Påstående: Jordbruket och köttproduktionen är ju en av de största klimatbovarna!
SVAR:
Jord- och skogsbruket är de enda näringarna som binder kol i marken. Enligt Statistikcentralen härstammar (2018) 75 % av alla klimatutsläpp i Finland från energisektorn och förbränning av fossila bränslen. Endast 11 % av utsläppen härstammar från jordbruket.
Av jordbrukets utsläpp i Finland beräknas att 56 % komma från odlingsmark och 44 % från husdjursproduktion enligt Finlands klimatpolitiska plan på medellång sikt (s. 60–61). Det betyder i klartext att knappt 5 % av Finlands klimatutsläpp kommer från husdjursproduktionen.
Fråga: Hur stort klimatavtryck har nötkött?
SVAR:
Enligt Naturresursinstitutet Lukes forskare Perttu Virkajärvi kommer ca 3 % av Finlands totala utsläpp från landets 857 700 nötkreatur (år 2019) och den inhemska nötköttsproduktionen. Enligt Virkajärvi är nötköttsproduktionens växthusgasutsläpp 17 kg CO2-ekv/djurkroppens vikt.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO beräknar att nötköttsproduktionens största klimatutsläpp uppkommer i Sydamerika, Nordamerika och Asien. Bakom de höga utsläppen står produktionsmetoderna och ett stort djurantal.
Enligt Luke-forskarna Virkajärvi och Kirsi Järvenranta är Finlands andel av de globala utsläppen från nötdjurens matsmältning 0,14 %. De baserar sina beräkningar på Statistikcentralens (2016) och FAOSTAT:s (2014) statistik. Beräkningen gjordes inför presentation på Maataloustieteen päivät 2018. Forskarna påminner om att den kritik som den finländska nötköttsproduktionen fått utstå i samhälls-debatten är orimlig och står inte i proportion till de faktiska förhållandena.
Fråga: Finns det skillnad mellan olika länders utsläpp från nötköttsproduktionen?
SVAR:
Ja, globalt är det stora skillnader i hur produktionen sker och vilka effekter den har på miljön och klimatet. Även i Europa finns det skillnad i nötköttsproduktionens klimatavtryck. Däremot står det helt klart att finländska kor har klart mindre klimatpåverkan än nötköttsproduktionen i många andra länder.
Grafiken visar nötköttsproduktionens totalutsläpp i några EU-länder. Källa: Luke/Yle
En annan rapport om klimatförändringen och nötköttsproduktionen i Finland (Ilmastonmuutos ja naudanlihan tuotanto Suomessa) visar också att de finländska kornas klimatavtryck är betydligt mindre än avtrycket för utländskt nötkött från t.ex. de amerikanska eller brasilianska ”köttfabrikerna”.
Globalt bidrar den ställvis mycket intensiva köttproduktionen till negativa miljökonsekvenser, bl.a. till ett betydande klimatavtryck, stor vattenanvändning, överbetning och erosion. De globala problemen kastar även en oförtjänt negativ skugga över den finländska nötköttsproduktionen.
Fråga: Vilka faktorer inverkar på nötköttsproduktionens avtryck?
SVAR:
Köttets produktionsmetoder och ursprung har stor betydelse för köttets miljö- och klimatpåverkan.
• Gräs: I Finland äter korna i huvudsak gräs (vall) som odlas på den egna gården, och i någon mån spannmål och ryps/raps. Det är till stor fördel för den finländska mjölk- och nötköttsproduktionens kolavtryck att produktionen bygger på att korna i huvudsak äter gräs. Mångårig gräs- och vallodling, som innebär att marken är täckt med växttäcke även vintertid, är bra för klimatet eftersom det binder kol till marken. Djurens förmåga att ta tillvara näringen, fodrets kvalitet och att fodret är lättsmält ger ett mindre avtryck. Nötdjur + gräs är en helt annan sak än bara nötdjur.
