75 procent av finländska jordbrukets växthusgasutsläpp kommer från marken – resurseffektiv åkeranvändning är nyckelfaktorn enligt jordbrukets klimatvägkarta

Rapporten om jordbrukets klimatvägkarta, som lanseras idag (15.7), beräknar att om torvjordarnas utsläpp minskas, kolbindningen på mineraljordar effektiveras samt om biogasproduktionen och användningen av solenergi ökas på gårdarna är det möjligt att enligt nuvarande beräkningar minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser från nuvarande med till och med 29 procent till 2035 och med 38 procent till år 2050 utan att produktionen minskas. Vart efter att forskningsinformationen ökar kan det vara möjligt, genom att utveckla kolbindningen på mineraljordar och effektivera åtgärderna på torvjordar, att minska utsläppen med uppemot 42 procent till 2035 och med 77 procent till 2050 om skördarna ökar och om odlingsteknologin utvecklas. Från samhället behövs dock betydande satsningar och mera vetenskaplig forskning som stöd för ett klimatsmart jordbruk. Klimatåtgärderna måste även fördelas jämlikt och rättvist på odlingarna och producenterna. Huruvida jordbruksproduktionen fortsätter ungefär enligt nuvarande praxis minskar jordbrukets utsläpp av växthusgaser från nuvarande nivå med cirka fem procent till 2035 och med sex procent till 2050.

SLC -

Stöd för Finlands kolneutralitetsmål

Jordbrukets klimatvägkarta är en del av arbets- och näringsministeriet ANM:s uppdrag att göra upp sektorvisa färdplaner som stöder Finlands klimatmålsättningar och beskriver utsläppssnål utveckling fram till 2050. Målsättningen är att skapa en lägesbild av sektorernas utsläppsutveckling under de kommande årtiondena. Jordbrukets klimatvägkarta har gjorts upp av Naturresursinstitutet Luke på uppdrag av producentorganisationerna Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK och Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC.

Enligt rapporten är det näst intill ett omöjligt mål för Finlands jordbruk att bli utsläppsneutralt vad gäller växthusgaser med nuvarande utsläppskoefficienter och sätt att beräkna kolbindning. Trots det måste jordbruket sträva efter att minska utsläppen så långt det är möjligt utan att försvaga livsmedelsförsörjningen, så att det sker på ett måttligt sätt för jordbrukarna och enligt principerna för hållbar utveckling samt genom att identifiera de egna styrkorna.

Jordbruket och markanvändningen står för cirka 24 procent av växthusgasutsläppen globalt och i Finland då man räknar med koldioxid, metan och dikväveoxid. Av jordbrukets utsläpp i Finland härstammar 75 procent från marken. Jordbruket är förutom skogsbruket den enda sektorn som också kan binda koldioxid. Därför riktar sig klimatvägkartans föreslagna lösningar för att motarbeta klimatförändringen till odlingsteknik och förändringar i markanvändningen. Med hjälp av klimatvägkartans åtgärder ökar skörden från odlingsväxter, jordbrukets lönsamhet förbättras och den inhemska matproduktionen stärks. Samtidigt kan mark frigöras för åtgärder som främjar naturens mångfald.

Jordbrukets klimatvägkarta grundar sig på antagandet att den totala efterfrågan på i Finland producerade livsmedel och jordbruksprodukter inte betydligt ändrar fram till 2035. Den inhemska konsumtionen av rött kött, det vill säga nöt- och svinkött, beräknas dock minska med cirka 20 procent och fjäderfäkonsumtionen öka med 20 procent. Den totala efterfrågan på mjölk, både i vätskeform och som olika förädlingar, beräknas minska med 10–15 procent till 2035. Bedömningen är även att efterfrågan på finländska baljväxter, både till foder och livsmedel, ökar samt att efterfrågan på havre ökar.

Frivillighet och gårdsvis bedömning viktigt på grund av varierande omständigheter

Av det finländska jordbrukets växthusgasutsläpp kommer cirka 60 procent från torvjordar, vilka står för 11 procent av Finlands åkerareal. Utsläppen kan minskas genom olika åtgärder såväl på svagt som på välproducerande torvjordar, exempelvis genom att minska odlingen av ettåriga växter, kontrollerad dränering, återställning av torvjordar och våtmarksodling för att hålla vattennivån hög. Enligt klimatvägkartan borde dock de huvudsakliga åtgärderna riktas till att minska odlingen på svagt producerande torvmarker.

