2. Kestävää maankäyttöä ja kaavoitusta
Finlands jord- och skogsbrukare tar ansvar för att deras jord och skog förvaltas på ett hållbart sätt för kommande generationer. Kommunens samhällsplanering och markanvändning påverkar primärproducenternas verksamhetsförutsättningar och Finlands framtida livsmedelsproduktion och skogsbruk.
Den privata äganderätten utgör en grundbult i vårt samhälle och måste respekteras i den kommunala markanvändningen. Var och ens egendom är tryggad i grundlagen. Angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning bestäms genom lag. Grundlagen förutsätter med andra ord att egendom endast kan tas till gemensam användning genom lag och mot full ersättning.
För att uppnå företagarvänliga kommuner framhåller SLC att:
- Planläggning och markanvändning ska stöda investeringar, etablering och utveckling av företag samt det lokala näringslivet. Det är avgörande att det finns en aktiv dialog med de lokala företagarna och att de kan göras delaktiga i olika frågor redan tidigt i beredningsskedet.
- SLC uppmanar kommuner att höra producentorganisationernas lokalavdelningar i markanvändnings- och planläggningsfrågor som berör jord- och skogsbruksföretagarnas verksamhetsförutsättningar. Även i samband med inventeringar är det skäl att kontakta och höra markägare. SLC uppmuntrar även markägare att själva aktivt följa med planläggningsfrågor.
- Åkermarken är en ändlig resurs. SLC betonar att åkermark inte enbart ska betraktas som möjlig byggmark utan som den naturresurs som möjliggör lokal matproduktion. Därför är det skäl att utvärdera om kommunen kan undvika byggande på åkermark, eftersom bebyggd mark sällan kan återställas till åkermark.
- Jord- och skogsbruksdominerade områden används i betydande omfattning när den bebyggda miljön utvecklas i våra kommuner och städer. Enligt de riksomfattande målen för markanvändningen skall goda och enhetliga åkerområden inte utan särskilda grunder tas i bruk för tätortsfunktioner. SLC framhåller att en splittring av enhetliga skogs- och åkerområden bör undvikas för att trygga jord- och skogsbrukets verksamhetsförutsättningar.
- Man bör sträva efter att skyddsområden, leder och förbindelserna i första hand styrs till kommunal och statlig mark. SLC anser att kommuner bör svara för ersättningarna till markägarna för skyddsområden som inte är fastställda av staten eller av NTM-centralen.
- SLC framhåller att kommunens förköpsrätt alltid ska användas av kommunen med största försiktighet och att tvångsinlösning alltid ska vara den absolut sista lösningen som tillgrips för markförvärv.
- SLC framhåller att miljöskydd alltid ska bygga på lagstiftning eller frivilligt skydd och att varken landskaps-, general-, eller detaljplaner är redskap för att skapa nya skyddsområden.
- I stort sett alla landets kommuner äger skog. När kommuner gör upp egna skogsbruksplaner för sina skogar är det skäl att främja ett mångsidigt, hållbart skogsbruk och välja skogsskötselmetoder som lämpar sig för den berörda skogsmarken. Det är även viktigt att i planeringen av kommunala skogsområden beakta och förbygga riskerna för skogsskador förorsakade av exempelvis skadedjur.
- Det är viktigt att kommuner i sin verksamhet har ett intresse att bibehålla odlingslandskapet. Det är en del av god markpolitik att från kommunens sida främja skiftesregleringar och kommuner kan även ha en roll när det gäller att byta in mark med markägare för att skapa god arrondering. Att bibehålla åker- och skogsområden är även viktigt med tanke på att stärka den biologiska mångfalden.