• Vallodling passar den finländska naturen: I Finland har vi naturligt goda förutsättningar för en hållbar köttproduktion eftersom odling av gräs och vall passar vår karga natur. Särskilt i de norra delarna av landet är gräs en av få grödor som går att odla. Eftersom människan inte kan äta gräs kan kor förvandla gräs till kött och mjölk. På så sätt kan vi hållbart använda våra naturresurser och våra marker som det inte annars skulle gå att odla människoföda på. Vallodling sparar dessutom både vatten, gödsel och växtskyddsmedel. Vallodling är dessutom viktigt för den biologiska mångfalden; många insekter och växter är beroende av att det finns betande djur. Vallodling minskar även erosion och näringsläckage i och med att marken är täckt med växande gröda året om. Betande djur är likaså viktiga vårdare av de öppna kulturlandskapen på landsbygden.
• Rikliga vattentillgångar: I Finland har vi dessutom mycket rikliga tillgångar till rent vatten och nötköttsproduktionen riskerar inte att leda till vattenbrist. Globalt används på vissa områden grundvatten i rikliga mängder för bevattning av foderarealer, vilket kan leda till att människor lider av vattenbrist.
• Ingen soja: Eftersom finländska kor i huvudsak äter inhemskt foder ligger användningen av den klimatnegativa sojan nära 0 %.
• Integrerad mjölkproduktion: I Finland har vi en långt integrerad mjölk- och köttproduktion och ca 80 % av nötköttet kommer från mjölkkor. Att mjölkkor producerar både mjölk och kött är till fördel för produktionens klimatavtryck då det ger en effektivare produktion. Från kor får vi förutom kött och mjölk också läder, biobränslen, kalvar och en stärkt biodiversitet.
Fråga: Borde man i Finland sluta med nötköttsproduktion?
SVAR:
Nej. Finland har exceptionellt goda förhållanden för att hållbart producera nötkött. Tvärtom passar nötköttsproduktion särskilt bra för Finlands förhållanden, och det finns många länder som kunde ta modell av den finländska produktionen. Nötkreatur är även en motor i ekologiskt lantbruk eftersom vall och klöver är viktig i den ekologiska växtföljden och djurens gödsel behövs i växtodlingen.
Däremot är det viktigt att man även i den finländska produktionen fortsätter att aktivt målmedvetet forska om hur produktionens spår på miljön och klimatet ytterligare kan minskas. Forskare beräknar att den finländska nötköttsproduktionens klimatavtryck ytterligare minskas med 20 %.
De finländska korna producerade under 1980-talet under 6 000 kg mjölk per år (ProAgria/Yle). År 2018 uppgick medelproduktionen till 9 795 kg mjölk per år per ko, vilket betyder att mjölkproduktionen per ko har effektiverats avsevärt så att en finländsk ko numera producerar betydligt mera kött och mjölk än tidigare. Samtidigt har antalet kor minskat.
Fråga: Hur räknas matens klimatavtryck?
SVAR:
För det mesta används inom forskningen livscykelanalys, men den är inte heller en perfekt räknemetod men eftersom den betraktas som perfekt riskerar den att leda till övertolkningar. Livscykelmetoden utelämnar dock många aspekter ur mätningen t.ex. miljöpåverkan, biologisk mångfald, markbördighet, erosion, arbetsförhållanden, djuromsorg, variationen i jordar, odlingssystem, påverkan på landskap mm. Att enbart beräkna avtryck per liter/kilo produkt, är även en förenkling eftersom den inte beaktar hur intensiv/extensiv produktion i sin helhet påverkar miljön (Husdjur 3/2019). Perttu Virkajärvi (Luke) efterlyser också ett holistiskt förhållningssätt när det gäller att analysera nöt- och mjölkproduktionens produktionssystem som är komplicerade helheter.
Fråga: Vad betyder hållbarhet när det gäller matproduktion?
SVAR:
Att beräkna matproduktionens hållbarhet är mycket krävande och så mycket mera än bara klimatavtryck. Hållbarhetsanalys kräver ett bredare helhetstänkt som inbegriper ekologisk, ekonomisk, social och kulturell hållbarhet. Även IPCC:s specialrapport om markanvändning och skog (08/2019) och Agenda 2030 – de globala målen för hållbar utveckling betonar satsningar på den totala hållbarheten.
I samhälls- och den mediala diskussionen söks ofta efter förenklade, svartvita svar som kan visas med staplar och diagram – en helhetsbild av matens hållbarhet kan dock inte ännu sammanställas och åskådliggöras på det sättet eftersom det handlar om lokalt unika omständigheter och kretslopp.
