Det är en bra sak att samma och liknande frågor diskuteras på olika nivåer. Det ger nya idéer, länder lär av varandra och den gemensamma diskussionen inverkar så att termer, data och statistik i bästa fall blir allt bättre och allt lättare att jämföra länderna emellan. Finland har starkt bidragit i att frågor som skogsbruksplaner, familjeskogsbruket och riksskogstaxeringar tagits med i diskussionerna på de internationella arenorna.
Under de senaste åren har speciellt EU-skiktet fått en allt större roll och diskuterats mycket i offentligheten. Det är en lång rad frågor som inverkar och inverkat på skogen. Restaureringsförordningen och diskussionen om de kostnader den medför blev en het potatis i riksdagen för ett år sedan, EU:s strategi för biologisk mångfald ska tillämpas via en nationell strategi som för tillfället görs upp, den så kallade taxonomin inverkar på företagens – också skogsbolagens - möjligheter att få finansiering till sina projekt, skogens roll som kolsänka beror helt på de olika räknemodellerna och frågan om hur EU:s definition på gammal skog ska tolkas i Finland är alla aktuella och mycket viktiga för våra möjligheter att bedriva ett lönsamt, rationellt och hållbart skogsbruk i vårt land i framtiden.
Finland är ju inte och ska inte vara, ett viljelöst objekt i den här diskussionen. Vi kan påverka på två sätt. I första hand inverkar Finland genom att påverka EU-besluten då frågorna bereds i Bryssel. Det finns en utarbetad beslutsprocess där riksdagen har sista ordet då Finlands linje i olika frågor stakas ut. Sedan ska de finländska tjänstemännen i olika arbetsgrupper och ministrarna i de olika ministerråden följa den linjen och få in så mycket som möjligt av vår syn i besluten.
Då besluten fattats i EU kommer nästa steg som består av att se till att den nationella tillämpningen på de olika EU-normerna blir så bra som möjligt. Här finns det ett spelutrymme. För tillfället är det till exempel högaktuellt med hur vi nationellt ska tolka EU:s kriterier för definitionen på gammal skog. Enligt regeringsprogrammet ska all sådan fredas på statens marker. Forskarna på de statliga forskningsorganisationerna Naturresursinstitutet (Luke) och Finlands miljöcentral (Syke) samarbetar som bäst i en utredning där den nationella tolkningen förhoppnigsvis blir så balanserad och rätt som möjligt. Det är viktigt att forskarna nu får arbetsro och gör ett gediget, vetenskapligt baserat och noggrant arbete.
Allt är nämligen inte ”Bryssels fel”. Vi ska vara med och påverka besluten där och vi ska se till att besluten tillämpas förnuftigt på nationell nivå här hemma.
Precis som när man bereder mat i köket är det viktigt att beredningen av tillämpningarna av ”skogslöken” görs på ett förnuftigt sätt. Gör man fel, får man lätt tårar i ögonen.
Anders Portin
SLC:s skogsombudsman
Kolumnen har publicerats i Landsbygdens Folk 3.11.2023