Jordbruk har bedrivits i Finland i över tusen år. Under olika tidsperioder har man odlat enligt då kända bästa odlingsmetoder. Den allmänna samhällsutvecklingen från senare hälften av 1800-talet och framåt har medfört att också jordbruksproduktionen har utvecklats mot större producerade mängder per enhet, i synnerhet efter andra världskriget. Samtidigt har vår livsmedelsproduktion blivit sårbarare då den är mera beroende av importerad energi, kemikalier och proteinkällor, än tidigare.
Livsmedelsproduktionen har också blivit mera ensidig vilket har medfört att biodiversiteten lider. Ända tills helt nyligen har vårt lantbruk långt utvecklats utgående från produktions- och ekonomiska synpunkter, inte från miljösynpunkter. Till exempel lantbrukets roll i belastningen av vattendragen noterades inte förrän under 1980-1990-talen.
I dag utgår man från att även lantbruket bör bedrivas enligt principerna för hållbar utveckling. Hållbar utveckling definieras som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.
Produktionen av livsmedel i Finland är en viktig del av landets försörjningsberedskap. Globalt sett är befolkningsökningen, samt tillräcklig tillgång till odlingsjord, mat och vatten stora utmaningar för livsmedelsproduktionen. Enligt FAO:s rapporter ska matproduktionen fördubblas för att kunna tillgodose den växande befolkningen. Detta är en av de största utmaningarna i världen som även den nationella
livsmedelsproduktionen måste kunna svara på. Dessa utmaningar kräver nya jordbruksstrategier som beaktar balansen mellan livsmedel, foder och energi.
Såsom annan verksamhet styrs även dagens lantbruk av olika miljönormer. Det finns normer för goda odlingsmetoder som i praktiken alla jordbrukare följer. Förutom
lagstiftningen fungerar även jordbrukets stödpolitik som ett styrmedel inom jordbrukets miljöarbete. Dessutom finns olika frivilliga metoder för miljöarbetet inom lantbruket såsom jordbrukets miljöstödsprogram och METSO-programmet inom den skogliga sektorn.
Det är viktigt att de olika styrmedlen är sådana att de på lång sikt ger ett hållbarare jordbruk och ger en hög anslutning till miljöersättningsprogram. Även lantbruksrådgivning är ett mycket viktigt instrument i strävandena mot ett hållbarare jordbruk.
SLC:s miljöprogram
Läs mer om SLC:s miljöprogram som antogs 2019 av SLC:s fullmäktige.
Miljöersättningsprogram
Finland har satt upp egna miljömålsättningar och ingått internationella miljö- och klimatavtal. Det av EU delvis finansierade miljöersättningsprogrammet som involverar ca 95 % av den odlade åkerarealen, är ett viktigt instrument i jordbrukets miljöarbete, där målet är att minska belastningen av yt- och grundvatten, luften, trygga naturens mångfald och vårda kulturlandskapen samt minska följderna av klimatförändringen. Man har i stort sett lyckats få stop på direkta utsläpp från djurstall genom investeringar i gödselhantering men åkrarnas näringsbelastning kräver ännu satsningar. Trots att man har lyckats minska utsläppen från jordbruket syns resultaten från jordbrukets miljöarbete mycket långsamt eftersom näring lagrats i marken under lång tid.
Enligt färsk studie av svenska, danska och finska forskare har man börjat se tecken på att övergödningen av Östersjön minskar . Det innebär att långsiktiga insatser från bl.a. jordbruket börjar få effekt. Här finns mera information om rapporten.
