Kolumn
Ända sedan tillkomsten av finska lantbrukarcentralen MTK 1918 hade det på finlandssvenskt håll diskuterats behovet av en centralorganisation för de finlandssvenska bönderna och flera konkreta försök till att skapa en central verksamhet gjordes under 1920- och 1930-talen.
De facto uppstod det 1928 en organisation med namnet Svenska Lantbruksproducenternas Förbund. Detta förbund grundades 1925 som Allmogeförbundet och är föregångaren till dagens SLC Nyland. Allmogeförbundet bytte namn till NSP i samband med grundandet av SLC 1945. I Österbotten grundades ÖSP:s föregångare 1935 och i sydvästra Finland ett gemensamt producentförbund för Åboland och Åland 1937.
Det är nog svårt för oss i dag verksamma bönder att kunna sätta oss in i de omständigheter som rådde då SLC grundades. Undantagsförhållanden rådde efter de många krigsåren och hela nationen jämte dess lantbruk befann sig i ett verkligt krisläge.
Vi ålades betala stora krigsskadestånd till grannen i öst och stora landområden avträddes. 10 procent av landets åkerareal förlorades. Också svenskbygden drabbades hårt i och med att Porkalaområdet evakuerades. Av de 425.000 personer som tvingades lämna sina hem på de förlorade områdena var över hälften jordbrukare. Nya, små jordbrukslägenheter grundades åt hemvändande frontmän och för de evakuerade.
Under SLC;s första verksamhetsår var det brist på det mesta i vårt land. Lantbruket hade överlåtelseplikt av varor till bestämda priser och i synnerhet i städerna var knappheten på livsmedel stor.
Bristen på insatsmedel, främst handelsgödsel, gjorde att hektarskördarna åren efter krigsslutet låg långt under 1930-talets förhållandevis goda nivåer. Mjölkproduktionen låg på 2.000 kg mjölk per ko och produktionen av griskött hämmades av bristen på foder. Virkesproduktionen var omfattande, rent av till den grad att avverkningarna överskred tillväxten i skogarna.
För det nygrundade SLC gällde det att snabbt hitta sin plats som talesman för de finlandssvenska jord- och skogsbrukarna. MTK som grundats långt tidigare var väletablerat och hade politiskt inflytande på riksdag och regering. Genast efter grundandet av SLC föreslogs från finskt håll att vi skulle ingå som en underavdelning i MTK. SLC beslöt dock verka självständigt men med en uttalad ambition att samarbeta tätt med den finska broderorganisationen.
Den uppenbart centrala uppgiften från starten var intressebevakningen gentemot staten. Under efterkrigsåren var konflikterna många mellan såväl statsmakten som bondeorganisationerna, men också fackföreningarnas starka roll påverkade jordbruket då jordbruken före mekaniseringen var beroende av anställda.
De första verksamhetsåren präglades av strejker och stormöten och av hot om leveransstopp av mjölk och kött. Hot om kampåtgärder fanns ständigt i luften, även om de sällan verkställdes då man via förhandlingar kunde nå kompromisser med statsmakten och fackföreningarna. Vapenskramlet från MTK och SLC gjorde dock att många insåg vikten av starka egna organisationer och det var relativt lätt att värva nya medlemmar.
Under de 75 år som gått sedan SLC grundades har samhället utvecklats på ett dramatiskt sätt och det till det bättre. Från att ha varit ett fattigt land illa åtgånget av krigsåren har Finland blommat ut till ett rikt välfärdsland.
För jord- och skogsbrukets del har också utvecklingen varit enorm. Mekaniseringen har gjort att allt färre jordbrukare klarar av att producera allt mer mat. Brist på livsmedel har snabbt förbytts till överproduktion och export. Gårdarnas medelareal har vuxit, skördarna har blivit bättre och mjölk, kött samt grönsaker produceras på gårdar som är allt mer specialiserade på det de kan bäst.
Skogssektorn har varit en grundpelare i det välmående Finland. Vårt gröna guld har gett exportintäkter genom decennier då landets industri i övrigt varit outvecklad. Trots att virkesuttaget är större än någonsin så är tillväxten i skogarna i dag långt större än uttaget.
Bonderörelsen har utvecklats parallellt med näringen. Resurserna har varit knappa men då den gemensamma viljan varit stor har mycket kunnat göras. Under många decennier var vårt jordbruk än mer reglerat än idag och statsmaktens roll i inkomstbildningen från jordbruket stor. SLC har kommit att bli en likvärdig kumpan till finska MTK i förhandlingarna med staten om jord- och skogsbrukets angelägenheter.
De senaste decenniernas stora förändring för vårt jordbruk har varit EU-anslutningen 1995. Vi har fått anpassa oss till en jordbrukspolitik gemensam för 27 länder och till allt öppnare gränser. Också för SLC och dess sätt att arbeta har omställningen varit stor. Det räcker inte längre till att sköta intressebevakningen via förhandlingar med statsmakten, nu har arbetsfältet blivit bredare och mer insatser görs för att påverka konsumenten och allmänheten.
Mycket har förändrats under SLC:s 75 år, men grunden består. Centralförbundets grundande regionförbund har i SLC fått sällskap av skogsvårdsföreningarna. Fortfarande är ändå den yttersta kärnan i verksamheten den stolta bonden i bygderna som varje dag gör sitt yttersta för att producera kvalitativ mat till det finländska folket.
Kristian Westerholm
Ordförande för SLC:s förbundsfullmäktige
FOTNOT: Texten baserar sig på den historik över SLC:s 75 år som utkommer under 2021.
Läs kolumnen i Landsbygdens Folk 4.12.2020