– Klimatfrågorna avgörs där de har störst effekt. Förhållandena varierar dock regionalt och från gård till gård. Därför är det varken förnuftigt eller eftersträvansvärt att all odling på torvjordar skulle upphöra. Jordbrukets klimatåtgärder måste grunda sig på gårdarnas egen bedömning och åtgärderna måste vara socialt rättvisa, säger MTK:s miljödirektör Liisa Pietola.

Genom rätt slags växtföljd och markbearbetningsmetoder kan markens kolinlagring på mineraljordar ökas. Detta ger också tilläggstid för att ta i bruk utsläppssnåla teknologilösningar. Målsättningen är att kolbindningen på mineraljordar totalt sett ska öka märkbart och att mineraljordar fram till 2035 ska bli kolsänkor, istället för att släppa ut växthusgaser.

Kolbindningen kan effektiveras bland annat genom att öka odlingen av ärter och bondbönor och öka odlingen av vallar med många slags klöver, vilket även minskar husdjurssektorn behov av tilläggsprotein. Höjda skördenivåer genom att förbättra markens produktionsförmåga och genom att lämna bort svagt producerande åkrar från aktiv odling möjliggör att det från spannmåls- och vallodling kan frigöras odlingsareal för även andra grödor.

– Marken är olik runt om i Finland, och vi har inte ännu tillräckligt med information om vilken kolbindningsförmåga olika jordarter har. Det behövs mera forskning för att fylla kunskapsluckorna. Målsättningen är att hållbart effektivera jordbruket så att användningen av produktionsinsatser blir mer precis, att skörden förbättras i förhållande till gödsling och att även jordbrukets lönsamhet förbättras, säger forskningsprofessor Heikki Lehtonen vid Naturresursinstitutet Luke.

Jordbrukssektorn har också stor energipotential i att utnyttja husdjursgödsel och vall som biogas, och att hjälpa andra sektorer genom att producera biogas för trafikändamål. Biogasproduktion av husdjursgödsel och vall effektiverar näringsämnenas kretslopp. Av gårdarnas egen elanvändning skulle det vara möjlig att ersätta cirka åtta procent med gårdarnas egen solenergi till 2035 och med cirka 14 procent fram till 2050. Biogas och solenergi främjas genom nya styrmekanismer och tilläggsstöd för den producerade energins användningspotential och näringsämnescirkulation i samarbete med olika aktörer.

– I biogasproduktionen finns det en stor outnyttjad potential som samhället bör se till att kommer i användning. Satsningar på biogasproduktion kommer också att bidra till att transportsektorn kan bli mer klimatvänlig. För jordbrukets del betyder det också att de kolbindande vallarna får en viktig roll i växtodlingen, säger SLC:s ordförande Mats Nylund.

Tilläggsinformation om jordbrukets klimatvägkarta:

Rapporten om jordbrukets klimatvägkarta (pdf) (summering på svenska s. 95-)

Forskningsprofessor Heikki Lehtones presentation om klimatvägkartans huvudpoänger (pdf)

Frågor och svar - klimatvägkartans Q&A (pdf)

Se webbsändningen av lanseringen av jordbrukets klimatvägkarta på https://www.mediaserver.fi/live/mtk

www.mtk.fi/ilmastotiekartta

www.slc.fi/klimatvagkarta


Press release in English:
mtk.fi


#ilmastotiekartta #maatalous #klimatvägkarta #jordbruk


Tilläggsinformation:

Ordförande Mats Nylund, SLC, 050 512 2191

Verksamhetsledare Jonas Laxåback, SLC, 040 940 2734

Forskningsprofessor Heikki Lehtonen, Luke, 040 734 7533

Miljödirektör Liisa Pietola, MTK, 050 438 4014

Sakkunnig Jukka Rantala, MTK, 040 715 8710

Mer från SLC