Allemansrätten - Frihet under ansvar
Allemansrätten, som i dag anses vara en naturlig del av vårt friluftsliv, bygger på en uråldrig sedvana. Den har historiskt sett utgjort en rätt att över markerna färdas från ett ställe till ett annat och en rätt för människor att tillgodogöra sig naturens produkter för sitt uppehälle. Det var tillåtet att tillfälligt ta sig över annans mark utan att förorsaka skada.
Senare har allemansrätten utvecklats till något som främst betjänar befolkningens behov av rekreation och friluftsliv. Det kunde n u vara läge för en revidering av allemansrättens fundament eftersom samhällets differentiering har lett till att allemansrätten tenderar att tolkas på alltför olika sätt beroende på ens egen position.
Grundprincipen för allemansrätten, som gäller på både mark- och vattenområde, är att utnyttjandet skall vara tillfälligt och inte orsaka skada.
Hur väl fungerar ett sedvanerättsligt institut då det uppstår väldigt olika och motstridiga tolkningar? I Finland regleras allemansrätten inte direkt av någon enskild lag, även om det på spridda ställen i lagstiftningen finns bestämmelser som tangerar allemansrätten. I strafflagen, vattenlagen, fiskelagen, lagen om enskilda vägar hittar man sådana bestämmelser. Till sin huvudsakliga rättsgrund handlar det ändå om sedvanerätt, oskriven rätt.
Vad är tillåtet?
- man får röra sig till fots, på skidor, rida eller cykla.
- man får färdas på vattendrag och på is.
- man får plocka vilda bär, svampar och blommor.
- man får meta och pilka.
- man tillfälligt får vistas och övernatta på sådana ställen där det är tillåtet att röra sig.
Vad är inte tillåtet?
- att fälla eller skada träd
- att plocka mossor, lav, jordmaterial eller träd
- att fiska eller jaga utan behövligt tillstånd
- att göra upp eld på annans mark
- att störa eller orsaka skada och olägenhet för andra människor eller för naturen
- att störa vilda djur eller häckande fåglar
- att skräpa ner
- att låta en hund röra sig utan koppel i tätort, på motionsslinga eller på annans mark
- att köra med motorfordon i terrängen utan tillstånd av markägaren
Hästsporten och allemansrätten
FRÅGA: Omfattas ridning och annan hästsport av allemansrätten?
SVAR: Sporadisk ritt på annans väg, dikeskant osv. som inte orsakar skada, omfattas av allemansrätten. Ridturer genom skogsmark kan , beroende på skogstyp, antal ryttare osv. medföra skada på egendom och faller då inte inom allemansrätten. Blir verksamheten regelbunden, ofta förekommande eller organiserad så är utgångsläget att ritt orsakar såväl skada som störning och markägarens tillstånd skall inhämtas och eventuell skada ersättas. Det avgörande är om ritten orsakar skada eller olägenhet.
Regelbundet nyttjande förutsätter nyttjanderätt, på enskilda vägar så kallad vägrätt.
När det gäller travsport och annan körning så utgår man från att hästen och kärran är ett hästfordon, som underlyder vägtrafiklagstiftningen.
Allemansrätten på vatten
FRÅGA: Får man färdas över vattendrag och isar med stöd av allemansrätten?
SVAR: Alla har rätt att med undvikande av onödig störning befara vattendrag eller färdas över is. Den som färdas på vattendrag, får också tillfälligt kasta ankare, om han inte nämnvärt förorsakar andra men eller störning.
Det är förbjudet att färdas över tydligt utmärkt fångstredskap utanför allmän farled.
Allemansrätten och kommersiell bär- och svampplockning
FRÅGA: Gäller allemansrätten också vid kommersiellt arrangerad bärplockning?
SVAR: Huvudregeln är att allemansrätten ger tillåtelse att plocka bär och svamp oavsett syfte (exempelvis kommersiellt syfte) eller plockarens nationalitet.
Frågor om utländska bärplockare har utretts av en arbetsgrupp under inrikesministeriet (publikation 14/2007). Arbetsgruppen ansåg att det viktiga är att öka informationen så att alla parter känner till kraven för näringsverksamhet. Vad gäller allemansrätten så ansåg arbetsgruppen att även kommersiell bär- och svampplockning är tillåten.
