- Det är fråga om en förordning, vilket innebär att dess krav skulle vara direkt bindande för medlemsländerna, påpekar SLC Nylands fullmäktigeordförande Hanna Westman. Därför faller en stor del av pratet om nationell tillämpning under populismens paraply.
Förslaget förutsätter att 20 procent av land- och vattenområdena ska restaureras till 2030 och att alla ekosystem som är i behov av restaurering ska vara restaurerade till 2050. Restaurering innebär i detta sammanhang en återställning till det ekologiska tillstånd som olika ekosystem hade 1952.
- I klartext är det fråga om 1,2 miljoner hektar som borde restaureras på åtta år. Detta är anmärkningsvärt mycket, då hela Nylands landareal är cirka 0,9 miljoner hektar, beskriver Westman situationen. Vi måste värna om våra livsmiljöer helt oberoende av restaureringsförordningen, men det säger sig självt, att det inte går att genomföra så här omfattande åtgärder, utan att det har mycket stora effekter på både statsfinanser och de enskilda markägarnas rättsskydd.
Det finns stora brister i kommissionens konsekvensbedömningar och i mångt saknas de helt. Kostnadskalkylen som uppgår till en knapp miljard euro per år beaktar inte alls de indirekta kostnader som en så här omfattande reglering oundvikligt för med sig. Kostnaderna går ut i reda pengar, medan den ekonomiska nyttan mest består av ekosystemtjänster.
- Det är anmärkningsvärt att riksdagens miljöutskott, ekonomiutskott samt jord- och skogsbruksutskott föreslår att kommissionens förslag ska förkastas i sin nuvarande form, påpekar förbundsordförande Thomas Antas. Det är en stark signal om att förslaget inte är genomförbart. Riksdagens stora utskott kommer att ge sin ståndpunkt senare i november.
Ur ett nyländskt perspektiv är restaureringsförordningen potentiellt mycket besvärlig. Restaureringskravet gäller också byggda miljöer, vilket det finns mycket av i Nyland. Samtidigt är arealen skyddsområden och Natura-områden relativt liten. Det innebär att behovet av att ta till tvång på privat mark är större än i många andra delar av landet, då förordningens krav rimligtvis ska genomföras med en viss regional jämlikhet.
- För jord- och skogsbrukarna är det en självklarhet att värna om naturens mångfald och hejda klimatförändringen, konstaterar Westman. Respekt för egendomsskyddet och frivilliga åtgärder är det effektivaste sättet att nå resultat.
- SLC utarbetar biodiversitetsvägkartor för jord- och skogsbruk i samarbete med MTK. Själva arbetet utförs av Naturresursinstitutet Luke. Skräddarsydda, frivilliga och kostnadseffektiva åtgärder är det som nu behövs, sammanfattar Antas.
Fakta om restaureringsförordningen:
- Restaurera minst 20 procent av EU:s land- och havsområden fram till år 2030.
- Finland borde restaurera minst 30 procent av de dikade torvmarkerna fram till år 2030 och av denna andel borde minst en fjärdedel läggas under vatten.
- 70 procent av torvmarkerna skall restaureras till år 2050 och då skall hälften vara under vatten.
- Det gäller flera miljoner hektar
- Stora områden skog skulle läggas under vatten så att skogsbruk skulle vara omöjligt
- Enorma förluster för skogsägaren
- Beräknas kosta 931 milj. euro/år att förverkliga
- Med restaurering menas att mark- och vattenområdena skall återställas till det tillstånd som de var år 1952
Tilläggsinformation:
SLC Nylands fullmäktigeordförande Hanna Westman, tfn 050 367 6829
SLC Nylands förbundsordförande Thomas Antas, tfn 050 3079919
