Den så kallade taxonomin inverkar på företagens – också skogsbolagens - möjligheter att få finansiering till sina projekt, skogens roll som kolsänka och räknemodeller som bas för den utreds, restaureringsförordningen och de kostnader den medför diskuterades livligt i riksdagen för ett drygt år sedan, EU:s strategi för biologisk mångfald ska tillämpas via en nationell strategi som för tillfället görs upp och frågan om hur EU:s definition på gammal skog ska tolkas i Finland kommer att få sitt svar och slås fast under vårvintern. För att inte tala om EU:s avskogningsförordning som kan medföra mycket arbete och kräva nya stora datasystem, trots att avskogning inte är ett problem i Finland eller i EU.
Det som är mest oroande är, hur alla förslagen inverkar på EU och dess konkurrensförmåga. Förslagen i sig är välmenande och själva målen för dem är nästan alltid mycket behjärtansvärda. EU kommissionen vill – precis som absoluta merparten av oss EU-medborgare – att miljön ska beaktas bättre och att få bort finansiering som snedvrider konkurrensen. Tyvärr tenderar förslagen till ny EU-lagstiftning ändå så gott som alltid att vara alltför detaljerade, inte formade så att de skulle motsvara de olika verkligheter som råder i olika delar av EU och, framför allt, kräva en stor och tung byråkrati, såväl inom organisationer och företag som inom förvaltningen.
EU, som är en viktig och bra sammanslutning mellan suveräna länder, har två primära mål. Det ena är att på ruinerna av andra världskrigets katastrof bygga en varaktig fred mellan medlemsländerna. Det andra är att öka EU:s och medlemsländernas konkurrenskraft i förhållande till andra regioner i världen. Den inre marknaden ska säkerställa fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och mänskor.
Nu verkar det som EU i stället kväver sig själv genom snårig lagstiftning. De som övervakar och garanterar att lagstiftningen följs börjar i vissa fall i flera organisationer, företag och finansieringsinstitut att vara lika många som de som sköter själva businessen. Det betyder i klartext att EU förlorar i konkurrenskraft och andra delar av världen kör förbi. Dessutom leder det lätt till att tilltron till och stödet för EU tyvärr krackelerar – och det är en synvinkel beslutsfattarna borde reagera på.
Det är i skrivande stund knappt fyra månader till EU-valet, ett val som i dag är betydligt viktigare än det var då Finland blev medlem. Parlamentet har ett allt större inflytande och det vore viktigt att så många EU-parlamentariker som möjligt, i stället för att bara se hotbilder, skulle förstå de möjligheter skogen och de förnybara naturresurserna ger.
Anders Portin
SLC:s skogsombudsman
Kolumnen har publicerats i tidningen Skogsbruket 15.2.2024
