Gröna näringarna är EU:s framtid

SLC:s centrala målsättningar för EU-valet (PDF) Suomeksi

SLC:s EU-valprogram 2024

EU-valet den 9 juni är i hög grad ett jord- och skogsbruksval. EU påverkar jord- och skogsbruket och hela samhället i stor utsträckning.  Arbetet med EU:s direktiv, förordningar och strategier som startar efter valet 2024 måste skapa förutsättningar för en lönsam, hållbar och växande matproduktion, samt skapa en stabil grund för ett skogsbruk som sträcker sig över flera mänskogenerationer och bidrar till vårt välstånd genom förnybara råvaror.

Klimatuppvärmningen, pandemin och Rysslands anfallskrig på Ukraina har tydligt visat att hela EU måste öka sin självförsörjningsgrad och minska beroendet av fossil importenergi.  Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken CAP har planerats under andra omständigheter och den minskar vår matproduktion. EU-kommissionens lagstiftningstsunami med Den gröna given, Från jord till bordstrategin, Biodiversitetsstrategin, Markstrategin, Skogsstrategin, 55%-paketet, Restaureringsförordningen, Taxonomin och många andra lagstiftningsprojekt har trots goda målsättningar visat att en centralstyrd lagberedning, som inte lyssnar på jord- och skogsbrukarna, kan vara direkt förödande både för EU:s trovärdighet och för hela vår framtid. Goda målsättningar kan aldrig kompensera felaktiga åtgärder.  

Jord- och skogsbruk är långsiktigt arbete som måste ske i samklang med naturen och utgående från de lokala förutsättningarna. För att EU ska vara en faktor att räkna med i framtiden så måste fokus sättas på tillväxt och lönsamhet. Vi kan producera både mat, virke och energi på ett sätt som stöder fastställda klimatmål och stärker biodiversiteten. 

Nästa EU-parlament måste ha medlemmar som har intresse för jord- och skogsbruk, och ser att det är biologiska processer som sträcker sig över generationer som styr våra verksamhetsförutsättningar. Endast lönsam och konkurrenskraftig verksamhet klarar sig i konkurrensen med tredje land. Betydelsen av EU:s jord- och skogsbruk ska växa - inte krympa!

De finländska EU-parlamentarikernas roll är viktig för att föra fram vad den finländska modellen innebär. Vi har högt ställda krav på renhet, djurhållning, klimat- och biodiversitetspolitik. Korrekt information om Finlands behov måste nå EU-kommissionen, kommissionens beredande tjänstemän samt EU-parlamentariker från övriga medlemsländer. SLC vill att nästa jordbrukskommissionär ska få en stark roll och fungera som vice ordförande i EU-kommissionen. SLC vill även se en bättre koordinering av skogsfrågor inom kommissionen. SLC anser att Finland borde eftersträva posten som jordbrukskommissionär. 

SLC vill i enlighet med tidigare ordförande för EU-kommissionen Jean-Claude Juncker att EU ska var stort i stora frågor och litet i små frågor. Riktlinjer för de övergripande målen ska fastställas gemensamt. EU:s konkurrenskraft ska stärkas via gemensamma satsningar på forskning och innovation och detaljstyrningen ska lämnas åt medlemsländerna. Med den målsättningen kan EU ta sin plats som världsledande för ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling för både klimat och biodiversitet och utvecklas i en demokratisk och människonära riktning.

Varje röst räknas. Det är ytterst viktigt att alla som vill främja en trygg och hållbar framtid för oss, våra barn och barnbarn röstar i EU-valet. Välj en kandidat som vill trygga mat för alla och som vill arbeta för ett skifte från den fossila ekonomin till en grön framtid!  

Mats Nylund,  
centralförbundsordförande, SLC     

1. Jordbruk

Vi ska producera mera mat – inte mindre

Den gemensamma jordbrukspolitiken har i över sex decennier utgjort en viktig del av försörjningsberedskapen för matproduktionen i EU.

