När medlemskap i EG, dagens EU, var aktuellt för Norge, Sverige och Finland på 1990-talet var Finland det mest EU-positiva landet av de tre. Orsakerna till detta var dels vår 1 343 kilometer långa gräns mot Ryssland, dels betydelsen av vår skogsindustriexport till EU-länderna. Man kan därför säga att det var skogen och Ryssland som förde Finland in i EU-medlemskapet.
Ytterst få i Finland ifrågasätter i dag EU som vår referensram. Det betyder dock inte att vi med hull och hår sväljer allting som föreslås från EU-kommissionen.
Först gäller det att målmedvetet påverka processen i Bryssel i dess olika steg och sedan gäller det att i den nationella tillämpningen se till att slutresultatet blir det bästa möjliga för Finland, inom de givna gränserna som EU-beslutsfattarna dragit upp. Det är så vi av tradition arbetar.
En fråga som diskuteras flitigt hos oss de senaste månaderna är tillämpningen av EU:s strategi för biologisk mångfald. Ett arbete som också pågår i Sverige och som jag förstår också väcker stor uppmärksamhet hos er.
Varje land ska enligt EU:s strategi för biologisk mångfald utarbeta sina egna nationella strategier och den finländska planen är nu under politisk behandling. De slutliga formuleringarna har låtit vänta på sig eftersom det finns olika åsikter, men huvuddragen i den nationella strategin är redan till stor del utstakade.
En ännu större plats än formuleringarna i själva strategin har en enskild fråga i anknytning till den väckt, nämligen frågan om kriterier för skyddet av gamla naturskogar (old-growth forests).
EU:s strategi för biologisk mångfald kräver att medlemsländerna skyddar gammelskogar och naturskogar. För att uppfylla det här kravet från EU står det följande i Petteri Orpos regeringsprogram: ”Regeringen skyddar de av statens återstående gamla skogar i naturtillstånd som uppfyller de nationella kriterierna. Regeringen säkerställer att oberoende kriterier blir klara med snabb tidtabell.”
Forskare inom Luke (Naturresursinstitutet) och Syke (Finlands miljöcentral) har gemensamt, på basen av de riktlinjer för kriterierna som EU har gjort upp, arbetat fram ett förslag på nationella kriterier. Förslaget innehåller olika alternativ beroende på var gränsen för ålder eller mängden död ved dras.
Baserat på resultaten från forskningsrapporten föreslår regeringen att gränsen i, exempelvis, en granskog i södra Finland ska sättas vid 140 år och 50 kubikmeter död ved.
Forststyrelsen, ungefär vår motsvarighet till svenska Sveaskog, som sköter de statliga skogarna i Finland, håller som bäst på att inventera sina skogar enligt de här kriterierna. Det är därför ännu för tidigt att exakt säga hur mycket nya skyddsområden de föreslagna kriterierna skulle innebär. En uppskattning är kring 30 000 hektar produktiv skogsmark.
Miljöorganisationerna tycker att det här är för lite – men avsikten är ju uttryckligen att skydda de mest skyddsvärda skogarna. Enligt rapporten från Luke och Syke finns det drygt 300 000 ha skog som uppfyller kraven – men det mesta har redan skyddats i tidigare program.
Att beslutet – enligt regeringsprogrammet – innebär att all statlig mark som uppfyller kriterierna skyddas, är en sak. Av ännu större betydelse är dock att denna definition av gammal skog kommer att tillämpas i all befintlig och kommande EU-lagstiftning, även på privat mark, där begreppet ”gammal skog” är inskrivet.
Förslaget var under sommaren på remiss och regeringen ska fatta sitt slutliga beslut inom kort. Inom skogssektorn ser vi det som viktigt att kriterierna är strikta.
Detta är särskilt viktigt nu då vi inte längre kan importera virke från Ryssland. Importen från Ryssland har uppgått till 10 miljoner kubikmeter och när den uteblir är skogsnäringen alltmer beroende av tillgången på inhemskt virke. Därför gäller det att kritiskt granska alla beslut som naggar virkesförsörjningen och vår försörjningsberedskap i kanten.
Anders Portin
Skogsombudsman på SLC, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund i Finland
Texten har publicerats som en utblick-vinjett på ledarsidan i ATL 6.9.2024
