Miljöministeriet
kirjaamo.ym@gov.fi
VN/1661/2023
UTLÅTANDE OM UTKAST TILL MILJÖMINISTERIETS FÖRORDNING OM FRIVILLIG EKOLOGISK KOMPENSaTiON
SLC tackar för möjligheten att bekanta sig med utkastet till förordning om frivillig ekologisk kompensation, och vill ge följande kommentarer om förordningen.
SLC förhåller sig i grunden positivt till nya inkomst-sätt för markägare där man samtidigt kan bidra till arbetet mot utarmningen av naturen. För att en fungerande marknad och verifierade sätt att kompensera naturvärden på skall uppstå krävs dock ett klart, genomskinligt och väl grundat system. SLC anser att utkastet till förordningen inte fyller dessa krav. Den vetenskapliga kunskapen om restaurering av natur är svag, och det presenterade materialet behandlar denna osäkerhet bristfälligt. Osäkerheten ökas även av att det inte finns resultat från pilotprojekt som beaktas i beredningen till förordningen. SLC ser att förordningen skapar ett oklart och invecklat system. I stället för att öka intresset för frivillig ekologisk kompensation gör förordningen kompensationen komplicerad, vilket minskar intresset för att producera nya naturvärden. SLC anser att man borde utreda vilket intresse det finns för att producera naturvärden. Med beaktande av dessa aspekter yrkar SLC på att förordningen borde ändras märkbart. Görs inte dessa ändringar kommer förordningen att motverka själva avsikten med förordningen.
SLC:s paragraf specifika kommentarer presenteras nedan
2 §
Hektar med naturvärden presenteras som den enhet som beskriver mängden naturvärden. Enheten beskriver både områdets areal samt dess tillstånd i förhållande till ett liknande område i naturtillstånd. SLC vill framföra att det inte klart framgår i förordningen, vad som anses med område i naturtillstånd och att det inte presenteras klara anvisningar för hur ett områdes tillstånd skall bestämmas. Det är grundläggande att enheten definieras klart för att beräkningar baserade på den kan vara pålitliga. SLC anser att man borde beakta resultat från pilotprojekt och på basis av resultaten utvärdera och fastställa enheten.
I förordningen behandlas hotade naturtyper i större utsträckning än annan natur. Det vore bra att i förordningen klargöra förhållandet mellan dessa tydligare, detta skulle bidra till förordningens begriplighet.
3 §
I förordningstexten skrivs att det i mätningen av naturvärden bör beaktas den vetenskapliga osäkerheten av åtgärdernas effekter. SLC vill understryka denna poäng eftersom kunskapen om hur naturen återhämtar sig är oklar. Detta ökar ytterligare vikten av att förordningen klart beaktar denna osäkerhet. Beredningen av detta är enligt SLC bristfälligt och det finns en stor risk för att olika experter fastställer det återställda områdets hektar med naturvärden på olika sätt.
4 §
SLC vill i mätning av försämrade naturvärde antyda samma som i föregående paragraf. Däröver vill SLC framföra synpunkter på användningen av hotkoefficienterna. Andan i både lagen och förordningen är att kompensationen och förstörelsen behandlas så att produktionen av nya naturvärden med säkerhet svarar mot försämringen. I användningen av hotkoefficienter bryts denna anda då försämringen får ett större värde än återställningen. Ifall hotade naturtyper multipliceras med en koefficient borde samma praxis enligt SLC utföras på områden som genom restaurering ämnas nå ett liknande tillstånd som det försämrade området.
5 §
Behandlingen av hur olika naturtyper klassificeras är enligt SLC bristfälligt. Klassificeringen kan enligt förordningen bli mycket subjektiv och därmed även sätta olika aktörer i en ojämlik position. Bedömningen av tillståndet för naturtyp borde enligt SLC testas genom pilotprojekt och förordningen även här anpassas enligt denna testning.
6 §
Hotkoefficienterna behandlades under paragraf 4.
8 §
Beskrivningen av hur tidpunkten för när olika naturvärden anses uppnås och hur denna tidpunkt skall beaktas är enligt SLC mycket oklar och borde förtydligas. Den vetenskapliga grunden för hur och om naturtyper återställs är oklar, tidpunkten för när och i vilken takt detta sker är ännu mera oklar. SLC ställer sig kritisk till användning av diskontering eftersom den exakta tidpunkten är svår att fastslå. Däröver är det enligt SLC fel att diskontera framtida producerade naturvärden till nuläget ifall inte samma praxis gäller även försämringen. Beroende på åtgärder sker inte försämringen på en gång utan försämringen kan vara sakta eller ske i olika etapper.
10 §
Den geografiska begränsningen kan anses begränsa möjligheten för kompensationsåtgärder antingen på grund av brist på markägare som är villig att producera naturtyper eller aktörer som önskar kompensera sin verksamhet. SLC efterlyser en undersökning av hur den geografiska områdesfördelningen påverkar efterfrågan och utbud av kompensation.
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f.
Jonas Laxåback
Verksamhetsledare
Mats Holmgård
Skogsombudsman