Bakgrundsartikel: Finlands djurvälfärd är i världsklass

Bakgrundsartikel i HBL 12.2.2021.

SLC - Mats Nylund 2020 SB beskurenjpg
SLC:s ordförande Mats Nylund

Djuren har varit människornas följeslagare sedan urminnes tider. Kon är ett av de första djuren som domesticerades redan på stenåldern för tusentals år sedan. Kon har i det gamla bondesamhället i Norden symboliserat överlevnad. Hon har förvandlat gräs, som är otjänligt som människoföda, till högklassigt protein och energi i form av mjölk och kött som gjort att tidiga nordbor överlevt våra kalla vintrar. När vi nu väntar på covid-19-vaccin är det värt att påpeka att världens första vaccin, smittkoppsvaccinet, som utvecklades av den brittiska läkaren Edward Jenner, har fått sitt namn av kons latinska namn, vacca. Jenner upptäckte att mjölkerskor som haft sjukdomen kokoppor var immuna mot de livsfarliga smittkopporna.

När vi talar om det finländska samhället är husdjuren en omistlig del av vår samtidshistoria. Så sent som efter kriget, när 400 000 karelare vars hem blev på den ryska sidan av gränsen skulle skapa sig ett nytt liv, stiftade vi lagar som gav karelarna åkrar så att de hade möjlighet att försörja sina familjer. Husdjuren var en självklar del av gårdsbruket och en förutsättning för att kunna klara sig på de små jordbruken.

Sedan jag var barn för femtio år sedan har antalet nötkreatur i Finland minskat från dryga två miljoner i slutet på 1960-talet till mindre än 850 000 nötkreatur i dag. För femtio år sedan fanns det ungefär en miljon grisar i Finland och antalet är fortfarande detsamma. I dag har vi ungefär 140 000 får i vårt land eller cirka 15 procent färre än för femtio år sedan. Finländarnas konsumtion av rött kött har varit så gott som oförändrad de senaste femtio åren och den enda markanta förändringen som är påtaglig är att vi i dag äter betydligt mera vitt kött eller fågel än tidigare.

I diskussionen om mjölk och kött utlämnas dessa fakta oftast. I slutet på 1900-talet kritiserades det finländska jordbruket för "smörberget" och det varnades för de animaliska fetternas hälsofara. Följande kritikvåg handlade om jordbrukets näringsämnesläckage till vattendragen. En debatt har handlat om djurens välbefinnande. Den senaste har berört djuren och klimatet och nu finns det en debattunge om huruvida människan över huvud taget får hålla djur och använda sig av det de ger oss.

När jag läste Grankullas församlingspastor Kari Kuulas kolumn i tidningen Kirkko ja kaupunki blev jag illa berörd och också bedrövad. En kyrkans man skriver tillspetsat, okänsligt och historielöst en kolumn där läsaren får veta att mjölken är en förfärlig produkt, att massproduktion av djur är den ondes grymhet och att ingen som vill följa Jesus kan delta i dagens djurproduktion. Jag valde att inte gå i debatt för jag klassificerade Kuulas kolumn snarare som hattal än ett försök till öppen och konstruktiv debatt om etiken i djurhållning. När en debattör använder sig av sådan retorik som Kuula brukar den smitta och slutresultatet blir tillspetsat. I värsta fall leder det till att någon går från ord till handling.

MTK gjorde en annan bedömning och valde att öppet och rakt kritisera pastorns kolumn och lämna in en klagan till domkapitlet. Domkapitlet har både juridisk och teologisk kunskap att bedöma om pastorn agerat i enlighet med kyrkans lära. Reaktionen lät inte vänta på sig. De sociala medierna fylldes av hat och hån mot MTK och dess ordförande Juha Marttila. Många debattörer som brukar hålla en mycket hög profil när de kritiserar sannfinländska hattalare försvarar nu Kuula samtidigt som de angriper MTK och jordbrukarkåren. Min retoriska fråga blir om det är så att ändamålet helgar medlen när den moderna världens tyckare vill klämma åt det gammalmodiga jordbruket?

En bra och öppen debatt förväntas leda till att samhället utvecklas i rätt riktning. En tillspetsad, aggressiv och anklagande debatt leder lätt till motsatsen. Detta har vi sett såväl i Europa som i USA de senaste åren. Debatten om de animaliska fetternas hälsofarlighet har gett oss bättre, forskningsbaserade näringsrekommendationer. Diskussionen om jordbrukets näringsämnesläckage har lärt oss bättre odlingsmetoder som ger minskade utsläpp.

Debatten om djurens välfärd har lett till att allt fler husdjursproducenter gör investeringar som förbättrar djurens välfärd och vidtar skötselåtgärder som går långt utöver vår minimilagstiftning. Den har bidragit till att vi kommer att få världens modernaste djurskyddslag ännu i år, lagen om djurens välbefinnande. Klimatdebatten har utmynnat i ett seriöst klimatmål för Finland och för jordbrukets del har MTK och SLC tagit fram en klimatvägkarta där vi med hjälp av de senaste forskningsrönen visar både varifrån jordbrukets klimatutsläpp i Finland kommer, i huvudsak från åkern och i mycket mindre omfattning från husdjursproduktionen, och som också ger en vägkarta för att minska utsläppen.

Men, vad ska en debatt om det sataniska i djurproduktionen leda till? I Finland är djurhållningen internationellt sett småskalig och vår djurvälfärd är i världsklass. Finland är världens nordligast belägna land med en betydande livsmedelsproduktion och det är uttryckligen i husdjurssektorn som vår relativa konkurrenskraft är som starkast. I forskningsrapporten Ruokaminimi som statsrådet beställt av forskningsinstitutet Luke och miljöcentralen Syke säger forskarna att en övergång till en vegansk diet skulle innebära att tre fjärdedelar av Finlands åkerareal tas ur bruk och att vår import av färdigmat skulle öka med 80 procent eller med minst två miljarder euro per år. Följdfrågan som inställer sig är hur vi kan påverka hur importmaten produceras med tanke på hållbarhet, etik och djurvälfärd?

I min värld är människan en allätare och en del av naturen. Det är människans ansvar att ta hand om varandra, om miljön och om djuren på ett respekt- och ansvarsfullt sätt. Det gör jordbrukarna varje dag när de brukar sin jord, sköter sina djur och producerar vår mat.

Ett gammalt ordstäv från bondesamhället säger "du ska verka och bruka så att du hedrar förfäderna och är ett gott föredöme för de unga". Den livsvisdomen håller ännu i dag och den innefattar kännedom om vår historia och kultur, uppdaterad kunskap som bygger på vetenskap och respekt för medmänniskor och omgivning.

Mats Nylund, ordförande för SLC

Bakgrundsartikeln är publicerad i Hufvudstadsbladet 12.2.2021: Finlands djurvälfärd är i världsklass


Du kan skicka in din kommentar här:

*
*

Mer från SLC