När man synar EU-ländernas livsmedelsexport är Finland sämst i klassen. Finlands andel av BNP som utgörs av livsmedelsexport, ligger under en procent. Som jämförelse kan man ta Danmark där andelen är cirka sex gånger större.
Enligt SLC:s ordförande Mats Nylund finns det ingen enkel och entydig förklaring till de mycket låga siffrorna i Finland.
– Vi har alltid varit måna om en hög självförsörjningsgrad i Finland. Den inhemska marknaden har därför räckt bra till för våra företag. Men nu är läget förändrat med exempelvis utländska kedjor som har betydligt större uppköpsområden. Vi har flera exempel på när det tidigare var självklart att råvaran skulle vara inhemsk, men där det nu finns något helt annat på butikshyllorna. Vi måste svara på det här, vi kan inte vara fast på vår lilla inhemska marknad, säger Mats Nylund.
Varför är frågan om livsmedelsexport en så stor framtidsfråga för den finländska jordbrukaren?
– Den finländska marknaden domineras så starkt av några få uppköpare. När finländarnas köpkraft sjunker väljer konsumenter billigare råvaror. Därför har producenterna just nu en alldeles för stor marknadsrisk, säger Mats Nylund.
Inom mejerisektorn har Finland långa traditioner av export, men inom övriga sektorer har det varit tystare. Nylund ser nu en framtidspotential i framför allt exporten av finländskt kött, havre och övriga förädlade produkter.
– Mejerisektorn på 2010-talet är ett bra exempel på de risker som finns med en alltför koncentrerad export. Det gick relativt bra fram till 2014 när Ryssland annekterade Krim. Gränsen stängdes över en natt och vi fick ett stort bekymmer med ett överskott av till exempel ost, säger Mats Nylund.
Mats Nylund efterlyser nu större statliga investeringar för att bygga upp en infrastruktur som stödjer finländska exportföretag. Mycket av det som har gjorts hittills har bestått av kortsiktiga och projektbaserade insatser.
– Idag har vi ingen egentlig bestående struktur som hjälper våra företag att komma ut på den internationella marknaden. Nu finns det lite pengar i statsbudgeten för att till exempel finansiera olika tillstånd och certifikat av produktionsanläggningar, som är speciellt viktiga i Asien. Men överlag vågar jag säga att vi inom det här området är sämst i Europa. Här behövs definitivt satsningar. Riktningen är den rätta men det går enligt mig för långsamt, säger Mats Nylund.