Vad kan man göra i problemsituationer?
Ofta kan en saklig diskussion mellan berörda parter lösa eventuella problem. Som markägare har man inte rätt att exempelvis förstöra lösegendom som tillhör någon annan som tillfälligt vistas på ens marker. Vid behov kan man vända sig till polisen.
Exempel: Vill man hänga upp en fågelholk på annans mark behövs markägarens tillstånd. Men om någon olovligt hängt upp en fågelholk så får markägaren inte förstöra den.
Inga onödiga förbudsskyltar
Det är uttryckligen förbjudet i naturvårdslagen att på ett mark- eller vattenområde sättas upp en skylt med förbud mot att färdas eller stiga i land i området eller som annars begränsar allemansrätten och för vars uppsättning det inte finns någon lagstadgad grund.
När överträds gränserna för allemansrätten?
Skadegörelse
Skadegörelse innebär att en person förstör eller skadar någon annans egendom. Gärningsmannen skall inse att föremålet förstörs eller skadas genom gärningen. Den som använder åker, äng eller plantering som gångväg kan i regel straffas för skadegörelse, om gärningen medför skada.
Skydd av djurstall och andra arbetsplatser
Djurstall som p.g.a. sitt läge inte omfattas av skyddet för hemfrid, är genom strafflagens regler om brott mot offentlig frid skyddade som produktionsinrättningar. Den som utan lov tränger sig in i en produktionsanläggning gör sig skyldig till brott mot offentlig frid, dock inte om gärningen föranlett endast litet olägenhet. En produktionsanläggning kan vara både ett djurstall som används för uppfödning av pälsdjur eller ett utrymme försett med tak av lätt konstruktion som används för sådan verksamhet. För att lagen skall kunna tillämpas i fråga om ett område förutsätts det att detta är omgärdat. Staketet och omständigheterna måste vara sådana, att det inte är oklart att det är förbjudet att vistas på det område som avgränsas av staketet. Med ett gårdsområde avses ett förhållandevis begränsat område i omedelbar anslutning till en byggnad på vilket människorna huvudsakligen rör sig.
Besittningsintrång
Den som tar sig väg över någon annans gårdsplan eller som genom byggande, grävning eller på liknande sätt nyttjar mark som är i en annans besittning straffas för besittningsintrång om inte gärningen anses ha medfört endast ringa men. Besittningsintrång innebär användning av gårdsplan eller mark på ett sätt som tillfälligt eller bestående ändrar dess ursprungliga yttre karaktär. För att det skall vara straffbart at ta sig väg över en annans gårdsplan bör gärningen vara upprepad.
Hemfridsbrott
Den som emot annans vilja tränger sig in i en av hemfriden skyddad plats eller utan fog låter bli att på tillsägelse avlägsna sig därifrån eller stör någons hemfrid genom att föra oväsen, kasta föremål, ringa telefonsamtal eller på något annat motsvarande sätt, gör sig skyldig till hemfridsbrott.
Vad skyddas av hemfriden?
Privatlivet skyddas mot obehörigt intrång, oväsen och observation på hemfridsskyddade platser.
Av hemfriden skyddade platser är bostäder, fritidsbostäder och övriga utrymmen som är avsedda för boende, såsom tält och husvagnar. Också gårdar som utgör de boendes privata område och de byggnader som är fast förbundna med sådana gårdar räknas som hemfridsskyddade platser. Om en byggnad som är avsedd för annat än boende skyddas av hemfrid eller inte, avgörs inte på basis av byggnadens karaktär, utan av dess läge på ett gårdsområde som omfattas av skyddet för hemfrid.
Jakträtt
Jakt faller inte under allemansrätten. Men det kan vara bra att minnas att ett jaktarrendeavtal oftast även ger rätt att använda vägar i skogen. Jaktarrendeavtalet kan även innehålla krav på viltvårdsåtgärder.
Beställ Markägarens handbok i SLC Shop Utinaturen.fi
