Datatvisten handlar inte om EU utan om skogsindustrins egna planer, anser intresseorganisationerna.
Raseborg, Borgå 18.08.2016, 14:28
Ekonomi
EU pressar Finland att offentliggöra skogsdata. Kravet gäller ändå bara privatägda skogar, inte industrins eller statens, påpekar Peter Simberg från Nitlax i Raseborg.
- Jag anser att det ganska långt handlar om industrins intressen, att få uppgifter i en situation när det görs stora investeringar. Virkesbehovet kommer att öka.
EU-kommissionen lär kräva att Finland öppnar upp den nationella Min skog-databasen. Kravet är ändå hemligstämplat och intresseorganisationer har inte fått se formuleringarna. Lantbrukarcentralen MTK ifrågasätter därför om EU verkligen kräver total öppenhet.
Simberg anser det märkligt att Finland ska göra sådant som inte andra medlemsländer gör. Svenska Skogsstyrelsen offentliggör avverkningsanmälningar, men inte mer.
- Det är ofattbart att man ska offentliggöra alla uppgifter för allmänheten. Jag tror att många andra skogsägare har samma uppfattning.
"Ägarens affärshemlighet"
MTK slår fast att skogsdatabasen är skogsägarnas verktyg, inte skogsindustrins distributionskanal. Svenska lantbruksproducenternas förbund SLC är inne på samma linje: trädslag och kubikmetrar är skogsägarens egen affärshemlighet, enligt Stefan Thölix, ordförande för SLC:s skogsutskott (Landsbygdens folk, 12.8). Myndigheterna har lovat att uppgifterna inte ska bli fritt tillgängliga, enligt Thölix.
Utvecklingschef Stefan Borgman vid skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret tror att det är som med mycket annat som sägs komma från Bryssel: rötterna går att finna i Finland, menar han.
- Industrin vill ha ut så mycket virke som möjligt med så lite folk som möjligt.
Med öppna databaser kan skogsbolagen låta sökrobotar sålla uppgifter och den vägen planera avverkning och transporter på ett nytt sätt - samt sända lockande erbjudanden direkt till skogsägare.
Med bättre insyn kan industrin styra prisnivån, tror Simberg.
- Jag har varit skogsägare i snart 35 år och virkespriset är på precis samma nivå nu som då. Det har inte hänt någonting. Samtidigt klagar industrin på hur dyrt det är att ta ut virke.
Det är lite som med jordbruket, som förväntas producera spannmål gratis, säger Simberg: primärproducenten ska stå för andras lönsamhet.
Nytt redskap för besvär?
Från Skogscentralens håll betonas betydelsen av digitalisering och att öppen data gynnar skogsägarna genom effektivare handel. Skogscentralen, tidigare en regional aktör men nu ett starkt centralstyrt organ, har å sin sida kritiserats för att ha blivit en förlängning till industrin.
Stefan Borgman oroar sig för sämre skötta skogar om allt utgår från datasök och skogsägarna inte längre motiveras att gå ut i skogen med skogsplanerare. Uppgifterna i Min skog-tjänsten är dessutom högst teoretiska.
Öppen skogsdata innebär också tillgång till uppgifter om värdefulla livsmiljöer, säger Borgman. På skogsreviret oroar man sig för att de som besvärar sig bara för besvärets skull, för att sätta käppar i hjulet för någon, får ett nytt redskap.
- De värdefulla livsmiljöerna finns redan i skogsbruksplanerna och beaktas i samband med virkesanmälan så att de kan bevaras, påpekar Simberg.
I Simbergs skogar finns inga värdefulla livsmiljöer inprickade, han oroas främst av principiella skäl. Hur skulle det vara om alla människor skulle tvingas offentligöra allt de äger, frågar han.
- Det här äventyrar en skogsägares integritet och rättsskydd och handlar främst om industrins och miljöorganisationernas intressen.
(FNB-SPT/STEFAN HOLMSTRÖM)
Detaljerade uppgifter om skogar handlar om integritet och rättsskydd, säger Peter Simberg, som ägt skog i Raseborg i nästan 35 år. Foto: Stefan Holmström
När det sägs att EU kräver något kan det handla om helt inhemska intressen, säger Stefan Borgman, utvecklingschef vid skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret. Foto: Stefan Holmström
I Min skog-tjänsten finns noggranna detaljer om trädslag, kubikmetrar och hur många euro en skogsägare beräknas få genom avverkningar. Foto: Stefan Holmström
FNB-SPT-STEFAN HOLMSTRÖM
FNB