Det här med mat är ju något som alla har en åsikt om. Och så ska det vara. Vi människor, och andra levande varelser, behöver mat varje dag. Det gör att vi också har en stark relation till mat. Mat är helt enkelt en del av vår vardag. Mat är dessutom kultur, traditioner och identitet som bygger på de förutsättningar att skaffa mat som vår omgivning har gett oss.
För många finländare idag är maten mycket lättillgänglig, men så har det ju inte alltid varit. Vi människor har varit samlare, jägare och sedan har vi börjat hålla boskap för att överleva. Vi har blivit skickligare på att skaffa oss mat längs historiens gång för att idag landa i 2017, där de flesta av oss helt enkelt går till butikshyllan och handlar de varor som passar smak och tycke, plånbok och vår etiska referensram. Mat har blivit en självklarhet, något som bara finns där och man kan välja och vraka.
Det är mycket prat om kött och klimat. Att ”grönsaker är bättre för klimatet” har nästan blivit en oemotsagd sanning. Det är ändå bra att komma ihåg att alla produktionsinriktningar har sina sidor och att världen inte är svartvit. Det är skillnad på kött och kött och det är likaså skillnad på hur olika grönsaker odlas. På sistone har kossorna i media samt via olika kampanjer och utmaningar på sociala medierna utmålats som den globala uppvärmningens största syndabockar. Javisst finns det problem runt om i världen där t.ex. köttproduktionen är långt ifrån hållbar, där regnskog skövlas för produktionens skull och där vattentillgångarna är mycket knappa. Men samma problem gäller också för odlingen av en del grönsaker och andra växter där man inte heller utgår från hållbara grundprinciper för odling och användning av naturen.
När vi tittar till siffror kommer vi ändå inte ifrån att köttproduktionen har ett större klimatavtryck än växtodling. Så är det. Men det är ju som att jämföra äpplen och päron. För att ta Finland som exempel: kor kan däremot utnyttja våra nordliga marker, där det annars inte ens vore möjligt att odla mat som skulle duga som människoföda. Här i vårt karga Norden förvandlar kor gräs och klöver till proteinrikt kött och mjölk som människor kan äta. Klöver och gräs binder i sin tur kol i marken, mycket effektivare än vad som är fallet för t.ex. majs. När man överlag jämför utsläpp av växthusgaser tittar man bara på de mängder växthusgaser som t.ex. kor beräknas släppa ut, inte hur mycket åkrar binder kol och därmed dämpar klimatförändringen. När vi betraktar det hela lite bredare har vi ett koldioxidneutralt kretslopp, kanske till och med ett av de mest ekologiska i världen?
Det vi faktiskt vet är att klimatavtrycket är betydligt lägre för det kött som produceras i EU än i många andra delar av världen, t.ex. Afrika, Asien eller Latinamerika (FAO). Det beror till stor del på en högre produktivitet i uppfödningen, bättre foderhantering och utfodring samt bättre gödselhantering. I Europa urskiljer sig även de nordiska länderna med ett förmånligare klimatavtryck för just nötköttsproduktionen, som här fått fungera som exempel. Detta hållbarhetstänk ska vi fortsätta med eftersom alla sektorer behöver vara med och bidra till att vi uppnår klimatmålen och fortsätter att ta hand om vår mark och miljö.
Sen var det ju det där med att vad som är etisk mat. För mig är etisk mat att de som odlar marken och sköter djuren gör det med hållbarhet och genomskinlighet som rättesnöre och att man värnar om miljöns, djurens och bondens välmående. Och hållbarhet är ju något som vi verkligen kan här i Norden; det är liksom en del av vår kultur och våra etiska grundvärderingar. Jag är inte själv bonde, men jag känner så pass många att jag kan intyga att de finländska husdjursbönderna gör ett utmärkt jobb för att djuren och naturen ska må bra.
Dessutom tycker husdjursbönderna faktiskt om sina djur och vill dem väl! Det är liksom grunden för att ens överväga att föda upp kor, grisar eller hönor. Det är människan som har ansvar för produktionsdjuren – djur kan inte påskrivas ett eget ansvar. Som min kollega Mikaela Strömberg-Schalin så förträffligt uttryckte det i HBL 21.3.2015: Djur har enbart rättigheter – inga skyldigheter!
För mig är etisk djurhållning att vi i Finland har en av världens strängaste djurskyddslagar och att bondens rutiner och egenkontroll på gården fungerar. Jag vet att finländska produktionsdjur bl.a. har större utrymmen än i många andra länder, jag vet att vi är salmonellafria och jag vet att producenterna i Finland gör ett fantastiskt förebyggande arbete till förmån för djurhälsan så att djuren inte behöver medicineras i onödan. Jag vill ha att min mat ska komma från de finländska bönderna för då vet jag att jag får ren, trygg och hållbar mat. Ärlig mat. Helt enkelt schysst mat av schyssta typer som är värda en schysst ersättning för sitt arbete.
För tillfället ökar försäljningen av grönsaker i butiken, men samtidigt ökar även försäljningen av kött. Intressant! Speciellt inhemska grönsaker är eftertraktade bland konsumenterna. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi finländare börjar lära oss att äta allt mer grönsaker. Jag är helt övertygad om att såväl grönsaker som kött ryms på samma tallrik. Det är inte antingen eller. Det ena är inte ett hot mot det andra. Våra kroppar behöver lämpliga mängder av både kött och grönt – en sund diet där näringsintaget är i balans. Kött eller växtprodukter är inte varandra uteslutande. Jag ser dem som fantastiska komplement som avspeglar vår matkultur och våra nordiska värderingar.
Mia Wikström
SLC:s informatör
mia.wikstrom(ät)slc.fi
Ps. Det här inlägget skriver jag i första hand i egenskap av konsument med god kännedom om den finländska matkedjan och bönderna, eftersom det känns att vi behöver lite mera helhetstänk när vi funderar på frågor om mat.
Vill du kommentera?