Tyngdpunkten i den genomförda politiken har med jämna mellanrum ändrat något. I början av eran så fanns stor fokus på exportstöd som idag inte övertaget längre finns. I de senaste reformerna har tyngdpunkten satts på klimat, miljö och biodiversitet och ett av styrinstrumenten för denna utveckling är Den gröna given. Denna förskjutning har tyvärr skjutit till sidan en av de viktigare grunduppgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken, som är att trygga en skälig inkomstnivå till jordbrukarna i EU. Den andra negativa utvecklingen är den växande byråkratin som jordbrukarna ålagts.

EU-parlamentet som väljs in kommer att behandla EU:s kommande finansram för följande programperiod. I den behandlingen är det synnerligen viktigt att trygga finansieringen för den gemensamma matproduktionen så att den är tillräckligt stor. Finansramen bör även beakta EU:s utvidgning och vara speciellt anpassad för ett ukrainskt medlemskap. I den finansiella diskussionen får de finländska EU-parlamentarikerna inte glömma bort det behov som finns i EU:s nordliga områden för särlösningar för att dessa områden även i fortsättningen ska kunna producera mat.

Det senaste decenniet har livsmedelsproduktionen kännetecknats av att snabbt kunna anpassa sig till de förändringar som varit nödvändiga på grund av en omfattande pandemi och Rysslands anfallskrig i Ukraina. Tyvärr är nuvarande finansramar för små och för styva med tanke på kommande utmaningar inom livsmedelssektorn. Den kommande jordbrukspolitiken måste innehålla mer flexibla element för att bättre tackla olika krissituationer så att medlemsländerna mer flexibelt kan trygga den egna livsmedelsförsörjningen.

Under de senaste parlamentsperioderna har diskussionen i EU haft en väldigt negativ inställning till ny växtodlingsteknik, till exempel gensaxen och GMO, som förbättrar jordbrukets produktivitet. Detta har medfört att EU tappat terräng jämfört med många andra viktiga livsmedelsproducerande världsdelar samt att intresset för att inom EU utveckla produktionsförbättrande åtgärder har minskat betydligt. Det kommande EU-parlamentet måste ta ett aktivt grepp för att EU ska kunna bidra till FN:s mål Ingen hunger (Zero Hunger).

Livsmedelsproduktionen idkas i nära kontakt med miljön. För jordbrukaren är det ytterst viktigt att jordmånens produktionsförmåga bibehålls och att den inte på något sätt äventyras. Utarmningen av biodiversiteten är något som bekymrar jordbrukarna. För husdjursproducenterna är djurens välfärd av stor betydelse. För att trygga jordmånen, naturens mångfald och djurens välfärd krävs en stödpolitik som upprätthåller husdjursproduktionen, sporrar till en mångfald av produktionsväxter samt beaktar de mindre avkastande områdenas naturvärden. Klimatet i Finland förändras, vilket ger upphov till behov av effektivare växtskydd, men ett varmare klimat ger även möjligheter att odla grödor som inte tidigare klarat sig i det finländska klimatet. En sådan gröda är bland annat vindruvor. Här är det viktigt att EU ger medlemsländerna möjligheter att ta del av sådana stödprogram som inte tidigare varit aktuella för landet.

2019 beslöts på EU-nivå att positionen för den svagare i livsmedelskedjan – det vill säga primärproducenten – måste stärkas. UTP-direktivet som tryggar den svagare parten har nu i ett antal år tillämpats nationellt. Direktivet måste nu utvärderas och anpassas till de förändringar som skett inom detaljhandeln där verksamheten bland annat blivit alltmer landsöverskridande och där upphandlingen av livsmedel blir alltmer centraliserad. 

SLC anser:

• att det i den kommande framtidsbudgeten för EU bör finnas tillräckligt med anslag för att trygga primärproduktionens inkomstnivå och den bör innehålla element som motiverar jordbrukarna att tillämpa nya produktionsmetoder. Den bör även beakta EU:s kommande utvidgning,
• att EU bör ha en stark krisreserv för primärproduktionen som kan aktiveras vid krissituationer,
• att EU:s kommande gemensamma jordbrukspolitik CAP ska beakta de nordliga produktionsförhållandena i EU genom en fortsättning på stödet till mindre gynnade områden,
• att det fortsättningsvis ska vara möjligt att rikta produktionskopplade stöd till husdjurssektorn och specialväxtodlingen samt att de nationella programmen ges möjlighet till fortsättning,
• att det ska vara möjligt att ha en nationell motfinansiering till de EU-finansierade stödåtgärderna till jordbruket,
• att den finländska och nordiska modellen för primärproduktionen bör vara den modell som utgör den referensnivå som sätts på de mål som ställs på jordbrukspolitiken,
• att efterföljarna till Den gröna given och Från jord till bord-strategin bör bygga på nordiska mål. De nordiska länderna är föregångare i biodiversitet, djurvälfärd, miljö- och vattenskydd,
• att ursprungsmärkningen av produkter tydlig och omfattar produktionslandet,
• att UTP-direktivet, direktivet om otillbörliga handelsmetoder, utvecklas så att det stärker de nationella myndigheternas befogenheter i respektive medlemsland så att primärproduktionens möjligheter för att ha tillgång till en rättvis marknad förbättras,
• att CAP även i fortsättningen har riktade stödlösningar till unga jordbrukare och trädgårdsproducenter som sänker kostnaderna för övertagande av företag,
• att hela livsmedelssektorns lönsamhet förbättras för att stärka näringens attraktionskraft.

2. Skogen

Klimatsmarta och förnybara råvaror från skogen

Skogen är en viktig – och dessutom förnybar – resurs med tanke på självförsörjningen och försörjningsberedskapen i EU. Skogen bidrar med bland annat, byggmaterial, energi och speciellt under pandemin eller i andra krislägen med produkter som är nödvändiga för hälso- och sjukvård och för den allmänna hygienen. 

Produkter från skogen är viktiga eftersom de är gjorda på en förnybar råvara, de går att återvinna i nya produkter eller energi och ersätter andra motsvarande produkter som är gjorda på fossila råvaror så som kol, olja och gas. En ökad satsning på skogstillväxt och nyttjande av skog skapar stora möjligheter för EU att satsa på en hållbar och grön bioekonomi. 

Trots att EU inte officiellt har en skogspolitik eller ens rätt att direkt besluta i skogspolitiken, har EU:s beslut inom miljöpolitik, klimatpolitik, energipolitik, regionalpolitik, landsbygdspolitik, lantbrukspolitik med mera ändå en stor inverkan på de regler som inverkar på skog och skogsbruk inom EU. I praktiken har EU – oberoende av vad vi anser om det – en mycket stark roll långt inne i vår skogspolitik. 

Skogen ser väldigt olika ut i olika delar av Europa. De biologiska och ekologiska förhållandena är olika. Därför har skogen också olika roller i olika områden, inom en del områden utgör de grundbulten för ekonomin och skogens roll som producent av förnybar råvara är viktig, i andra områden står skogen för rekreationsmöjligheter och i vissa områden är det bekämpningen av bränder som står i fokus då man besluter hur skogarna ska skötas. Skogsägarstrukturen varierar också, men sammantaget är de privata skogsägarna den största ägargruppen, då ungefär sextio procent av EU:s skogar ägs av privata skogsägare.  

I allt beslutsfattande som berör skog är det viktigt att fundera över vilket mervärde det medför att besluten tas på EU-nivån och att det då man anser att det finns ett mervärde, skapar ramregler och låter alla blommor blomma på en sådan nivå att de olika förhållandena bäst kan beaktas. I allmänhet är direktiv bättre än förordningar och man bör vara restriktiv med att föra beslutanderätten bort från den lokala verkligheten via delegerade akter. Samma lösning kan inte användas inom alla områden.

Då beslut tas i frågor som gäller skog bör de fattas på vetenskaplig grund och så att man lyssnar brett på olika forskningsinriktningar och på forskningsresultat från olika delar av Europa. Besluten bör också basera sig på pålitliga konsekvensanalyser som beaktar en hållbar utvecklings alla tre ben, det ekonomiska, det sociala och det ekologiska. Då nya lagförslag dyker upp och behandlas är det ytterst viktigt att de görs i linje med och nyttjar information och regler inom annan redan existerande EU-lagstiftning.  

