Åkermarken har potential att binda mera kol

SLC -

Finland eftersträvar ett klimatneutralt samhälle fram till 2035. Ett ambitiöst mål som innebär att alla samhällsbranscher, inklusive jordbruket, måste se över hur de kan minska sina koldioxidutsläpp för att för vår del stoppa den globala klimatförändringen. För MTK/SLC:s klimatvägkarta är den största utmaningen hur vi kan minska CO2-utsläppen från våra torvjordar (250 000 ha) och öka kolbindningen på våra mineraljordar (2 miljoner ha). Klimatfärdplanen som uppgörs i samarbete med Naturresursinstitutet Lukes forskare kommer att publiceras senare i sommar.

Jordbruket är de facto den enda branschen vid sidan av skogsbruket där kolbindningen är möjlig, genom kolets kretslopp i växter och åkerns jordmån. Just nu pågår det i Finland intressant forskning under ledning av Meteorologiska institutets professor Jari Liski och Carbon Action-projektet om faktorerna som påverkar kolets kretslopp mellan atmosfären och jordmånen. Redan nu är det klart att t.ex. jordart och temperatur har en stor inverkan på jordmånens förmåga att binda kol, vilket bör beaktas vid uppgörandet av beräkningsmodellerna.

Genom att till exempel öka mullhalten (=öka kolhalten i jorden) i våra mineraljordar med mångsidigare växtföljd, mera året runt växttäcke och minimerad bearbetning kan vi förutom att förbättra bördigheten i våra åkrar också lagra mera kol. Det franska fyra promille initiativet (4p1000) från 2015, som också Finland undertecknat, utgår från att om vi globalt kan öka kolinlagringen med 0,4 % till 40 cm djup skulle det mer eller mindre stoppa ökningen av CO2 i atmosfären som orsakats av människans användning av fossil energi. Potentialen kunde vara även större om man beaktar de bästa odlingsmetoderna och åkerns djupare jordlager.

Trenden globalt har dock varit den motsatta. T.ex. Indiana, USA har ensidig odling och årtionden av plöjning har frigjort kol till atmosfären så kolhalten sjunkit från en nivå på 10 % för åker i prärietillstånd till så lågt som 2 %. Genom användning av fånggrödor i växtföljden har man kunnat vända på utvecklingen. Redan på 5 år kan man märka en skillnad av ökad humus i jordmånen i form av bättre vattenhushållning etc.

Kunskapen och förståelsen om kolbindningen i åkern hos oss är ännu ganska bristfällig, t.ex. har vi inga exakta uppgifter om utvecklingen av mullhalten i procent. Mullhaltsbestämningen i markkarteringen bestäms genom att beskriva hur jorden känns och ser ut, t.ex. mullrik eller mullfattig. Det säjer sig självt att det inte är lätt att följa upp utvecklingen på basen av en subjektiv beskrivning. Vi har inte heller en riktigt klar bild av vilken den optimala mullhalten är med tanke på själva odlingen. Positivt är att det nu forskas alltmera i dessa frågor och att det finns projekt, typ MTK/SLC klimatfärdplan, STN MULTA och Carbon Action som vill öka medvetenheten och kunskapen om hur vi på gårdsnivå praktiskt kan tillämpa odlingsmetoder som i bästa fall kan både förbättra bördigheten och lönsamheten på våra gårdar och samtidigt ha en aktiv roll i att lösa klimatkrisen.

Rikard Korkman
ombudsman, SLC


Läs mer om jordbrukets klimatvägkarta:

slc.fi/klimatvagkarta

mtk.fi/ilmastotiekartta

*
*

Mer från SLC