Tiilikainen: "Vi fick stöd för att skogsvården ska ha en aktiv roll i klimatpolitiken"
Den 14 december nådde EU:s medlemsländer, kommissionen och parlamentet i sina trepartsförhandlingar preliminärt enighet om EU:s LULUCF-förordning, dvs. om hur kolsänkor och de utsläpp som skog och markanvändning orsakar ska beaktas i EU:s klimatmål fram till 2030.
Den mest betydande frågan beträffande förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk gällde hur skog ska beräknas. Enligt beslutet fastställer varje medlemsland en referensnivå för brukad skogsmark för perioderna 2021-2025 och 2026-2030 med hjälp av de överenskomna kriterierna. Referensnivån baserar sig inte på tidigare intensitet i skogsbruket, utan kriteriet är upprätthållande och stärkande av skogarnas förmåga att binda koldioxid på lång sikt i enlighet med klimatavtalet från Paris. Sakkunniga i EU-kommissionen och i medlemsländerna ska utvärdera referensnivåerna under 2019.
"Jag är nöjd över att förordningen nu beaktar skogarnas framtida utveckling, deras ålderstruktur och andra egenskaper. Vår bärande tanke om god och balanserad vård av skogar och kolsänkor är sammanfattad i beslutet", säger bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.
"Förordningen överensstämmer med Parisavtalet. De yttre villkoren är nu sådana att Finland också i framtiden är en plats som lämpar sig väl för investeringar i hållbar skogs- och bioekonomi", tillägger Tiilikainen.
Den kalkylmässiga nytta som skogarnas kolsänkor ger begränsas strikt med ett tak som är bundet till utsläppen under basåret. I praktiken betyder detta att en kolsänka inte kan nyttjas fullt ut för att täcka utsläpp från annan markanvändning. Finland fick i egenskap av väldigt skogrikt land dock möjlighet till särskild flexibilitet (högst 10 miljoner koldioxidton), med hjälp av vilken landet vid behov kan kompensera t.ex. utsläpp från förändrad markanvändning.
Sektorn för markanvändning har synnerligen stor betydelse för Finlands utsläpps- och kolbalans, för kolsänkorna motsvarar storleksmässigt ca 20-50 procent av utsläppen från andra sektorer.
LULUCF-förordningen bildar tillsammans med utsläppshandelsdirektivet och den förordning om ansvarsfördelning som ännu är under beredning en helhet genom vilken EU verkställer klimatavtalet från Paris, och denna helhet kommer att styra EU:s klimatpolitik 2021-2030. EU har förbundit sig att fram till 2030 minska sina utsläpp med sammanlagt 40 procent från 1990 års nivå.
Ännu ingen enighet om ansvarsfördelningen när det gäller utsläppsminskningsåtaganden
Trepartsförhandlingarna om förordningen om ansvarsfördelning, som inleddes onsdagen den 13 december, fortsatte ända in på torsdag förmiddag, men parterna kunde inte nå enighet om alla detaljer i förordningen. En betydande stötesten var skärpningen av den årliga utsläppsminskningsbanan. Förhandlingarna kommer att fortsätta under Bulgariens ordförandeskapsperiod efter årsskiftet.
"Det är beklagligt att förhandlingarna inte nådde mål, men jag är fast övertygad om att samförstånd kan nås i början av året. Förordningen om ansvarsfördelning är väldigt viktig för att EU:s förpliktelser enligt Parisavtalet ska kunna uppfyllas", säger Tiilikainen.
Mer information:
Taru Savolainen, minister Tiilikainen specialmedarbetare, miljöministeriet, tfn 040 535 8622, fornamn.efternamn@ym.fi
Heikki Granholm, forstråd, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 0295 162 130, fornamn.efternamn@mmm.fi
Jaakko Kuisma, specialsakkunnig, Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen, tfn +32 473 532 399, fornamn.efternamn@formin.fi
Tuija Talsi, konsultativ tjänsteman, miljöministeriet, tfn 0295 250 285, fornamn.efternamn@ym.fi (förordningen om ansvarsfördelning)