda i euro inte kan finansiera samhällsfunktionerna.
Mats Nylund
ordförande, SLC
Insändaren har publicerats i HBL och Landsbygdens Folk