Fråga: IPCC:s specialrapport säger att vi måste äta mindre kött!
SVAR:
IPCC:s specialrapport om markanvändning och skog (08/2019) säger inte vad människor borde och inte borde äta. I IPCC:s rapport förespråkas däremot en mångsidig diet som även inkluderar hållbart producerat kött med lågt klimatavtryck, och enligt IPCC möjliggör detta att man kan anpassa sig till och minska på klimatavtrycket.
Fråga: Är havredryck bättre för klimatet än komjölk?
SVAR:
Det finns väldigt lite vetenskaplig, jämförbar forskning när det gäller klimatpåverkan från växtdrycker. Olika tillverkare har gjort egna enskilda beräkningar som visar att havredryck (0,3 kg CO2-ekvivalenter/liter) har ett något mindre klimatavtryck än komjölk (1 kg CO2-ekvivalenter/liter) men utredningarna baserar sig inte på vetenskaplig forskning. För att kunna jämföra klimatavtrycket mellan t.ex. mjölk, havredryck och sojadryck måste man i respektive produktionskedja utreda alla livscykelskedens betydelse för klimatet. Läs mer i Yles artikel: Mitä kauramaidon hiilijalanjäljestä oikeasti tiedetään?.
Enligt Virkajärvi & Järvenranta ligger klimatavtrycket av finländsk komjölk och sojadryck båda kring 1 kg CO2-ekvivalenter/liter, då man inte har beräknat markanvändningen (LULUCF).
Att husdjursproduktionen kräver mer resurser än växtproduktion är ett faktum. Det innebär däremot inte att all växtproduktion per automatik är hållbar. Även odling av växtbaserade produkter, frukter och andra grödor kan globalt vara problematiska med tanke på t.ex. vattenanvändning, erosion, röjning av regnskog, negativ påverkan på den biologiska mångfalden eller sociala aspekter.
Fråga: Vilka internationella överenskommelser påverkar Finlands politik?
SVAR:
I Paris-avtalet, som slår fast de mest centrala målen för att begränsa klimatuppvärmningen, har man kommit överens om att varje land ska ta ansvar för sina egna klimatutsläpp. I Parisavtalet har alla medverkande länder även enats om att målsättningen att uppnå låga utsläpp av växthusgaser inte får genomföras på ett sätt som hotar livsmedelsproduktionen.
I Finlands nationella energi- och klimatstrategi preciseras Parisavtalets överenskommelse att livsmedelsproduktionen inte får hotas av klimatåtgärder. Där slås det fast att åtgärder för bekämpning av klimatförändringen ska planeras och genomföras så att de inte äventyrar produktionen av inhemsk mat eller försvagar den globala mattryggheten.
Finlands klimatlag från år 2015 handlar uttryckligen om hur vi stärker och reglerar den finländska klimatpolitiken i enlighet med internationella avtal. Finlands riksdag stiftar lagar som gäller uttryckligen i Finland och finländska medborgare. Därför är det viktigt att vi i den nationella debatten också använder statistik och argument som motsvarar finländska förhållanden.
Mera information om Parisavtalet i regeringens proposition RP 200/2016 rd:
Utdrag ur detaljmotiveringen, Artikel 2:
I punkt 1 i artikeln fastställs de centralaste målen för avtalet. Genom avtalet förstärkas genomförandet av konventionen och dess mål. Målet med Parisavtalet är att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå, fullfölja ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C, öka anpassningsförmågan till skadliga konsekvenser av klimatförändringen och främja klimatmässig motståndskraft och göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen. I punkt 2 i artikeln fastställs de principer som ska följas vid genomförandet av avtalet, vilka är rättvisa, principen om gemensamma med olikartade ansvar och respektive förmåga. Vid genomförandet ska också de olika nationella förhållandena beaktas.
Fråga: Hur kan det finländska jordbruket bidra till att stävja klimatförändringen?
SVAR:
Genom att skapa goda förutsättningar för en konkurrenskraftig utveckling av jord- och skogsbruket, samt för skogsprodukter och bioenergi, skapas grunden för ett klimatsmart samhälle. I Finland om någonstans har vi utmärkta förutsättningar för hållbar växtodling och husdjursproduktion.