SLC anser:

• att det såväl inom EU-parlamentet som inom ministerrådet bör vara delad kompetens i skogliga frågor, och diskuteras fram en kompromiss, mellan jordbruks- och miljöutskotten, 
• att det krävs ökade satsningar på skogstillväxt och nyttjande av skog som skapar möjligheter att satsa på en hållbar och grön bioekonomi, 
• att de regionala och lokala förutsättningarna bör beaktas i beslutsfattandet och att en lösningsmodell för hela EU inte lämpar sig i skogliga frågor,
• att direktiv i allmänhet är bättre än förordningar och att EU bör vara restriktiv med att via delegerade akter frånta medlemsländerna beslutsrätten,
• att besluten i EU bör baseras på fakta, forskningsresultat och konsekvensanalyser som beaktar hållbarhetens alla tre dimensioner,
• att hållbarhetskriterierna för trädets olika delar inte kan vara olika beroende på vad de används för.

3. Energi

Ersätt fossil energi med förnybara lösningar

EU måste bli självförsörjande när det gäller energi. För SLC är det viktigt att Europaparlamentet målmedvetet stöder utvecklingen av en ökad användning av förnybar energi för att ersätta samhällets beroende av fossil energi. I MTK:s och SLC:s klimatfärdplan från 2020, som tar sikte på att minska jordbrukets nettoutsläpp av växthusgaser med 29 % fram till 2030, betonas speciellt betydelsen av en ökad användning av biogas och solkraft inom jordbruket och samhället i stort. Biogasen kan ha en större roll inom energiproduktionen även utanför områden med husdjursproduktion. Direktivet för förnybar energi, RED III, kommer sannolikt att revideras under kommande valperiod. Nya mål med tanke på 2040 kommer av allt att döma att fastslås redan i februari 2024.

Det viktigaste målet med det nya RED III-direktivet är att höja det allmänna målet för förnybar energi i hela EU från nuvarande 32 procent till 42,5 procent 2030. I Finland är andelen av förnybar energi 42 % (2022) av totalförbrukningen. Direktivet innehåller närmare bestämmelser om flera andra frågor. För SLC är en av de viktigaste frågorna på vägen mot ett fossilfritt samhälle att vi kan säkerställa användningen av biomassa från skogen som bioenergi också i framtiden. Hela 72 % (2020) av den förnybara energin består av olika typer av träbaserade bränslen.

SLC vill att även att primärnäringarna ska kunna ta del av förmånlig finansiering inom ramen för taxonomin. Taxonomin är ett gemensamt klassificeringssystem för att definiera miljömässigt hållbara investeringar. Taxonomin är en viktig förutsättning för att investerare och företag ska kunna styra kapital mot mer hållbara alternativ. SLC vill att den hållbara jord- och skogsbruksnäringen också ska klassificeras som hållbar inom taxonomin.

SLC anser:

• att det är viktigt att Europaparlamentet i sitt arbete och att Europeiska unionen som helhet målmedvetet stöder utvecklingen av en ökad användning av förnybar energi för att ersätta samhällets beroende av fossil energi,
• att användningen av biomassa från skogen som bioenergi behövs för att minska beroendet av energi producerat med fossilt bränsle,
• att även primärnäringarna ska kunna ta del av förmånlig finansiering inom ramen för taxonomin, eftersom de är hållbara.

4. Landsbygd

Satsa på landsbygdens styrkor

För att vårt europeiska samhälle ska fungera krävs det att landsbygdsbefolkningen har tillgång till nödvändig service, infrastruktur och intressanta arbetstillfällen. Det måste finnas möjlighet att leva ett gott liv var du än bor. Ett fungerande trafiknät och ett levande kulturliv är också grundläggande förutsättningar för landsbygdens dragningskraft.

Vår nuvarande CAP-plan har en hög ambitionsnivå för att utveckla företagande. För den kommande perioden ser vi ett mycket stort behov av investeringar i infrastruktur i synnerhet i sydvästra och västra Finland. Det gäller både vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar samt satsningar i digital infrastruktur. Detta understryks av att Finland logistiskt sett är en ö och klart över 90 procent av vår utrikeshandel sker med sjötransporter. Finland har ett utsatt geopolitiskt läge och den stängda gränsen mot Ryssland illustrerar det tydligt.

