Ännu stor misstänksamhet mot forststyrelselagen

Helsingfors 08.05.2016, 05:57

Inrikes

Den nya forststyrelselagen väcker fortfarande misstro inom bland annat rennäringen och naturskyddskretsar. Lagen stötte på våldsamt motstånd under beredningen men har varit i kraft sedan mitten av april.
Den största oron gäller om markanvändningen blir brutalare och om man när det gäller markanvändningen lyssnar på de aktörer som utnyttjar skogen på olika sätt.
Det ännu odöpta bolagets interimistiska vd Jussi Kumpula säger att lagen inte förändrar markanvändningen.
- För en del är bolagiseringen en ideologisk fråga. Vi har från första början sett det som en juridisk förändring som inte påverkar vår vardagsverksamhet.
Luonto-Liittos verksamhetsledare Tuulia Syvänen ser en motsättning mellan de här intygelserna och statens prat om bioekonomi.
- Man vet inte vad som händer på sikt, säger Syvänen.
De resultatmålsättningar som riksdagen ger Forststyrelsen utgör även i framtiden ramarna för avverkningen.
Hårdare skogsbruksåtgärder är också det som renskötarna befarar mest, säger verksamhetsledaren för renbeteslagens intresseförening Anne Ollila. Hon vädjar för att riksdagen ska ställa rimliga resultatmål.
Turismnäringen hoppas att naturen bibehålls så att man genom avverkning inte äventyrar naturturismen, säger verksamhetsledaren för Lapplands tursimförbund Liisa Mäenpää, som tycker att man bör ta hänsyn till turismcentren i markanvändningen.

Vem lyssnar Forststyrelsen på?

Forststyrelsens verksamhet utgår från naturresursplaner. När man gör upp dem strävar man efter att förena den statliga ägarens krav och intressegruppernas önskemål.
Nu har man grundat delegationer i kommuner som i sin helhet finns i samernas hembygdsområden. Kumpula anser att lagen tack vare det här till och med kan förbättra ställningen för samer och annan lokal befolkning jämfört med tidigare.
Renskötarna är delvis nöjda och delvis besvikna över reformerna i beslutsfattandet. De redan existerande regionala delegationerna får nu för första gången representanter för renskötarna vilket renskötarnas intresseförening glädjer sig över, säger Ollila. Men till delegationerna i sameområdena borde man enligt henne ändå ha fått in en representant för varje renbeteslag som är verksamt i området.
Ollila säger att den så kallade tredje balansräkningen är lagens svagaste punkt. Problemet är att den är så diffus. I Lappland flyttas 360 000 hektar mark till den posten. Marken har inget avkastningskrav, men kan vid behov användas för affärsverksamhet.
Kumpula anser att den tredje balansräkningen finns till för framtiden.
- Till exempel för 20 år sedan var det ingen som visste hur kraftigt vindkraften skulle marschera fram. Nu kan vi använda den tredje balansräkningen om det kommer fram ett ny markanvändningssätt, vad det än är. Det kan också innebära skydd. (FNB)

FNB

Mer från SLC