Jord- och skogsbruket är den enda näringen som binder kol i marken. För att stävja klimatförändringen måste vi stärka jordbrukets kolbindande förmåga och det kan vi göra exempelvis genom att öka mullhalten i jordmånen, genom god växtföljd, genom att ta fram allt mer tåliga växter eller genom att hålla växttäcke vintertid på åkrar t.ex. genom att odla vall. Utsläpp av växthusgaser från lantbruket kan minskas genom goda och effektiva produktionsmetoder. Till exempel biologisk kvävebindning, återvinning av näringsämnen från stallgödsel och slam minskar lantbrukets indirekta koldioxidutsläpp som uppkommer vid framställningen av kvävegödsel.
Även nötdjurens koldioxidavtryck kan minskas. När det gäller djurproduktionen är optimering av utfodringen, djurförädling och att ta tillvara metan från djurstall faktorer som ytterligare kan minska CO2-utsläppen. Gällande gödselhantering finns det möjligheter att minska avtrycket genom t.ex. biogas, separering av näringsämnen och tillverkning av fordonsbränslen. Ännu större potential (enligt Virkajärvi och Järvenranta) finns i jordmånen: genom preciserad gödsling, växttäcke, fånggrödor, växtföljd och minskad markbearbetning. När det gäller markanvändningssektorn framhåller forskarna att det finns många sätt att utveckla odlingen i ännu bättre riktning, och med tanke på klimatpåverkan är minskad röjning av torvjordar till tilläggsåkermark den mest betydande.
Fråga: Hur ställer sig SLC till odlingen av torvjordar?
SVAR:
Utsläpp av växthusgaser från jordbruksmarken ska minimeras slår SLC fast i sitt miljöprogram. Användningen av torvmarker som åkermark och torv som råmaterial delar åsikter. Ändamålsenligt skötta torvmarker är goda odlingsmarker. Bruk av torvmarker ska avgöras utgående från alla aspekter på hållbar utveckling. Torven är en viktig del av helheten då man granskar råvaror för energiproduktionen, ströalternativ och växtunderlag. Bruk av inhemsk torv bör prioriteras framför all importerad råvara.
Tillsammans med andra branschaktörer har SLC gjort ett ställningstagande gällande torvjordar där det bland annat konstateras att de av människor framkallade utsläppen behöver minskas i enlighet Parisavtalet ”på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen”. I EU-sammanhang finns det olikheter i synen på och definitionen av ”organiska jordar” och ”torvjordar”. Före politiska rekommendationer kan antas på EU-nivå måste man komma överens om gemensamma definitioner av organiska jordar, torvjordar och till vilket markdjup dessa sträcker sig.
Enligt Lukes forskning (SOMPA-projektet) kan redan små och välriktade åtgärder ha stor effekt. Exempelvis genom att återställa och höja vattennivån på torvmarker som inte är i aktiv produktion kan koldioxidutsläppen minskas med uppemot 10 %.
Fråga: Vad skulle det betyda om vi i Finland slutade producera nötkött?
SVAR:
Om den finländska nötköttsproduktionen skulle upphöra bedömer Luke-forskarna Virkajärvi och Järvenranta samt även Petteri Taalas, general-sekreterare för Meteorologiska världsorganisationen WMO (Talouselämä 30/2019), att det inte skulle märkas till fördel för klimatet i och med att den finska nötköttsproduktionen står för en så liten andel av de globala utsläppen.
Tvärtom skulle det innebära import av kött till Finland, vilket betyder att finländarna då exporterar sitt klimatavtryck. Även kornas positiva inverkan på biodiversiteten och öppna kulturlandskap skulle utebli.
Graf om koldioxidutsläpp: Talouselämä 30/2019
Fråga: Hur inverkar mina personliga levnadssätt på klimatet?
SVAR:
Eftersom det i samhällsdiskussionen visat sig vara svårt att visa på vilket koldioxidutsläpp olika levnadsvanor har så har Virkajärvi & Järenranta jämfört hur olika förändringar i konsumtionsbeteenden skulle inverka på kolavtrycket. Användningen av fossila bränslen är det som överlägset mest inverkar på kolavtrycket, exempelvis att byta till grön el eller byta bil och till biodiesel (utsläppsminskning ca 3000 kg CO2 ekv/år) medan att minska på konsumtionen av animaliska produkter har en jämförelsevis mycket liten inverkan.