Förutom satsningar på infrastruktur anser SLC att EU tillsammans med medlemsländerna runt Östersjön bär ett ansvar för upprätthållande av en god miljö i vårt gemensamma hav. Forskningsprojekt, reningsmetoder och striktare reglering kring dumpning av avfall i haven bör prioriteras.

EU-medborgarnas trygghet bör beaktas i alla beslut. Förordningar och direktiv bör beakta regionala särdrag och närhetsprincipen bör gälla i frågor som berör vilda djur. Medlemsländerna måste ha möjligheter till stamvårdande jakt på varg, skarv och vitkindad gås.

SLC anser:

• att EU ska delta aktivt i finansieringen av infrastrukturprojekt i västra Finland. Exporthamnarna behöver satsningar och en fast förbindelse västerut utreds,
• att EU:s politik ska underlätta möjligheten att upprätthålla service på landsbygden,
• att EU ska ge tillräckliga anslag för landsbygdsutveckling i nästa uppgörelse om långtidsbudget och CAP plan,
• att närhetsprincipen beaktas kring beslut om stora rovdjur och invasiva arter som skarven,
• att EU ska arbeta för möjligheterna att få idka handel med sälprodukter,
• att uppfödningen av pälsdjur ska kunna utvecklas,
• att EU driver gemensam politik för att för förbättra situationen för Östersjön.

5. EU:s utvidgning

EU:s utvidgning kräver en förnyad jordbrukspolitik

EU har ända sedan 1973 med olika intervaller antagit nya medlemsländer. För att nya länder ska kunna bli medlemmar i Europeiska unionen krävs att de uppfyller ett antal politiska och ekonomiska villkor, vissa strikta och andra mindre strikta. Det innebär bland annat att de ska respektera och främja EU:s demokratiska värden. De politiska kriterierna som krävs är stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. De ekonomiska kriterier som krävs är en fungerande marknadsekonomi och förmågan att hantera konkurrens och marknadskrafter. Det förutsätts också en administrativ och institutionell kapacitet att effektivt genomföra EU:s regelverk, både med rättigheter och skyldigheter.

För tillfället har nio länder status som kandidatländer. Det kandidatland vars kommande medlemskap kommer att påverka SLC:s medlemmar allra mest är Ukraina. Ukraina har mera än 40 miljoner hektar åker och hör till världens största livsmedelsexportörer. Ukrainas export av spannmål och oljeväxter är större än hela nuvarande EU:s export av samma produkter. Ett ukrainskt medlemskap innebär betydande förändringar både på EU:s inre marknad och hela EU:s position som aktör i världshandeln med livsmedel.

Därför är det viktigt att den förnyelse av EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP som redan inletts ges tillräckliga resurser och förutsättningar för att upprätthålla en livsmedelsproduktion i alla medlemsländer. Samtidigt är det viktigt att redan nu beakta en eventuell kommande utvidgning och trygga både nuvarande och kommande EU-länders försörjningsberedskap och förutsättningar att producera mat, också trots att den inre marknaden och världsmarknaden skulle förändras i och med ett ukrainskt EU-inträde.

SLC anser:

• att budgeten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP måste vara tillräckligt stor för att trygga livsmedelsproduktionen och möjligheterna att bedriva jordbruk på hela EU:s område,
• att det kommande CAP-programmet ska innehålla både möjligheten till produktionskopplade, delfinansierade och LFA-stöd för mindre gynnade områden för att vi ska kunna upprätthålla den finländska matproduktionens och jordbrukets verksamhetsförutsättningar,
• att EU:s interna marknadsmekanismer ska utvecklas så att primärproducenternas ställning i livsmedelskedjan stärks ytterligare,
• att jordbrukspolitiken ska fokusera på dess kärnuppgift – att öka och trygga matproduktionen och minska på byråkratin,
• att EU tar emot nya medlemsländer när de uppfyller kriterierna för medlemskap utan några som helst snabbfiler.

#EUval2024
#eu2024